Kära vänner. Ni är flera som undrar vad som har hänt och vad som händer nu. Tack för er omtanke! Men just nu kommer jag inte riktigt gå in på det, här i bloggen eller genom kommentarer. Men det är såklart inget livshotande, bara sjukt handikappande just nu. Att åka in och ut som en jojo på sjukhus är inget jag ens önskar min värsta fiende. Att inte veta vad som händer och kommer hända i ens egen kropp, att behöva morfin konstant, tar enormt på krafterna och psyket. Tack och lov för de fina människor jag har omkring mig, Viktor, alla fina vänner, Vincent som säger 'Jag älskar dig mamma' emellanåt, och såklart Sebastian som skickar både bilder och filmer på honom. Min skatt.