Jag hade bestämt mig för hemgång imorgon. Sa till sköterskan att ta morgondagens prov innan nattskiftet går av, för att ha svaret innan ronden, så att läkarna bara kunde skriva ut mig. På det sättet skulle jag vara hemma innan lunch. Viktor var inte överlycklig, mest ängslig. Tänk om vi skulle behöva komma tillbaka, igen? Jag sa att jag ska hem imorgon. Ca en sekund innan han skulle gå kom den. Smärtan, av den värsta sorten. Den som faktiskt inte visat sig på kanske två dygn. Viktor är om möjligt ännu mindre villig att släppa hem mig. Och jag är kanske inte lika säker längre, även om jag längtar ihjäl mig...