I måndags överraskade Viktor mig med att bjuda mig på middag på Vapiano i Gamla stan. Jag åt den ljuvligaste pasta ni kan tänka er!

Måndagskvällen avslutades med biljard och öl. Vi vann lika många gånger!

Hade julafton nr 3 igår, innan jobbet. Eventet drog igång ca en kvart innan jag var tvungen att gå. Så jag hann i princip bara öppna mina julklappar, och tacka för dem, innan jag skulle gå. Fick en finfin skål och en kjol, typisk Nathalie-stil. Dock är jag fortfarande rätt svullen efter höstens operationer, så det återstår att se om jag kan ha den...

Att föda barn

Ni som hängt med ett tag vet kanske att jag snittades med Vincent. Jag var l-i-v-r-ä-d-d för att föda naturligt, men jag tänkte ta mig igenom det. När beskedet kom, att jag var tvungen att snittas, blev jag tusen ggr mer rädd. Snittas? Jag? Jag ville inte. Men jag hade inget val.

Ett och ett halvt dygn senare befann jag mig på avdelningen. Alla förberedelser gjordes, och trots att det kom ett akutsnitt emellan så fick jag komma upp på operation rätt tidigt. Den 22 mars 2007, kl 09.48, är utan tvekan den lyckligaste i mitt liv. Inget kan slå de känslorna jag kände just då. Tiden som följde, rehabiliteringen, var dock inte lika rolig. Jag satt och sov i 3-4 veckor, pga att jag inte kunde ta mig upp om jag la mig ner. Under samma period var barnvagnen ofta den enda anledningen till att jag stod upp istället för att falla ner.

Strunt samma, det är inte vad jag vill skriva om.

Jag har nu jobbat på förlossningen i lite drygt ett halvår. Jag har aldrig varit så säker på att jag ska föda naturligt nästa gång, som jag är nu. Jag ska göra allt i min makt för att se till att det blir så. Allt ifrån tillväxtultraljud (Vincent var för stor), till igångsättning så tidigt som möjligt om den uppskattade vikten på något sätt är avvikande.
Det jag ser på mitt jobb varenda dag är det mest fantastiska som finns. Hur livet bara förändras, på en sekund, för de nyblivna föräldrarna. Det må verka läskigt, och till och med äckligt för vissa. Jag ser kvinnor ha så sjukt ont, jag ser allt som kan gå "snett". Ändå har jag aldrig varit mer säker.

Att se en kvinna (vad våra kroppar är fantastiska!) och en man ta sig igenom en förlossning tillsammans, se dem gå igenom smärta, narkosläkare som aldrig kommer och lägger epidural, lustgas som går på full styrka men ändå inte hjälper längre, barnets hjärtljud som går upp och ner och att sen få se dem få upp sitt efterlängtade barn som de väntat på i nio månader, är något utöver det vanliga. Det är något jag ser fram emot att få gå igenom själv, när utbildningar är slutförda och papper för fasta anställningar är påskrivna. Att ha sett allt som kan hända på min avdelning, har inte avskräckt mig det minsta :)

Borta bra, men hemma bäst?

Nu är vi hemma efter lite mer än fyra dagar borta. Vi har träffat både pappa och mamma, och idag har vi bara tagit det lugnt!

I onsdags hade vi för tidig julafton hos pappa, med mycket julklappar och trevligt sällskap. Vincent fick allt han har önskat sig, en städvagn med en exakt likadan dammsugare som jag har, lite böcker, lite bilar, och en pyjamas. Själv fick jag ett urfint halsband!

På julafton åkte vi till mamma och hade julklappsutdelning där också. Av mamma fick jag en emaljerad gjutjärnsgryta. Underbar! Så himla snygg! Vincent fick plastdjur, både från bondgården och från djungeln. Av min syster fick jag coola plåster, och Vincent fick ett stickat Mumintroll :)

Viktor och jag förresten, gav ju varandra varsitt par skor för ett tag sedan. Jag fick mina UGGs, han fick ett par vita sneakers. Nu till julafton hade vi ändå köpt lite saker till varandra. Jag fick en fotkräm som jag hade önskat mig, från L'Occitane. Han fick en skjorta, en fotobok och sin favoritchoklad.

En mycket mysig jul har vi haft! Nu är det åter till vardagen (även om jag ju som sagt jobbade typ hela tiden under juldagarna...)

Det här är kärlek.

Phew. De senaste dagarna har varit stressiga! Såg fram emot en lugn 22 december, men de planerna kunde jag glömma när jag kl 14 blev inringd att arbeta. Var bara att åka hem, expresspacka saker för fem dagar hemifrån, och ta med Vincent till sin morfar. När han var avlämnad åkte jag och arbetade natt. Den 23 åkte jag runt i vad som kändes som halva Sthlm, firade minijul med pappa och co, och sen jobba natt igen. På julaftons morgon sov jag i knappt tre timmar innan vi skulle vidare hem till mamma. Och på den vägen är det. Idag har jag jobbat eftermiddag, och tackade nej till ett eftermiddagspass imorgon. Någon dag vill jag faktiskt ägna mig helhjärtat åt min älskade Vincent. Honom tänker jag nu somna bredvid. Efter knappt tio timmars sömn på lite drygt två dygn är jag rätt utmattad.

God Jul! Såhär såg det ut i tisdags när jag och Vincent tog buss och tåg hem till pappa/morfar. Credit till Brio som lyckats göra en vagn som håller för all vår packning!

Trött hjälte på väg hem till morfar

Att hitta hem.

Såfort du går utanför dörren blir det tyst. Ensamt. Tomt. Vincent vilar och jag är själv. Utan dig. I hallen finns inte dina skor, inte din jacka. I sängen är det tomt, sånär på en BLÖT HANDDUK.

Såhär är det nästan varje gång. Även om det inte alltid är hjärtskärande, så är det aldrig lika kul när du är borta, även om det bara är för några timmar.

Glöggfika

Igår hade jag en liten glöggtillställning för min familj. Ja, alla förutom Viktor, som var tvungen att jobba. Jag som aldrig hostar saker var rätt nöjd med min insats igår, även om jag var trött och sådär. Tre sorters julgodis, pepparkakor, lussebullar, julmust och tre sorters glögg resulterade i en trevlig eftermiddag :)

Till mina kärlekar. Mumintrollet till min lilla, Hammarby till min stora! Jag älskar er!

Sista dagen på pappsens jobb. Har för närvarande inte supermycket att göra. Inte Mr Spock heller, så vi gör det tillsammans. Ingenting alltså!

Dagen efter min operation är jag åter på pappas jobb. Känns verkligen skönt, med tanke på hur otroligt dåligt jag mådde efter operationen för tre månader sen. Nu hoppas, hoppas jag att det går bättre med den här spiralen. Jag kan säga att det igår verkligen kändes att den satt på plats, till skillnad från sist. Då sa man att smärtan var normal och övergående, den här gången har jag inte ont av den.

Idag opererades jag! Ut med den vandrande spiralen som nu hade flyttat på sig ännu mer. Och in med en ny. Mår faktiskt bra!

Har jobbat på pappas jobb i veckan. Har gjort något så glamouröst som att stoppa foldrar i kuvert, 4107 st!

Ändrade planer

Vi kom aldrig iväg till mina syskons mamma. Vincent är lite hostig och snorig, och det är ju inte bästa sällskapet för en liten bebis. Men när vi åker till Lisa ska vi träffas på gården en snabbis istället!

Vincent, som redan hade hunnit halvvägs till bussen, blev besviken över att inte åka iväg. Han hade utrustat sig med ryggsäck och allt, och för att få honom att vända fick jag muta med ett Muminavsnitt :)

Äsch :)

Bestämde mig för att stryka och sätta upp julgardiner i köket. Jag har fyra röda längder. Jag råkade såklart få två som inte är lika långa (trodde självklart att alla fyra var lika långa).
Orkar inte göra något åt det nu, men nästa år får jag kanske tänka på det :p

A little of your time

Jag har lite för mycket att fundera på. Och nu ikväll har jag för mycket tid över till att tänka på allt mellan himmel och jord. Och med inget i varken tvätt- eller diskväg att göra är det lite svårt att värja sig emellanåt.

Imorgon ska jag och Vincent ut på äventyr till Bromma. Julfika med Lisa bestämdes, och eftersom att hon bor på samma gård som mina syskons mamma kom jag på den smarta idén att äta lunch där innan. Vi har inte träffats sen Vincents födelsedag, och hon har rätt nyligen fått barn igen så det ska bli trevligt.

För övrigt inser jag själv hur tråkiga alla såna här inlägg är för alla förutom möjligtvis min pappa. Men det jag vill skriva känns liksom lite för "läskigt". Jag skulle driva en modeblogg istället. Lite mer ytligt sådär! Om jag nu hade garderoben som krävs. Jag äger varken märkesväska eller dyra skor :)

Starligth

My life, you electrify my life.
I'll never let you go.
If you promise not to fade away.

Knäppisdag

Vincent har en ovana. Att vakna kl 5 varje morgon. Har har dock en bra vana också, att lyssna på att han ska somna om. Idag kom han upp till mig kl 06.50, och jag lyckades övertala honom att lägga sig i min säng och gosa. Två timmar senare vaknade vi!

Klockan var närmare lunch än frukost, så vi gjorde pannkakor till brunch. Vincent älskade det, det var ju liksom lite busigt. Någon lunch blev det sen inte, men stort mellanmål och mycket till middag :)

Kvällen spenderade vi i soffan med Mumintrollet och en godisbit var. Vincent var nöjd, jag var nöjd.

Nu sover han, och jag sitter med en kopp glögg. Ska titta på finalen av Idol, själv. Det är egentligen min och Viktors sak, att titta på Idol, men nu är det som det är...

Pepparkakspyssel

Vi var hemma hos min fina Melissa med sambo, Freja och tvillingarna Yla och Vilda. Det bjöds på mellis, pepparkaksbak och middag. En riktig helkväll alltså :)

Vincent gillade att baka pepparkakor, och var superduktig. Han försökte verkligen och lyckades göra kakorna i princip helt själv. På söndag ska vi baka peppisar här hemma. Klä julgranen och baka julgodis ska vi också.

Mitt i middagen iaf, kom Vincent på en sak. Han såg lite ledsen ut, och sa helt plötsligt:
- Jag saknar pappa... Jag älskar dig mamma, och jag älskar pappa också.

Stora ord från en liten kille. Inte lätt med alla tankar ibland. När det var dags att sova ringde han och sa godnatt till Sebastian. Det är så fint att se honom prata i telefon med honom. Han blir liksom lite busig, och det märks att han avgudar sin pappa och tycker att han är både rolig och tokig. Hjärtat blir fyllt till bredden med kärlek!

På bussen

Jag och Vincent sitter på bussen, och han börjar leka att han äter frukost, och gestikulerar rätt trovärdigt.

- Vad äter du för något till frukost?
- Macka med smör och leverpastej! Och nu äter jag yoghurt.
- Vad gott.
- Nu häller jag russin i yoghurten också.
- Russin tycker du ju om. Får du någon gröt till frukosten då?

Vincent ser på mig med allvarlig min.

- Nej mamma, det finns ju ingen gröt på bussen!


Att jag inte fattade det tidigare. Såklart det inte finns!

God Jul 2009

Vincents tomtedräkt är SÅ fab!
(ursäkta röran)

Misstag drabbar även den bäste...

Det finns en dag på året som jag ser lite extra fram emot. Som jag börjar fundera på månader i förväg, och helst vill planera in i minsta detalj i samma veva. Så att jag vet vad jag har att se fram emot. Denna dagen är nyårsafton. Jag bryr mig egentligen inte om att festa och bli full som en kastrull, jag har lite andra känslor inför denna dag. Det grundar sig nog i en nyårsafton för flera år sen, som var så omtumlande och bara innebar en massa brutna löften och brustna hjärtan.

Förra året fick jag min revansch. Allt var perfekt. Allt var så som jag hade planerat det. Klänningen var snygg, håret var snyggt, sminket var exakt där det skulle... Och jag fick kyssa min käresta vid tolvslaget, och fick någon form av bekräftelse för att det faktiskt var vi på riktigt.

Årets nyår skulle inte bli något annat än förra. Klänningen hänger inne i garderoben och bara skriker efter att få användas. Den kräver ett par nya skor som skulle köpas inom en snar framtid. Jag hade funderat på smycken och hår. I mitt huvud spelades en liten film upp, där klockan slår tolv och jag och Viktor kysser varandra och bara är lyckliga över att få spendera ännu ett år tillsammans. Ett år som förhoppningsvis kommer att innebära en del positiva förändringar.

Visst låter det härligt? Det var det också. Och drömmen strimlades sönder tidigare idag...


- Hej, det är Erika från bemanningen! Jag tänkte boka in dig på lite julpass, om det går bra?
- Ja, gud vad roligt att du ringer!

...lite senare...

- Så har vi tisdagen, den 29. Nattpass. Kan du det? Och de två följande nätterna också.
- Självklart, jag tar allt. Tack!

...ännu lite senare, när vi hade lagt på, insåg jag vad det tredje nattpassen innebar. Nyårsafton. Inga nya skor. Klänningen får vackert skrika sig hes ett tag till. Och värst av allt, ingen kyss vid tolvslaget.

Istället tänker jag tävla med mina medarbetare. JAG ska deliver det första barnet 2010. Siktar kanske inte så högt som på att få den första förlossningen i Sverige, eller ens Stockholm, men på vårt sjukhus :)
Dessutom både sparar jag pengar på att inte köpa de där skorna och allt annat som kostar på nyårsafton, och jag tjänar sjukt mycket mer än en vanlig dag pga storhelgsob!

Det blir väl vad man gör det till...?

:)

När jag och Vincent nu ikväll pratade om vad vi skulle göra imorgon, när han ska vara hemma från dagis, berättade Vincent att han vill gå ut och kasta sopor. Det var mycket viktigt. Det är i princip ALLT han vill göra imorgon.

Det är bra med lättroade barn :)

Det fixas och donas

Nästa år ska jag ju plugga igen. CSN är sökt, och beviljat. Nu ska jag bara få beskedet att jag är antagen till mina kurser, men jag ser att de inte ens är fulla än så antagen blir jag. Grejt. Fem kurser är det, och det ska jag väl klara av.

Jag längtar otroligt mycket till den dagen då jag är helt klar med mina gymnasiestudier. Ja, ni läste rätt. Jag är 21 år och är inte helt klar än. Egentligen kommer jag läsa fler kurser än jag behöver, för att det ska se bättre ut på pappret helt enkelt. Full pott meritpoäng för sjuksköterskeprogrammet, och mina två G:n ska inte hamna på slutbetyget. Blir bra. När det väl är klart.

Sen är ju verkligen frågan vad jag ska läsa när jag kan söka högskolan. Är det syrra jag vill bli? Barnmorska? Vill jag jobba på narkosen eller operation? Eller inget av dem? Ska jag kanske bli något helt annat?

Vad är min dröm? Jag vet faktiskt inte. Om jag liksom fick välja och vraka, vad skulle jag jobba med då? Jag har ingen aning.

Har ni? Har ni era drömmar klara för er, eller är ni kanske redan där? Berätta, snälla! Dela med er!

Det kan vara det sjukaste...

Min hormonspiral som jag satte in för en månad sen, finns inte kvar i min livmoder. Den har VANDRAT och satt sig vid levern/njuren. HUR SJUKT ÄR INTE DET!? HUR KAN DET HÄNDA!? Är inte livmodern stängd liksom? Helt stört. Rätt ovanligt, men jag är inte den första det händer. Så stört.

Detta upptäcktes idag av en slump på några röntgenbilder. Nu ska idiotläkaren bestämma om hon ska operera ut den eller inte. Bör tilläggas att anledningen till att jag gjorde den här röntgen är för att jag har ont, jävligt ont, precis där den sitter. Det innebär att den irriterar. Men ändå ska vi kanske bara låta den vara? Det är om möjligt precis lika stört som själva händelsen.

Sist undrar jag om det verkligen är särskilt bra att en sak som utsöndrar hormoner sitter på fel ställe, och lämnas kvar? Ett annat preventivmedel ska ju ändå sättas in, så då ska jag alltså få dubbelt? Jag är ingen preventivmedelsexpert (även om jag provat mycket av det som finns), men jag tycker inte att det låter klockrent.

Säger hon nej ringer jag såklart mina kontakter på mitt fina jobb. För ut ska den, jag ser fler fördelar med den titthålsoperationen än jag ser nackdelar.

Nu är det över

Lite oväntat sådär blev jag huxflux klar med mina pass på den nya avdelningen. Tack. Kommer absolut tacka ja till sjukluckor, men nu vet jag att det inte är ett ställe jag vill få fast på. Och det var väl en bra insikt?

Nu ska jag satsa allt på mitt älsklingsjobb under december. I januari väntar ju plugg igen...

Afterwork med min goda vän Björn :)

Första advent

Det blev inte exakt som vi hade tänkt oss idag. Jag vaknade helt sänkt och kunde typ inte gå upp, men kl 15 skulle jag möta Vincent på Centralen så det var bara att bita ihop. På tåget hem bråkade vi (en viss ung herre tror att han kan styra och ställa över allt och alla). All ork bara rann av mig.

Väl hemma lagade jag världens enklaste middag, tomatsoppa, och vi bråkade lite mer. Treårstrots, I love it. Not. När han gick och la sig ville jag bara stupa, men jag hade en del att göra.

Så, nu sitter jag här, mer trött än vad som borde vara tillåtet, och är äntligen nästan klar. Bara tvätten kvar...

Det är orättvist med långbenta människor. Här pinnar jag på så snabbt med mina korta ben att jag nästan springer, allt för att inte missa tunnelbanan som går med kvartstrafik. Från ingenstans dyker en man upp, med långa spiror, och LUNKAR förbi mig.

Snart så!

Snart är natten slut, och jag ska åka hem till Viktor och krypa ner i sängen. Efter att jag har hängt tvätt...

Natten har, tack och lov, varit lugn. Jag fick faktiskt en timmes sömn där runt småtimmarna, mycket behövligt!

Ensam hemma idag på dagen. Funderar på att gymma, utöver att sova alltså. Förstår inte alla som väljer att jobba natt med motiveringen "Jag får ha ett liv om dagarna". Jag sover varenda sekund jag kan, haha. Har ett uppehåll i sömnen på högst två timmar eller så, då jag äter lite. Och tränar, om kroppen orkar. Sen intar jag sängen igen.

De är för härliga

Imorse vaknade Vincent kl 5. Lagom tyckte han. Det tyckte inte jag, eller Viktor för den delen. Lite till fick vi sova, men både jag och Viktor var mer trötta än pigga vid frukosten. Jag som skulle sova natt började få lite panik inombords, hur skulle jag lyckas skrapa ihop tillräckligt med sömn?

Så jag gjorde det enda rätta. Ett "Älskling, kan du snääääälla lämna på dagis så att jag hinner sova?" senare, och det var bara att inta sängen :)

Iväg traskade mina fina killar, och Vincent berättade stolt för mig på eftermiddagen vem som hade lämnat på dagis.

Nu sitter jag på jobbet dårå, och längtar efter honom. Sötot. På söndag ska vi julpynta lite smått och ha adventsfika med pepparkakor. Det blir för övrigt hans andra adventsfika på samma dag, för hemma hos morfar blir det tydligen också peppisar. Somliga har det bra :)

Har verkligen fått erfara nackdelarna med att vara timanställd idag. Aldrig någonsin har det drabbat mig så hårt som denna onsdag. Det dåliga samvetet äter upp mig inifrån, dilemmat gnager, och sveket känns nog tyngre för mig än för Vincent. Idag är allt jag vill att byta yrke, hur mycket jag än älskar det jag gör. Och med de känslorna ska jag om en och en halv timme dra på mig mina gröna sjukhuskläder och hoppas på att jag kan insupa den underbara atmosfären på mitt jobb även idag.

Vilken bloggboom det blev inatt! Nu ska jag äntligen börja röra mig hemåt, mot sängen. Trots att jag sovit dåligt på sista tiden gick natten rätt smärtfritt. Nu är jag nästan pigg. Fast med tanke på kylan som nyss slog emot mig är det väl inte så konstigt... Godnatt!

Snart, snart

En och en halv timme kvar. Hoppas på att hinna med tåget som går 07.25. Längtar otroligt mycket efter sängen. Har inte blivit allt för mycket sömn på sista tiden dessvärre...

Skulle väldigt gärna gå på poweryoga senare idag, men det är mycket tveksamt om jag är tillräckligt pigg för det kl 10.30 :)

Sötnöt

Förresten, dagiskorten har kommit. Helt underbart söt är han, min son :) Han firade av världens gulligaste leende.

Förra veckan vaccinerade jag mig mot svinis, och blev sen sjuk (som de allra flesta). Den natten sov vi hos Vincents morfar, och när han vaknade sa jag lite ynkligt:

- Vincent, gå till morfar. Jag är sjuk.
- Har du feber mamma?
- Ja, jag har feber.
- Vill du låna Huan (Sjuan)?
- Ja tack älskling.
- Här mamma, Huan kramar dig. Vill du att jag ska läsa en bok för dig mamma?

Han vet vad som behövs när man är sjuk :)

Läskigt va?

Visst ser det riktigt ruskigt ut på bilden här under? Det är ett ställe på väg till mitt nya jobb. Jag trivs inte. Efter det här passet har jag fem inbokade pass till, därefter vill jag inte boka några nya utan bara hoppa in vid sjukdom. Om ens det.

Alla jobb passar inte alla människor. Den här avdelningen är inte för mig. Lärorikt arbete, absolut. Men det finns en hel del att ha en hel del åsikter om. Jag låter det vara osagt, för det är egentligen rätt oviktigt för er :)

På måndag ska jag hämta Vincent, och vi ska julpyssla på kvällen tillsammans med Viktor. Eftersom att jag jobbar varenda helg ett tag framöver får vi ta det nu i slutet av november. Det ska bara pysslas julkort, men jag ser fram emot det :)

Dyster väg till ett dystert ställe.

Knäppa vändningar

Ibland vet jag liksom inte var jag står. Vissa saker som händer är helt enkelt för stora för att lämna mig oberörd.

Som det omvälvande beskedet jag fick för veckor sen. Det går fortfarande inte en enda dag utan att jag tänker på det och lider.

Som följderna som kom i och med samma ord.

Eller som att jag inte gillar mitt nya jobb särskilt mycket. Jag får beröm av arbetskollegorna, för att jag är kunnig och viktig. Men mindre uppskattad har jag knappt känt mig på en arbetsplats. Jag gillar det här stället på dagen, mer än på natten. Dock har högre makter fått mig att bara räkna ner passen tills jag går av mitt sista inbokade pass.

Två rätt livsviktiga saker, som kan ställa till så mycket. Men ändå har jag en ganska stark, men luddig, grund där någonstans. När man ser på det rätt krasst så inser jag att jag har de två viktigaste sakerna man kan ha i livet. Ett barn och tak över huvudet för oss båda två. Men jag behöver mer. Jag behöver trygghet. Jag behöver veta vad som händer.

Hej

Vi lever. Dagiskortet togs i tisdags.

Alltså, jag har egentligen inget att säga. Vi lever, och vardagen flyter på som vanligt.

Jag lever!

Har överlevt natten. Enligt schema går jag i en halvtimme till, men eftersom att trafiken hem inte är allt för tät brukar jag gå strax efter sju när ansvaret redan ligger hos dagpersonalen. Alla kontroller är tagna, allt är förberett inför dagens arbete.

Sängen lockar otroligt, fast inte lika mycket som den varma kropp som ligger och värmer upp min plats i sängen.

Kärlek.

Jag längtar bara hem till dig.

Jobb igen

Sitter på jobbet. Funderar emellanåt på om det här med att jobba natt är för mig. Kommer fram till olika saker varje gång, typ. Blir så obotligt trött, men det beror väl på att jag inte är fast på natten utan att jag jobbar både natt och dag.



Har inte varit på jobb ett på typ två veckor. Saknar det. Men jag har jobbat så mycket på det här andra jobbet, vilket såklart också är bra!

Angående inlägget igår, om ni nu hann läsa, så hände något rött chockartat. Jag vet inte om jag fattar det än. Sammanfattningsvis kan man säga att jag för ett tag sen fick ett väldigt omvälvande besked som jag har brottats med dagligen. Hoppas på att stormen börjar lugna sig nu...

Hehe...

Jag måste gå och duscha. Men jag kan inte resa mig härifrån. Jag har nämligen varit och tränat. En timme, booty och core. Alltså, jag är död. Sist jag körde booty gick jag som en gravid 80-åring i flera dagar efteråt. Med tanke på hur mina ben känns nu lär jag gå ännu värre den här gången...

...men nöjd är jag. Mitt gymkort är den bästa investeringen på länge!


(leker ändå lite med tanken att träna ikväll igen, bara för att det verkligen är kul, men om jag överhuvudtaget vill överleva borde jag låta bli ;))

Men herregud...

JULMUSTEN! Hur kunde jag glömma den!? Det är det viktigaste med julen, tillsammans med lussebullarna och de julklappar jag ger bort. Jag älskar att ge bort presenter!

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Att jag ska plugga vidare känns i dagsläget helt säkert. Jag vill nog det. Och varenda gång som jag jobbar på jobb nr ett, det med de gröna kläderna, trånar jag lite efter de blåklädda. Narkosen. Vi har dem hos oss rätt ofta. Och jag är lika salig varenda gång. Idag var jag på SÖS på en bedömning, och såg en narkosläkare komma gående. Jag ser upp till dem, på något sätt. Och varenda gång tänker jag "En dag ska jag också jobba på narkosen!".


(ett annat alternativ hade helt klart varit att gifta sig med en narkosläkare. Men eftersom att min blivande man är blivande ekonom/journalist, får jag väl arbeta på narkosen själv :))

Julen 2009

Jag har aldrig varit särskilt mycket för det här med jultraditioner. Julpynt har känts som ett onödigt ont. Men något händer när man får barn. Allt sånt där känns mycket viktgare. Och redan nu längtar jag efter att få julpynta och pyssla, baka och klä granen.

Förrförra året skickade vi ut fotojulkort, förra året blev det inte ens några. Idag har jag införskaffat saker till årets, som kommer bli något utöver det vanliga :) Vill sätta mig ner nu nu nu och fixa dem tillsammans med Vincent.

Julklappar är som bekant redan klart i princip. Känns bra!

Och julpyntet, ja, det enda som saknas är julstjärnan och glitter till granen. Några fönsterdekorationer ska väl köpas. Tänkte pynta med måtta, men det blir mycket fler ljus till jul såklart.

Sist men inte minst, i år tänker jag banne mig baka julgodis. Allra mest för att det är kul för Vincent, men också för att jag aldrig har gjort det. Pepparkakor och lussebullar har jag såklart gjort, men aldrig knäck och allt det där. Så i år blir det premiär.

Ja, jag vill bara sätta mig ner, slå in julklappar, skriva adresser på julkorten, tända ljus, dricka glögg... Men jag får nog vänta en månad eller så :)

Det går, det går

Den här natten är hittills lättare. Inte lika trött idag. Fast jag sov som en stock mellan 8.30-14.30, upp och fixa saker, och sen sov jag vid 17-19 igen. Har en knäpp huggande smärta i magen sen tidigare idag, och huvudvärk. Men det får gå!

Nu blir det lite kvällsfika, eller kanske nattfika. Kanske en liten film till det! Batman är medtagen av min ena medarbetare (vi är tre här på natten).

I vitt

Dagens tredje outfit

Min fina jacka!

Jackan är en svart, a-linjeformad sak med knappar bara halvvägs och halvvida armar. Apsnygg till skinnhandskar. Känner mig typ alltid snygg i den! Den kommer hänga med i många år. Skulle t.o.m kunna köpa en till, exakt likadan, för att försäkra mig om att det alltid finns en :)

Dagens outfit

Jag gillar kombon av färger och material.


Lila, urmysig tröja med STOR polo. Jeans, svarta skinnhandskar, brun skinnväska med axelrem, svart jacka (som jag älskar). Och sist, men bäst. Mina svarta, sprillans nya UGGs. Mamma kommer hata dem, jag älskar dem. Varma, sköna, och julklapp från Viktor :)

Anna, Melissa, Nikki

En fördel med att jag jobbar mycket nätter nu för tiden är att jag är ledig på de vardagar jag har Vincent. Det innebär att vi har träffat våra underbara vänner Anna och Saga, Nikki och Tindra samt Melissa med familj typ hundra ggr oftare än vi gjorde tidigare. Underbart!

Igår var vi hemma hos Anna och Saga på middag, idag tog vi en snabb dejt med Nikki och Tindra i lekparken. Det blev inget besök hos Melissa o CO den här veckan pga ögoninflammation, men snart så! Snart ses vi igen.

Mina fina tjejer!

Ännu en natt

Fem jobbtimmar har gått. Fem och en halv kvar. Är rätt så lugnt här. Både bra och dåligt. Jag börjar se ut som en zombie, och vill mest hem till sängen. Slutar, enligt schemat, 07.15. 08.30 borde jag vara innanför ytterdörren där hemma, och förhoppningsvis nerkurad under täcket.

Skulle sovit hos Viktor, men han är ändå inte tillgänglig. När jag kommer hem ska han iväg, så jag bestämde mig för att sova hemma. Finns väl alltid något att roa sig med, som att hämta ut mina nya skor och lite sånt.

Jag är för övrigt fortfarande riktigt sliten efter förra helgens jobb. Det är helt stört. Sitter här blek med påsar under ögonen, och gäspar var och varannan sekund.

Ja, fem och en halv timme kvar var det... (jag är iaf glad över att jag har ett jobb!)

Kaos

Alltså, inom mig pågår jordens känslokrig. Alla svallande känslor avlöser varandra. Ena sekunden är jag urledsen för det där, det som på en sekund kastade omkull i princip hela min tillvaro. Andra sekunden är jag glad, för jag har så mycket kärlek omkring mig. Tredje sekunden står jag handfallen inför dina känslor, bara för att en fjärde sekund bli både ledsen och besviken.

Jag ber om ursäkt, mina få men underbara vänner, om ni tycker att allt handlar om mig. Men jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med min insida emellanåt. Jag hoppas att ni vet att jag älskar er och bryr mig om er exakt lika mycket ändå, och den sekunden ni vill eller behöver prata om något så tar jag ett steg åt sidan och bara lyssnar. Tack för att ni finns vid min sida!

Citat

- Jag tycker om Viktor mamma! Och jag tycker om dig!

Sagt idag av världens finaste Vincent när vi hade vinkat hejdå till Viktor.


- Det här är min mamma. Min mamma heter Nathalie. (Klappar mig på benet) Min mamma är jättefin!

Sagt av Vincent till "vår" distriktssköterska.



Älskade barn. Vilken lycka du skänker till alla runt omkring dig!

Kärlek.

Mitt i din sorg, står jag här precis som alltid. Jag vill vara ditt vindskydd mot alla hårda och kalla vindar. För du är min, och jag är din.

Höstmys

Hösten är min absoluta favoritårstid. Alla färger, alla löv, vädret (när det inte regnar ;)). Har utsmyckat vartenda rum här hemma med ljus. Och minst två koppar te i ljusmyset blir det allt varje dag. Så himla värt.

Hos Viktor har jag helt underbara tekoppar som han har köpt till mig. Älskar när vi sitter i soffan tillsammans med varsin kopp. Vardagsmys, på hög nivå :)

Det går fort när man har roligt!

Strax efter att jag hade skrivit det förra inlägget satte jag mig och verkligen tog tag i julklappsproblemet. Och vips var jag i princip klar! Har en idé om vad pappa ska få, mamma likaså. Viktors ska beställas, och jag måste komma på en till min syster. Annars, klar!

Har även lyckats beställa en julgran (tänker inte ha en riktig, sorry!), med färdigmonterade lampor ;) Så nu ska jag bara införskaffa en stjärna att ha i toppen. Känns bra!

Älska nätshopping ;)

Årets julklappar

Har likt många andra börjat fundera på julklappar. Viktors ena är redan inhandlad, Vincent har fått några st han också. Ska nog utöver det köpa lite städleksaker. Har tänkt köpa en dammsugare sen förra året, nu kanske det blir av.
Dannie är klar, mamma halvt. Pappa? Vad ska han få? Och alla syskon? Omöjligt...

Jag är sån som älskar att ge presenter. Älskar. Så det roligaste med julen, för mig, är att få ge bort julklappar. Och julbaket. Vi ska ha en liten bakdag, jag, Vincent och Viktor. Har köpt fler pepparkaksformar. Och lussebullarna blir penslade med vatten i år igen.

Jag och Viktor har redan köpt våra julklappar till varandra. Gjordes igårkväll. Men han ska få en till, som kräver en del pyssel... :)

Är det här jag?

Är så otroligt sliten nu för tiden. Ett vrak. Ser mig själv i spegeln och undrar om det verkligen är jag. Har gått upp i vikt, kilona sitter på helt fel ställen. Är konstant trött. Sliten, som sagt.

Imorse fick jag och Viktor världens sovmorgon. Vincent är sjuk, ögoninflammation. Men att han skulle sova 19.30-08.20 hade jag aldrig kunnat drömma om.

Eftersom att Vincent är sjuk fick vi ställa in alla veckans planer. Nu har vi en massa tid att fördriva. Idag har vi dansat till Mora Träsk, byggt tågbana och tvättat. Efter mellis tänkte jag åka ner till centrum, bara för att. Typ.

På torsdag ska vi iaf till Anna och Saga. Tills dess räknar jag med att han är frisk. På fredag MÅSTE han vara frisk, jag ska jobba natt och behöver verkligen all vila jag kan få...

Förbereder patientfrukosten lite...

Fy...

Är så stört trött. Jobbade ju förra natten, sov ytterst lite efter det. Viktors mormor fyllde nämligen år och vi blev inbjudna på födelsedagslunch. Så efter lite mindre än tre timmars sömn åkte vi dit.

Väl hemma från lunchen gick jag och lade mig, och lyckades väl sova i ca två timmar till... Ja, jag är därför något mör den här natten, då man dessutom ska jobba en timme extra pga vintertiden. Har hittills roat mig med att ställa om klockor, förutom på patientsalarna (man vill ju inte störa).

Sitter nu här och gäspar stort och räknar timmarna. Lite mer än fyra timmar kvar tills jag slutar. Dvs ännu lite mer än fem timmar tills jag ligger i sängen...

Nattens projekt, hehe. 'Mycket' stolt :)

Herkenor 1 år

I tisdags hade jag och Viktor vår "nya" ettårsdag. Detta firades med presenter och mys. Av honom fick jag en rätt valfri behandling (han hade listat några förslag :)) hos en hudterapeut.

En kryssning till Helsingfors hann vi med också. Vi har ätit och druckit gott, tittat på människor, skrattat, varit på spa, och framför allt myst, kramats och bara varit vi.

I fem år har jag varit kär i dig. Och en vacker dag tänker jag gifta mig med dig.

En natt på jobbet

Idag är jag på jobb ett. Imorgon jobb två. Känns sjukt jobbigt att jobba just imorgon natt, då det läggs till en timme. 11 timmar istället för de redan tillräckligt jobbiga 10. Men men :)

Arbetet flyter på bra, likaså allt annat. Praktiken, som jag missade pga sjukhusvistelser, är validerad. Ska bara bli godkänd av skolan. En plan för nästa år är utarbetat. Och jag har haft två underbara dagar på en kryssning med min fina Viktor. På måndag ska jag hämta Vincent, och träningen är igång.

Fast ändå är det något som tynger mig. Något rätt specifikt...

Mitt nya jobb

Började på den nya avdelningen idag. Kändes fantastiskt! Det är samma ställe jag hade praktik på i våras, de ringde helt out of the blue för några veckor sen och ville anställa mig :)

Har intro idag och imorgon, sen är jag on my own så att säga. Har som sagt redan en del pass inbokade, så det känns bra. Två jobb = bra!

Sitter med en kopp te och försöker varva ner lite. Jobba morgon är verkligen inte min grej. Men den ska jag göra imorgon också, så det är bara att pallra sig upp. Men det gick ju idag, så varför skulle det inte gå imorgon.

Älskade Anna

Var hos min fina Anna ikväll. En av mina tre absolut bästa vänner. Min Anna. Hon förstår precis vad jag känner och tänker. Tack för att du och underbara Saga finns.

Dags att göra något åt det här

Min blogg måste fixas. Allt är bara så provisoriskt. Blogg"namnet", färger, allt. Saknar på sätt och vis blogg.se. Men jag vill ju kunna mobilblogga... Och byta blogg, igen? Vet inte riktigt...

Fylld med känslor

Det känns som att jag ska spricka. Jag känner så mycket på en och samma gång. Vill säga så mycket. Vill göra ännu mer.

Du är, tillsammans med en annan livsviktig person, min inspirationskälla. Min motivering i allt jag gör.

Det går knappt en enda sekund utan att jag tänker på dig.

Jag är med gymkort!

Herregud. Fick en liten knäpp i torsdags och gick och köpte gymkort. Hade dessvärre inte möjlighet att utnyttja det då, och premiären blev nu idag. Gick på ett pass poweryoga, och i veckan ska jag försöka komma iväg tre ggr. Målet är tre ggr / vecka, men jag inser att det vissa veckor inte är möjligt. Men det är mitt mål!

Nu ska jag bli fit igen ;) Sen min gymnastikkarriär tog slut i samband med graviditet, har jag inte rört mig nämnvärt mycket

En helt vanlig natt på jobbet

Woho!

Ikväll ska de gröna scrubsen på, på måndag de blå/vita. Känns oerhört kul och skönt att jobba nu igen efter sjukskrivningen.

Hade egentligen sett fram emot en lugn och skön helg hos mamma, men det får jag ändå. Lägger Vincent ikväll, åker och jobbar natt, mamma går upp med honom på morgonen. Imorgon ska jag mysa med dem båda två, likaså på söndag :)

Here I come

Jag har fått ett till jobb. På ett annat sjukhus. Ett jobb som jag är jätteglad över, och jag börjar redan på måndag! Har hittills "bara" fem pass inbokade på 14 dagar, men på tisdag ska det bokas mer.

Lönen är lite sämre än på mitt första jobb, men det är det värt. Variation förnöjer, och jag gillar verkligen båda ställena.

Sjukt nöjd.

Du...

...allting luktar som dig.

Min Nikki lagar mat, Vincent och Tindra leker i vardagsrummet :)

Vinterkläderna kirrade

Nu har Vincent allt han behöver inför vintern. Overall, mössa och vantar från Polarn o. Pyret, och skor från Kavat. Hela kalaset gick på lite drygt 2000 kr. Rätt saftigt... Tur att vi är två som delar på det, och att försäljningen av förra årets uppsättning gav en hel del pengar.

Skorna inhandlades idag, och Vincent klagade på att de var för stora. Grejen är att hans nuvarande skor verkligen är på gränsen till för små. De nya, fina skorna känns därmed jättestora för honom. Men förra året fick vi köpa nya vinterskor i januari, så han får vänja sig med de här som istället är på gränsen till för stora (men ändå inom ramarna för vad som är okej, såklart).


Dagens shopping, bilderna lånade från polarnopyret.se samt kavat.com .

Noll inspiration

Jag har ingen inspiration, till något alls faktiskt. Fick dock ett jättefint, rött armband av Melissa. Som hon gjort själv. Piggar upp en handled på en trött och sliten kropp.

Morgondagen

På schemat imorgon står ett besök hos Melissa med familj! Längtar jättemycket. Och Vincent har inte varit där på hur länge som helst.

Den här veckan träffar jag mina tre närmsta vänner. Allihopa, på samma vecka. Det har nog aldrig hänt förut. Den här sjukskrivningen har alltså fört något gott med sig. Tid, till nära och kära!

Nytt till hemmet.

Katten! Jag har köpt mina skålar!

Händelserik dag

Underbar morgon. Städig förmiddag. Nyklackade skor. Ny pyjamas till Vincent. Fler glas till hans Orrefors Intermezzo-samling. Nya köksskålar till mig. Hämta en trött unge på dagis, som vägrat sova. Till vårdcentralen. Bort med stygn. Till Unga Föräldrar-gruppen. Hem. Strömavbrott i hela området. Välling istället för middag. Tidig sänggång.

Har precis fått en liten nostalgisk tripp när jag sorterade sakerna i kartongen med saker jag sparar åt Vincent. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Orken tryter liksom...

Vincent har fått en liten måndagspresent!

Jag idag.

Min egen outfit var egentligen någonting helt annat, men efter ett litet breakdown bytte jag.

Kofta, vet ej
Sidenkjol, La Redoute
Linne, Avanna

Snart ska jag bege mig ner till centrum för att posta ett paket, titta runt lite, kanske lämna in mina höstskor för omklackning. Titta runt blir det helt klart. Om en och en halv timme hämtar jag Vincent!

Vincent idag

Dagens snygga outfit!

Mössa, Gangstar
Jacka, Lindex
Jeans, Ej Sikke Lej
Skor, Vincent Shoe Store

Och så Sjuan...

...

I won't go. I won't sleep. I can't breathe, until you're resting here with me. I won't leave, and I can't hide. I cannot be. Until you're resting here with me.

Underbara morgon!

Alltså, den här morgonen med Vincent har varit helt underbar. Inget strul what so ever. Vi har bara haft det mysigt och glatt och allt har gått sådär smidigt som det ska göra. Vad sägs som att vi hann tvätta, byta sängkläder, städa hans rum och vika tvätt (utöver de vanliga morgonrutinerna) innan vi gick? 40 minuter var vi uppe innan vi gick utanför dörren.

Idag är han på dagis en kort dag. Han åt frukost hemma så han kom strax innan nio, och tanken var först att han skulle gå till 15 men jag hämtar nog honom strax innan 13. På så sätt hinner vi gå till Unga Föräldrar-gruppen, för första gången på typ ett år!

Nu ska jag fortsätta med gårdagens roliga jobb, fixa och dona här i vardagsrummet!

Saknad.

Det är inte ens 12 timmar sen jag fick den sista kramen, den sista pussen. Men ändå längtar jag ihjäl mig. Det känns så tungt nu. Tänker tillbaka på hur det kändes i somras och hur det kommer kännas sen. Jag vet inte om jag klarar av det.

Jag är innerligt glad över att jag har världens glädjekälla i Vincent, men jag saknar dina mjuka läppar och din lena hud. Ditt trygga bröst, din beskyddande famn. Saknar allt som gör dig till dig.

Jag är universums lyckligaste unga kvinna som får kalla dig för min. ♥

Nu förtjänar jag att sova :)

En hel del rensande och lite sorterande senare är jag redo för sängen. Och jag förtjänar att inta den ikväll!

Imorgon ska jag ta tag i det där igen, då ska allt som jag bestämde att det får stanna kvar i hushållet sorteras och få en plats. Lyckas jag inte ryker det.

Känns väldigt skönt att göra sånt här, rensa. Jag gör det varje gång jag flyttar, både när jag packar och packar upp. Jag har alldeles för mycket saker och har alldeles för svårt för att skiljas från krimskrams som av någon anledning har ett känslomässigt värde för mig.

Målet är att den dagen jag flyttar ihop med "Någon" ska allt skit vara borta. Det är väl knappast schysst att låta någon annan dras med mina onödiga småsaker :)

Godnatt allihopa!

Har sagt det länge...

...men min lägenhet börjar arta sig. Jag satte igång med världens rensning av källaren för ett tag sen, idag bar jag ner det som ska sparas igen. Har ett hörn i vardagsrummet som ser ut som sju svåra år (ouppackade kartonger som rensas lite pö om pö...), men utöver det känns det nästan som hemma. Det har tagit ett år, och det har arrangerats om många ggr, men det tar sig.

Så, med det sagt, är det väl dags att ta itu med de där kartongerna igen!

Inventering

Efter en liten inventering i kartongen med kläderna i Vincents nästa storlek inser jag att vi nästan är all set för att byta garderob (det sker dock inte än på ett tag). Saknas bara lite pyjamaser. Jag som inte ens ansträngt mig, utan bara köpt godbitar på reor, mässan, när jag hittat något extra fint osv. Känns bra! Riktigt bra! Blev ändå en liten pyjamas- och underklädesbeställning till honom när H&M nu har 10% rabatt. En klänning och en kjol slank visst med, oops :)

Frågan är om jag ska köpa ett par exakt likadana Ej Sikke Lej-jeans som han har nu, fast i nästa storlek. Mjukare och framför allt SNYGGARE jeans får man leta efter!

Härliga helg!

I fredags hade jag och Viktor alltså fredagsmys. I lördags sov vi länge, länge, och åt lunch tillsammans. Sen åkte jag till Södertälje där jag spenderade en efterlängtad kväll med min lilla älskling. När han hade gått och lagt sig började jag sy på mina draperier som ska avskärma sängen från soffhörnan. Gick okej!

Kl 02.36 vaknade jag av att telefonen ringde. "Jag har plingat nu". Eh, va? Det visade sig att Viktor var strax utanför min port. Jag hade ingen aning om att han ens funderade på att åka hit, men det var en otroligt mysig överraskning.

Idag fick vi en jättelång sovmorgon, och när vi vaknade bakade jag och Vincent scones. Sen åt vi frukost alla tre, busade i sängen (gjorde kullerbyttor, t.ex). Strax efter lunchtid gick vi ner till centrum där vi åt, och sen vinkade vi av Viktor vid tåget.

Väl hemma igen hade jag och Vincent ett mysbad, därefter busade och lekte vi, och åt en lätt middag. Nu ligger han och sover sött i sin säng, medan jag tar hand om tvätten och lite annat sånt där som man måste göra när man är vuxen.

Har haft en helt underbar helg, med mina absoluta favoritkillar. Jag älskar att umgås alla tre, jag älskar att Vincent tycker så mycket om Viktor, och att Viktor uppskattar Vincent också :)

stylebystars

Jag har ganska många klänningar från internetbutiken stylebystars.com. Har varit jättenöjd med dem.

Senaste beställningen la jag för typ... Tre månader sen? Köpte två st, en klänning skulle skickas inom fem veckor. Man förskottsbetalar hos dem. Sju veckor senare, fortfarande ingen klänning. Mailar och frågar vad som hänt. Deras första svar är att de redan har skickat ut ett paket till mig. JA, MED DEN ENA KLÄNNINGEN JA, SOM JAG SA I MITT FÖRSTA MAIL. Svarade, ytterligare några dagar senare svarar de att de kan skicka en i en storlek större, för de mindre är slut.
1, enligt hemsidan finns rätt storlek kvar.
2, HUR kan det ta TVÅ VECKOR att klämma ur sig det svaret?

De får väl skicka den större, men är den för stor har jag sagt att jag vill returnera den gratis. Sen kommer jag aldrig, aldrig mer handla hos dem. Så sjukt dålig service. De har som sagt fungerat jättebra, när allt gått rätt till, men problem klarar de tydligen inte av att lösa.
IDIOTER. SJUKT SUR.

Underbara fredag

Idag är det fredag igen alltså. Jag och Viktor har haft ett litet projekt den här veckan, vi har haft en s.k. köttvecka. Det har blivit både ryggbiff, oxfilé och fläskfilé. Idag blir det oxfilé igen. Man blir rätt bortskämd när man är med en man som både gillar och är bra på att laga mat, i synnerhet kött.

Min uppgift idag är att fixa förrätt och efterrätt. Älskar när man lyxar till det sådär! Efterrätten blir rätt enkel, vi har en oöppnad Ben & Jerrys i frysen, den lämpar sig väl bra. Eller så avancerar jag och bakar något, för första gången på evigheter. Det som annars är en av mina stora favoritsysslor... Förrätt blir iallafall lite bruschetta hade jag tänkt mig, otroligt gott!

Vad ska ni göra idag? Kära läsare. Tack för kommentarerna till förra inlägget. Det känns lite fel att skriva ett vardagsinlägg efter en sån kärleksbomb :)

Du och jag, för alltid

Jag tittar på dig och vill ge dig allt som finns i världen. Och du tittar upp på mig och säger "Nej mamma, titta inte på mig! Titta på lampan istället!", lite busigt. För egentligen tycker du att det är rätt kul att jag vill titta på dig. Och du berättar för mig vad du har gjort på dagis idag. Och att när vi kommer hem, då vill du minsann titta på "Jugubbarna". Jag säger att du får det, för vi tycker båda om att titta på Mumin. Varför du har döpt det avsnittet till just Jugubbarna har jag rätt svårt att förstå.

Jag älskar när vi ligger i din säng och sjunger sånger. "Vilken sång ska vi sjunga?", frågar jag. "Eeeeh... Idag ska vi sjunga TRE sånger!", säger du och visar med fingrarna att vi ska sjunga just tre stycken. Och du är så nöjd med att du får bestämma en sån liten sak. Vi sjunger de tre sångerna du vill sjunga, och sen kramas vi. Och pratar om dagen. Vad har vi gjort idag? Vad var kul och värt att minnas med just den här dagen? För jag vill att du ska se att även de små sakerna kan vara viktiga. Att vi åt pannkakor idag är en anledning att vara nöjd med dagen, för det är ju din favoritmat. Och att vi tittade på vattnet i fontänen, som du ville göra. Men vi får också tid att prata om tråkiga saker, om du vill.

Näst bäst är det när jag ska gå ut ur ditt rum. Jag får bara en puss och en kram, för sen räcker det tycker du. Om jag försöker få en till säger du att jag får en imorgon, när vi har sovit (fast det får jag aldrig, tokstolle). Och vi säger att vi älskar varandra och att vi ses imorgon. Du tar Sjuan på ditt alldeles speciella sätt, när du lägger hans öron till rätta och kramar hans huvud, och vänder dig in mot väggen.

Du är så fin, min älskling. Du är det vackraste. Det finaste jag någonsin fått. Jag är så stolt över dig, över vilken stor, fin, och självständig liten kille du är. Som gärna klarar sig själv, men som ändå vet att mamma alltid finns där bakom dig. Det är du och jag för alltid!

Nytt från Gangstar!

Det blev verkligen många inlägg idag, och mycket kläder, men jag måste ju faktiskt också visa kläderna jag fick från Gangstar för ett tag sen. Det var min vän Nikita i Sundsvall som hade ett homeparty, och jag fick beställa trots att jag inte var där :) Det blev en mössa, en tröja och ett par byxor. Och jag är supernöjd! Så otroligt mjuka kläder, och tröjan är ju sjuuukt snygg och cool. V-ringat till barn, inte alltid man ser. Och Vincent var snyggare än snygg i den :)



1. T-shirt, Eddie
2. Svarta mjukisbyxor med påsydda läderstjärnor på knäna, Moa
3. Lila mössa med påsydd läderstjärna, Pyret

underBARA BARN

Jag erkänner. Dagens bloggande består till stor del av tristess. Här är mina fynd från underbara barn, som jag tänkt visa ett tag nu...

Jeans från Nova Star (fjärde paret i samlingen, love them!)

Munkjacka från Nova Star

T-shirt från Blingo, ett märke jag velat testa länge

Och håret?

Ja, håret, det fortsätter ramla av... Fast jag klagar egentligen inte, det syns inget på mig, och kommer inte heller göra. Däremot är det rätt läskigt, att ha fått cellgifter. Det är ju förknippat med cancer, och död...

Dagens citat

Hört på dagis

V: Mamma, om jag bråkar med dig med munnen, då får du inte gå hälv (själv).
N: Haha, va?
V: Du kan inte gå hälv om jag bråkar med dig med munnen mamma!


Glasklart. Några frågor på det?

Yes, I'm alive

Återbesöket i måndags gick bra, även om det inte gick lika bra som jag hade hoppats på. Men det går sakta men säkert framåt, jag får nöja mig med det!

Jag har inte så mycket att skriva om just nu. Eller egentligen har jag nog det, men jag vet inte om jag vill bli för privat igen? Mitt liv har bokstavligen vänts upp och ner de sista veckorna, och jag har svårt att hitta mig själv och en lösning på saker. Mycket oro är i luften, hela tiden. Något som orsakar ständig huvudvärk, tolvtimmarsnätter (kan inte ens öppna ögonen innan dess), mycket prat om allt mellan himmel och jord...

Men senast på söndag ska jag hämta Vincent igen, och vi ska ha lite mer än en vecka tillsammans. Jag och min älskade unge!

Kvalitetstid med min fina Vincent!

Känslig? Jag? Nej, aldrig

Jag kan vara den töntigaste som finns emellanåt. Ett enda läst ord, ett skrivet namn, kan få hela magen att knyta sig och tårarna att rinna. Egentligen helt i onödan.

Ibland tycker jag inte så mycket om att vara mig.

Åter till vardagen?

Min kropp är sliten. Riktigt, riktigt sliten. Man förstår inte hur länge man ska ha "men" av en såhär stor händelse. Som faktiskt tagit större delen av både min och Viktors vardag. Och Vincents såklart, men som tur är har han väl inget tidsperspektiv på det sättet.

Idag är det återbesök. Har nu på morgonen lämnat vad jag hoppas på är sista blodprovet. Mina armar är helt förstörda, jag ser ut som om jag vore en knarkare. Och i eftermiddag faller domen. Både jag och Viktor är nog rätt spända. Men jag tror att det går bra! Jag har mått rätt bra på sista tiden, förutom det faktum att jag är helt slut då.

Tänkte visa vad jag köpte på mässan också. Finfina saker :)

Förresten...

...min cellgiftbehandling börjar ta ut sin rätt. Den senaste veckan har jag tappat inte bara strån, utan hårtussar från huvudet. Tur att jag har tjockt hår...

Miniresort

Efter att ha åkt in och ut på sjukhus den sista tiden har jag inte riktigt vågat mig på att vara ensam en längre period (typ en vecka) med Vincent. Därför har vi bott hos min pappa i några dagar. Vincent tackar knappast nej till att vara med morfar, Dannie, moster och morbror.

Jag var på underBARA BARN igår alltså. Övervägde att ha Vincent med mig, men han hade sällis av både moster och Linnea och ville inte följa med. Så jag och Viktor gick själva. Handlade på Nova Star, det överlägsna jeansmärket. Hade hoppats på att hitta något på Gangstar, men blev besviken över utbudet. Men det är klart, jag har ju redan handlat det snyggaste de har ;) Blingo hade en tröja, dock inte den jag helst ville ha, och besöket hos me&i resulterade i... Ingenting.

Vi gick även på de båda hemmässorna som går nu i helgen, och drömde oss bort bland snygga badrum och utomhuspooler. Känns tryggt inför framtiden, vi vill ha i princip exakt samma saker!

Innan jag begav mig till Jakobsberg igen fikade vi och tippade på Stryktipset. Det är vår nya lördags"tradition", som vi började med för att fördriva tiden på sjukhuset. Det här var tredje lördagen, och vi gör så att vi först tippar var för sig, och sen lägger vi ihop dem till en gemensam rad. Föregående två veckor har jag vunnit av oss två, den här veckan vet jag inte än.

"Snart" ska vi bege oss till Södertälje, där en vecka hos pappa väntar. Vincent är verkligen underbar vid överlämningar, blir sällan ledsen utan ser det positiva i att vara hos pappa i några dagar. Pappa har ju Mora Träsk på film, det har ju inte mamma!

Vincent, min älskling. Jag älskar när du är generös med platsen i sängen. Tack. Fotändan är mitt favoritställe! Puss från din mamma

Tidigare i veckan vann jag en inträdesbiljett till mässan underBARA BARN. Är på väg dit nu. Ska bara möta Viktor på Söder för en lunch först :) Hoppas på att göra fina fynd på mässan, om inte annat träffa på en del arbetskamrater, då tre på mitt jobb skrivit en bok och ska föreläsa idag :)

Sen i måndags är jag en fri kvinna igen. Inget mer sjukhus. Dock är det fortfarande långt ifrån över. Sjukskriven hela oktober, men har redan börjat på praktiken. Det ger mig mer ångest än tillfredsställelse, men jag känner ett tvång att gå. Måste vara där minst 50% för att kunna slutföra min kurs. Min kropp skriker att jag ska ta det lugnt, utnyttja en del av sjukskrivningen, men hjärnan tvingar mig att fortsätta. Det är för min och Vincents framtids skull...

Förutom mina två V:n saknar jag Viktors familj (som jag nästan ser som min egen, hihi) rätt mycket. Samtliga familjemedlemmar. De har alla varit så stöttande och högst insatta i det här. Skickar hälsningar i sms och här i bloggen, hör sig för genom Viktor osv. Jag har så underbara människor omkring mig, i form av familj, släkt och vänner. Jag tycker om er alla!

Jag hade bestämt mig för hemgång imorgon. Sa till sköterskan att ta morgondagens prov innan nattskiftet går av, för att ha svaret innan ronden, så att läkarna bara kunde skriva ut mig. På det sättet skulle jag vara hemma innan lunch. Viktor var inte överlycklig, mest ängslig. Tänk om vi skulle behöva komma tillbaka, igen? Jag sa att jag ska hem imorgon. Ca en sekund innan han skulle gå kom den. Smärtan, av den värsta sorten. Den som faktiskt inte visat sig på kanske två dygn. Viktor är om möjligt ännu mindre villig att släppa hem mig. Och jag är kanske inte lika säker längre, även om jag längtar ihjäl mig...

Hört hos morfar

- Vincent, var inte så obstinat!
- Jag får vara spenat!


Lite senare smsade jag och frågade hur min spenat mår.


- Hur mår spenaten?
(Vincent skakar lite ointresserat på huvudet, var för upptagen med en film)
- Vincent, ska du vara spenat?
- NEJ! Jag får inte vara spenat!


Hihi. Det är inte alltid så lätt att vara liten :)

Citat

Tvåårstrots. Rätt jobbigt att genomgå, men rätt kul när man ser hur mycket "lustigt" som sägs.


N: Kan jag få en kram?
V: Nej, jag vill inte kramas mamma!


V: Mamma har inte plåster längre.
N: Jo, vill du se?
V: Mm.
(Jag drar upp tröjan)
V: Nej mamma, jag vill inte ha plåster.


(Vincent ramlar)
N: Ojdå, men det gick bra gubben.
V: NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!


V: Jag vill inte det!
N: Okej.
V: FAKTISKT INTE!


N: Kan jag få en till puss?
V: Nej mamma, nu räcker det!

KÄRLEK

Åh, idag var han här. Min ögonsten. Min älskade Vincent. Vi hittade en lekplats bakom sjukhuset som vi hade en liten picnic med kakor i. Det var så härligt att se honom springa runt i den där lilla parken! Han testade allt, vi åkte rutchkana tillsammans, han gav mig fart på en gunga, gjorde sandkakor... Ja, allt som hör till!

När det var dags att gå tyckte han att mamma minsann kunde följa med. Och när han insåg att jag inte skulle det tyckte han att Viktor kunde följa med. När vi sa hejdå i hisshallen sa han att mamma var tvungen att sova på sjukhuset. Vilken förståelse.

Imorgon kommer han igen. Älskade barn.

Idag hoppas jag på besök av Vincent! I vilket fall som kommer han imorgon. Han bor hemma hos sin älskade morfar i helgen. Idag ska de åka till en reptilmässa, där han ska få titta på ormar och ödlor (fast han lär tro att det är grodor). Det kan tyckas märkligt att han inte varit här tidigare, men på vardagar går det ju inte. Och eftersom att jag befinner mig en bit hemifrån har inte Sebastian haft lust att komma hit. Men nu, nu ska han äntligen komma till mig!

God morgon! Sitter med en kopp te. På tal om det, igår fick jag en present. Viktor hade köpt en jättefin, stor Höganäskopp till mig :) Idag när han kommer ska vi försöka komma ut, om än bara från avdelningen. Han är rätt bra på att köra mig i rullstol. En kväll, när han satt och väntade på mig utanför min avdelning, hittade han en rullstol som han övade på att åka runt i. Det gick tydligen rätt bra tillslut. Synd att man missade den synen ;)

...men ni ska veta att jag känner mig som gamla Agda. Jag har snudd på liggsår, och min enda lycka är att jag lyckats byta till fönsterplats (och det kära vänner är jag överlycklig över!). Godnatt :)

Ännu en natt på sjukhuset. Verkar som att jag blir kvar ett tag. Nu har de konstaterat vad som gör ont, även om de inte kan göra mer än att smärtlindra. Värdena blir saaakta men säkert bättre. Viktor är en tapper man, som troget finns vid min sida i vått och torrt. Han torkar tårar, hjälper mig att duscha, håller droppet när jag går på toaletten, köper godare middag än det serveras här, laddar min telefon med bra musik, försöker uppmuntra och sysselsätta mig, införskaffar alla nya tidningar som kommit ut sen sist jag låg här. Ja, ni ser att listan är oändlig. Även om det här tär på oss som individer och vi smågnabbas över onödiga saker just nu, så har vårt förhållande klarat detta med bravur. Det har prövat vår kärlek och vårt förhållandes tålamod, och vi har klarat eldprovet. Klarar vi det här utan att ens vackla, klarar vi allt. Alla borde få ha någon så underbar som Viktor.

Det ser ju inte så gott ut, men den här broccolisoppan var verkligen GOD! Till efterrätt blir det plättar

Kära vänner. Ni är flera som undrar vad som har hänt och vad som händer nu. Tack för er omtanke! Men just nu kommer jag inte riktigt gå in på det, här i bloggen eller genom kommentarer. Men det är såklart inget livshotande, bara sjukt handikappande just nu. Att åka in och ut som en jojo på sjukhus är inget jag ens önskar min värsta fiende. Att inte veta vad som händer och kommer hända i ens egen kropp, att behöva morfin konstant, tar enormt på krafterna och psyket. Tack och lov för de fina människor jag har omkring mig, Viktor, alla fina vänner, Vincent som säger 'Jag älskar dig mamma' emellanåt, och såklart Sebastian som skickar både bilder och filmer på honom. Min skatt.

Är det någon som blir förvånad om jag berättar att jag ligger på sjukhus igen? Kom hit med ambulans, idag också. Ingen resa imorgon. Läkarna har fortfarande ingen plan, de avvaktar fortfarande. Vad de väntar på är för mig ett mysterium. Luften har gått ur mig, all ork har lämnat kroppen. Hoppet är som bortblåst. Viktor, min riddare, kämpar för oss båda. Jag har gett upp.

Vi får väl se...

Hemma igen, för den här gången. Läkarna vet inte riktigt vad som händer just nu. Därmed vet vi inte heller utgången.

Jag längtar ihjäl mig efter Vincent. Skulle ju varit med honom lördag och söndag. Skulle också varit med honom igår, men eftersom att man inte riktigt vet ville Sebastian inte chansa. Jag förstår honom, samtidigt som jag såklart blev superledsen. Jag vill bara få ha Vincent hos mig igen, det här dödar mig.

Jag måste bli bra nu. Jag orkar inte det här mer. Jag vill återgå till mitt normala liv, typ nu.

Pappa var på besök idag. Tanken är att jag ska få gå hem imorgon. Men den här dagen tog nyss en tvärt vändning. Jag hoppas att det inte äventyrar min hemgång...

En natt på sjukhuset. Slumrar till emellanåt. Sover ca 20 minuter, sen vaknar jag. Ska be om någon form av insomningstablett. Problemet är att jag är under fasta, de vet inte än om en till operation är nödvändig. Lyssnar på Coldplay och försöker sjunka in i drömmarnas land på egen hand. Sov gott mina vänner där ute, tänker på er!

Såhär gick det med att träffa Vincent idag... Inlagd igen.

Tävling

Eftersom att resan ser rätt tveksam ut (jag håller tummar och tår för att den kan bli av!), är jag med och tävlar om en höstresa till mitt favoritställe Gotland hos Engla! En motivering krävs, och eftersom att jag bara länkat till detta inlägg kommer en liten kort redogörelse igen...

Jag opererades nyligen akut. Har mått rätt dåligt efter denna operation och cellgiftbehandlingen som följde med den, och såg verkligen fram emot min och min pojkväns absolut första resa tillsammans, nästa vecka (som vi bokade redan i somras). Men mina värden är inte bra, jag riskerar att behöva cellgiftbehandlas eller opereras igen. Om så är fallet kommer jag antagligen inte kunna åka. Vi får inga pengar tillbaka, och jag har inte råd med en ny resa förrän om typ ett år.

Så nu hoppas jag på en andra chans!

090909

Förra onsdagen opererades jag alltså akut. Kom in efter lunch till sjukhuset, otroligt smärtpåverkad. Övermedicinerades med morfin och stesolid, och mådde därefter. Opererades under kvällen. Själva operationen gick bra, tog inte så lång tid. Man lyckades inte "lösa" hela problemet, men annars gick den som planerat. Tiden efter var ett helvete...

Mellan operationssalen och uppvaket blev jag lite svår att kontakta. De fick ge mig ett läkemedel som tar bort all effekt av smärtlindringen. Ni som känner till VAS, vet vad det innebär om man ligger på 10. Jag låg nog på 11. Nyopererad, och inte ett dugg smärtlindrad. Såg skärmen de övervakade mig på, och minns alla värden och vet exakt vad de betyder. Jag var ju såklart inte döende, men jag mådde riktigt, riktigt risigt. En bild som förföljer mig nu, jag ser de där siffrorna framför mig och vet precis hur illa det är.

Anyway, efter sex timmar på uppvaket fick jag komma tillbaka till avdelningen. Låg kvar i sammanlagt tre dygn, och mådde riktigt uselt. Borde kanske legat kvar ett dygn till, men jag pallade verkligen inte. Besökstiden var mellan 14-19, annars var det bara en evig lång väntan på att Viktor skulle få komma och hälsa på mig. Jag sov visserligen hela tiden, förutom när jag vaknade pga att jag behövde mer morfin.
Åt eller drack i princip ingenting, och hade olika dropp hela tiden.
Pga att allt inte gick att operera bort fick jag behandlas med en låg dos cellgifter (nej, jag har inte cancer). Intramuskulärt. Gjorde så sjuuuukt ont.

Men nu är jag hemma. Jag mår relativt okej. Har fått lämna några blodprov efter operationen, för att följa upp. De ser inte tillräckligt bra ut. På måndag görs en ny bedömning. Vi får väl se om de kanske ger mig fler sprutor.

Det här är så specifik jag vill vara. Mina vänner får fråga, om de vill. Men jag klarar mig. Och jag hoppas att vi kan åka nästa helg. Jag hoppas INNERLIGT att jag slipper en till operation, ännu mer smärta, ännu längre sjukskrivning...

Rehabilitering

Har varit rätt tyst på sista tiden. Antar att jag behövde den tiden att landa. Att opereras akut tar mer på krafterna än jag någonsin hade trott.

Har lite mer än en vecka kvar av min sjukskrivning. Fast praktiken börjar på måndag. Ska försöka vara där några timmar, för att känna in avdelningen och se rutiner osv. Men orken tryter rätt snabbt nu för tiden. Har rätt dåligt blodvärde sen operationen, och det märks snabbt.

Bor fortfarande hemma hos Viktor. Hade nog aldrig orkat vardagen själv. Det innebär såklart att jag och Vincent träffas olidligt lite. Var hos dem i onsdags, och två timmar räckte gott och väl. Somnade på tåget och var helt död när jag väl kom hem igen.
Men imorgon ska jag och Vincent hem till mamma, och sova där. Så vi får åtminstone ett dygn tillsammans, där andra är med och tar hand om honom.

Tänkte faktiskt skríva ett inlägg till. Om själva operationen, eller händelsen i sig.

Home sweet home!

Sovit en natt i en skön säng. Med ett mjukt täcke. Med en mjuk kudde. Och med en varm kropp tätt intill. En kropp som legat så stilla och beskyddande, som att inget mer kan hända mig.

Nu njuter jag bara av det här. Jag uppdaterar er. Kanske ikväll? Kanske imorgon? Jag hoppas att i har det bra!

Idag, efter mitt tredje vårddygn, får jag åka hem. Längtar efter att få ligga bredvid Viktor igen!

Själv tänkte jag sova. Om ca en timme får jag besök. Och dagens promenad på 10 min i korridoren var JOBBIG. Kram på er

Och Sebastian bidrar med kort på min älskade, fina, efterlängtade Vincent.

Underbar är också min pojkvän som ställt upp så mycket han bara kunnat!

Ett blombud kom och väckte mig igår på eftermiddagen. Min extended family är underbar!

Ligger nyopererad på samma sjukhus som jag arbetar på. Väldigt nära min avdelning faktiskt. Hemgång blir nog imorgon. Då kommer det inte finnas så mycket datorork. Vi hörs när vi hörs helt enkelt!

Mot Skansen!

I söndags var jag och Vincent på Skansen, tillsammans med Viktor. Vincent var inte på världsbra humör, mycket trots och testande i luften, men han hade sina härliga stunder.

Vi såg på björnarna, som busade med varandra i vattnet. Mycket roligt tyckte Vincent! Vi såg också älgar, stora som hus, men som enligt Vincent var små. På Skansenakvariet såg vi apor, olmar, krotagiler, fiskar och hajar. Och Vincent klappade en spindel! Vi åt lunch, vi åt glass. Och så har vi sett sälar. Det var nog det enda Vincent var intresserad av, mellan sina humörsvängningar.

Och att åka karusell såklart!

Många äventyr!

Mycket har hänt de senaste dagarna. Jag hoppas att jag får tid att berätta allt för er, snart. Nu bär det av mot Anna och Saga, vi ska leka och fika och mysa alla tre. Sen åker Vincent hem till sin pappa. Själv har jag en inplanerad myskväll med god mat, en flaska vin, film och underbart sällskap.

Det här är bland det absolut bästa som finns. Godnatt!

Konsert igår. Jag, Viktor och några vänner. Trångt, cellskräck. Hörde två eller tre låtar, känner hur jag pressas ihop, sen är det rätt svart. Kommer ihåg vissa fragment. Vaknar upp i en ambulans med dåligt samvete över en massa saker. Att Viktor blivit orolig. Att han missade konserten. Att en ambulans skickats ut, jag mår ju rätt bra. Idag är jag ganska omtöcknad, har ont på många ställen efter att ha fallit ihop, efter att ha släpats ut ur folkmassan, efter försök att skaka liv i mig. Men jag mår bra.

Nyshoppat

Vincent har fått lite vinterkläder. Kan verka lite tidigt, ja visst, men det gäller att passa på när man har pengar. Och medan det finns kvar. Det där är en ond cirkel, eftersom att man vet att många föräldrar är hysteriska såfort overallerna kommer in i butik, köper man redan i augusti. Sagt och gjort.

Polarn och Pyret älskar mig den här månaden. Alla bilderna är lånade från Polarn och Pyrets hemsida!

Nedräkning...

Om exakt två veckor, sex dygn och tolv timmar har jag och Viktor landat i vår huvudstad. Semester! Bara vi två! Gud vad jag längtar.


Puss min älskis.

Dagens i-landsproblem!

Köpte hårfärg idag. Var rätt missnöjd sist jag färgade, så jag valde att ta en färg väldigt nära den jag hade efter att det blivit lite blekt och sådär. Valde ett helt annat märke också. Trodde jag. När jag kom hem såg jag på den förra efterbehandlingen att det är samma. "Jaja, det är ju ändå olika nyanser", tänkte jag då. Och nu, när det snart är dags att skölja ur, ser jag att färgen ser skrämmande lik ut...

Så kan det gå. Jag borde sluta vara dumsnål och färga hos frisör istället. När man inte är nöjd med sitt hår är man bannemig inte nöjd med mycket!


Update: Yes, jag älskar när jag har fel. Den här färgen är mycket, mycket bättre än den förra, så jag måste lyckats ta en bra nyans.

Tävling hos Nikita

Jag tävlar om ett presentkort värt 400:- hos Vimsadekor i Nikitas blogg,
Tävla här du med!

Tidigare i veckan fick jag reda på min praktikplats. Den kommer se sjukt bra ut på mitt CV, bredvid mitt nuvarande jobb. Och den breddar mina tidigare erfarenheter inom sjukvård. Det går rätt bra nu!

Att förverkliga sig själv

Den här sommaren och nu hösten har handlat mycket om mig. Inte mamma Nathalie, studenten Nathalie, undersköterskan Nathalie, flickvännen Nathalie. Nej, den har handlat om N-A-T-H-A-L-I-E, alone. Och alla framsteg jag gjort, har såklart utvecklat mig i alla mina roller.



Jag har jobbat arslet av mig, rent ut sagt. Av det har jag fått pengar. Dessa pengar har gått till mestadels bra saker. Roliga saker.

Jag känner det som om jag har förverkligat mig själv. Jag har gjort och införskaffat saker jag vill göra eller vill ha. Jag har utvecklats till en rätt framgångsrik ung kvinna.



Ja, den här sommaren har jag sett till att jag har ett stört bra jobb. Jag läser en kurs som är intressant och lärorik. Jag har en underbar och hälsosam relation med min fina son. Jag har ett perfekt förhållande med min drömman.

Och rent materiellt har jag skaffat mig en filofax i äkta, mjukt skinn. Köpt en resväska som är underbar. Jag äger numera en vinbox (som sällan rörs, men den finns!). Dessutom har jag köpt nya skor och en underbar, underbar handväska (ska visa båda två sen). Jag har köpt bra hudvård till ansiktet som verkligen har gjort underverk, på kort tid. På måndag åker jag på en utflykt till Skansen med Vincent. Sist, men inte minst, har jag unnat mig en resa.

Jag har unnat mig så mycket bra saker. Och det känns, i varenda del av min kropp och själ!