Att jag ska plugga vidare känns i dagsläget helt säkert. Jag vill nog det. Och varenda gång som jag jobbar på jobb nr ett, det med de gröna kläderna, trånar jag lite efter de blåklädda. Narkosen. Vi har dem hos oss rätt ofta. Och jag är lika salig varenda gång. Idag var jag på SÖS på en bedömning, och såg en narkosläkare komma gående. Jag ser upp till dem, på något sätt. Och varenda gång tänker jag "En dag ska jag också jobba på narkosen!".
(ett annat alternativ hade helt klart varit att gifta sig med en narkosläkare. Men eftersom att min blivande man är blivande ekonom/journalist, får jag väl arbeta på narkosen själv :))
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det låter så hemskt att säga vad man ska BLI när man blir stor, man blir inte sitt jobb, man är bara den man är. Ställ dig ist frågan vad du ska göra när du blir stor.. ; )
SvaraRaderaDu passar i blått så följ din magkänsla!
Kram kram