090909

Förra onsdagen opererades jag alltså akut. Kom in efter lunch till sjukhuset, otroligt smärtpåverkad. Övermedicinerades med morfin och stesolid, och mådde därefter. Opererades under kvällen. Själva operationen gick bra, tog inte så lång tid. Man lyckades inte "lösa" hela problemet, men annars gick den som planerat. Tiden efter var ett helvete...

Mellan operationssalen och uppvaket blev jag lite svår att kontakta. De fick ge mig ett läkemedel som tar bort all effekt av smärtlindringen. Ni som känner till VAS, vet vad det innebär om man ligger på 10. Jag låg nog på 11. Nyopererad, och inte ett dugg smärtlindrad. Såg skärmen de övervakade mig på, och minns alla värden och vet exakt vad de betyder. Jag var ju såklart inte döende, men jag mådde riktigt, riktigt risigt. En bild som förföljer mig nu, jag ser de där siffrorna framför mig och vet precis hur illa det är.

Anyway, efter sex timmar på uppvaket fick jag komma tillbaka till avdelningen. Låg kvar i sammanlagt tre dygn, och mådde riktigt uselt. Borde kanske legat kvar ett dygn till, men jag pallade verkligen inte. Besökstiden var mellan 14-19, annars var det bara en evig lång väntan på att Viktor skulle få komma och hälsa på mig. Jag sov visserligen hela tiden, förutom när jag vaknade pga att jag behövde mer morfin.
Åt eller drack i princip ingenting, och hade olika dropp hela tiden.
Pga att allt inte gick att operera bort fick jag behandlas med en låg dos cellgifter (nej, jag har inte cancer). Intramuskulärt. Gjorde så sjuuuukt ont.

Men nu är jag hemma. Jag mår relativt okej. Har fått lämna några blodprov efter operationen, för att följa upp. De ser inte tillräckligt bra ut. På måndag görs en ny bedömning. Vi får väl se om de kanske ger mig fler sprutor.

Det här är så specifik jag vill vara. Mina vänner får fråga, om de vill. Men jag klarar mig. Och jag hoppas att vi kan åka nästa helg. Jag hoppas INNERLIGT att jag slipper en till operation, ännu mer smärta, ännu längre sjukskrivning...