Livet på BB

Tittar på Livet på BB på femman. Det är kul att se hur olika det är jämfört med Sverige. För det är faktiskt rätt stor skillnad på hur det går till här och hur det går till i England.

Tänker på nästa gång jag ska få barn. Jag hoppas så innerligt på att kunna föda naturligt då. På mitt jobb, såklart. Har gått igenom i huvudet vilken personal jag önskar. De allra flesta skulle gå bra, såklart.

Jag undrar hur mycket jag får "gratis" genom mitt jobb. Jag menar, i kunskap. Kommer jag veta när det är dags att åka in? Eller kommer jag åka in för tidigt? Lär man sig sånt lite bättre när man arbetar på förlossningen? Jag menar, det är ju så individuellt. Vissa kommer in och har väldigt glesa värkar, men är ändå nästan helt öppna.
Kommer jag veta? Hur länge klarar man av att stanna hemma? Och om jag inte får plats på SÖS kommer jag gråta blod. Jag vill inte åka någon annan stans!

Den dagen den sorgen, visserligen, men spekulera kan man ju alltid.

creme brulé med jordgubbsorbet. sjukt gott, och värt! typ 30 kr

Published with Blogger-droid v1.3.8

blä!

koriander, det äckligaste som finns!

Published with Blogger-droid v1.3.8

mmm...

oxfilé, strax över 80 kr

Published with Blogger-droid v1.3.8

men nu...

...är vi på väg hem, efter fyra dagar. har en del bilder i kameran att visa. om någon vill se.

Published with Blogger-droid v1.3.8

polen

jag är i Krakow med min mamma och syster. mat och dryck är löjligt billigt här! vi åt mat och efterrätt alla tre, och drack typ två öl var. det gick på strax över 200 kr, ihop!

Published with Blogger-droid v1.3.8

Alla tre

Igår var jag, Vincent och Sebastian på bio. Alla tre. Vi såg Draktränaren. Vincent fick en "Shrekmeny" med läsk och popcorn. Är det fest så är det!

Filmen var bra och Vincent uppskattade den. Mitt i vände han sig till mig och frågade:
- Mamma, är du rädd för den där stora draken? För han är inte läskig.

Vincent uppskattade verkligen att vara med mamma och pappa samtidigt. Jag är otroligt glad över att vi kan ge honom den upplevelsen. Visserligen kan jag ju egentligen inte tala för Sebastian, men jag tror verkligen att vi hade det lika kul och trevligt alla tre.

Nu är min älskling hos Sebastian, och själv åker jag snart iväg till Polen!

Ung, och stolt!

När jag var nyss fyllda arton år hade jag precis flyttat hemifrån och blivit sambo. Jag var på pappret timanställd, men jobbade motsvarande heltid.

I början av juli det året fick jag ett besked som skulle komma att ändra mitt liv. Jag var gravid. Först visste vi varken ut eller in, vi var ju så unga! Visserligen hade vi en fast inkomst, men hur skulle vi göra? Tillslut bara visste vi, det var klart att vi ville ha det här barnet!

Året jag skulle fylla nitton år kom han. Det mest underbara och perfekta barn denna värld har skådat. Han tog en självklar plats i allas liv. Mor- och farföräldrar var stolta och förälskade i denna lilla nyfödda varelse. Ingen ifrågasatte någonting, han var så älskad och önskad.

När jag blir äldre och får frågan hur gamla mina barn är, kommer jag vara stolt över att svara att Vincent är si och så gammal. Folk kommer konstatera att jag inte ens var nitton år när han föddes, och jag kommer vara stolt över detta faktum. Jag är en ung mamma! Jag fick barn tidigt, och har med bravur klarat av det. Visserligen separerade jag och hans pappa tidigt, men det var varken av ekonomiska skäl eller att vi var unga och dumma. Det var ett beslut helt fattat i fred, för allas bästa. Och idag mår vi alla tre strålande bra och trivs med vår tillvaro.

Jag fick barn i ung ålder och har klarat av alla de utmaningar jag har ställts inför. Jag har separerat, jag har pluggat, jag har jobbat, jag har pluggat och jobbat samtidigt, jag har flyttat och blivit sambo på nytt. Jag har klarat av min livssituation, på alla plan. Med mina egna krafter, mina egna pengar. Det har inte alltid varit lätt, men jag är stolt över mig själv för att jag har klarat det!