lördag 26 december 2009

Att föda barn

Ni som hängt med ett tag vet kanske att jag snittades med Vincent. Jag var l-i-v-r-ä-d-d för att föda naturligt, men jag tänkte ta mig igenom det. När beskedet kom, att jag var tvungen att snittas, blev jag tusen ggr mer rädd. Snittas? Jag? Jag ville inte. Men jag hade inget val.

Ett och ett halvt dygn senare befann jag mig på avdelningen. Alla förberedelser gjordes, och trots att det kom ett akutsnitt emellan så fick jag komma upp på operation rätt tidigt. Den 22 mars 2007, kl 09.48, är utan tvekan den lyckligaste i mitt liv. Inget kan slå de känslorna jag kände just då. Tiden som följde, rehabiliteringen, var dock inte lika rolig. Jag satt och sov i 3-4 veckor, pga att jag inte kunde ta mig upp om jag la mig ner. Under samma period var barnvagnen ofta den enda anledningen till att jag stod upp istället för att falla ner.

Strunt samma, det är inte vad jag vill skriva om.

Jag har nu jobbat på förlossningen i lite drygt ett halvår. Jag har aldrig varit så säker på att jag ska föda naturligt nästa gång, som jag är nu. Jag ska göra allt i min makt för att se till att det blir så. Allt ifrån tillväxtultraljud (Vincent var för stor), till igångsättning så tidigt som möjligt om den uppskattade vikten på något sätt är avvikande.
Det jag ser på mitt jobb varenda dag är det mest fantastiska som finns. Hur livet bara förändras, på en sekund, för de nyblivna föräldrarna. Det må verka läskigt, och till och med äckligt för vissa. Jag ser kvinnor ha så sjukt ont, jag ser allt som kan gå "snett". Ändå har jag aldrig varit mer säker.

Att se en kvinna (vad våra kroppar är fantastiska!) och en man ta sig igenom en förlossning tillsammans, se dem gå igenom smärta, narkosläkare som aldrig kommer och lägger epidural, lustgas som går på full styrka men ändå inte hjälper längre, barnets hjärtljud som går upp och ner och att sen få se dem få upp sitt efterlängtade barn som de väntat på i nio månader, är något utöver det vanliga. Det är något jag ser fram emot att få gå igenom själv, när utbildningar är slutförda och papper för fasta anställningar är påskrivna. Att ha sett allt som kan hända på min avdelning, har inte avskräckt mig det minsta :)

1 kommentar:

  1. Ja det är verkligen fantastiskt att få upp sitt barn. Kan ju inte jömföra snitt och föda naturligt. Jag födde helt utan smärtlindring och även idag är jag så sjukt stolt att jag lyckades...Vad kroppen klarar!

    SvaraRadera