Ännu en natt på sjukhuset. Verkar som att jag blir kvar ett tag. Nu har de konstaterat vad som gör ont, även om de inte kan göra mer än att smärtlindra. Värdena blir saaakta men säkert bättre. Viktor är en tapper man, som troget finns vid min sida i vått och torrt. Han torkar tårar, hjälper mig att duscha, håller droppet när jag går på toaletten, köper godare middag än det serveras här, laddar min telefon med bra musik, försöker uppmuntra och sysselsätta mig, införskaffar alla nya tidningar som kommit ut sen sist jag låg här. Ja, ni ser att listan är oändlig. Även om det här tär på oss som individer och vi smågnabbas över onödiga saker just nu, så har vårt förhållande klarat detta med bravur. Det har prövat vår kärlek och vårt förhållandes tålamod, och vi har klarat eldprovet. Klarar vi det här utan att ens vackla, klarar vi allt. Alla borde få ha någon så underbar som Viktor.