Kaos

Alltså, inom mig pågår jordens känslokrig. Alla svallande känslor avlöser varandra. Ena sekunden är jag urledsen för det där, det som på en sekund kastade omkull i princip hela min tillvaro. Andra sekunden är jag glad, för jag har så mycket kärlek omkring mig. Tredje sekunden står jag handfallen inför dina känslor, bara för att en fjärde sekund bli både ledsen och besviken.

Jag ber om ursäkt, mina få men underbara vänner, om ni tycker att allt handlar om mig. Men jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med min insida emellanåt. Jag hoppas att ni vet att jag älskar er och bryr mig om er exakt lika mycket ändå, och den sekunden ni vill eller behöver prata om något så tar jag ett steg åt sidan och bara lyssnar. Tack för att ni finns vid min sida!