Du och jag, för alltid

Jag tittar på dig och vill ge dig allt som finns i världen. Och du tittar upp på mig och säger "Nej mamma, titta inte på mig! Titta på lampan istället!", lite busigt. För egentligen tycker du att det är rätt kul att jag vill titta på dig. Och du berättar för mig vad du har gjort på dagis idag. Och att när vi kommer hem, då vill du minsann titta på "Jugubbarna". Jag säger att du får det, för vi tycker båda om att titta på Mumin. Varför du har döpt det avsnittet till just Jugubbarna har jag rätt svårt att förstå.

Jag älskar när vi ligger i din säng och sjunger sånger. "Vilken sång ska vi sjunga?", frågar jag. "Eeeeh... Idag ska vi sjunga TRE sånger!", säger du och visar med fingrarna att vi ska sjunga just tre stycken. Och du är så nöjd med att du får bestämma en sån liten sak. Vi sjunger de tre sångerna du vill sjunga, och sen kramas vi. Och pratar om dagen. Vad har vi gjort idag? Vad var kul och värt att minnas med just den här dagen? För jag vill att du ska se att även de små sakerna kan vara viktiga. Att vi åt pannkakor idag är en anledning att vara nöjd med dagen, för det är ju din favoritmat. Och att vi tittade på vattnet i fontänen, som du ville göra. Men vi får också tid att prata om tråkiga saker, om du vill.

Näst bäst är det när jag ska gå ut ur ditt rum. Jag får bara en puss och en kram, för sen räcker det tycker du. Om jag försöker få en till säger du att jag får en imorgon, när vi har sovit (fast det får jag aldrig, tokstolle). Och vi säger att vi älskar varandra och att vi ses imorgon. Du tar Sjuan på ditt alldeles speciella sätt, när du lägger hans öron till rätta och kramar hans huvud, och vänder dig in mot väggen.

Du är så fin, min älskling. Du är det vackraste. Det finaste jag någonsin fått. Jag är så stolt över dig, över vilken stor, fin, och självständig liten kille du är. Som gärna klarar sig själv, men som ändå vet att mamma alltid finns där bakom dig. Det är du och jag för alltid!