Knäppa vändningar

Ibland vet jag liksom inte var jag står. Vissa saker som händer är helt enkelt för stora för att lämna mig oberörd.

Som det omvälvande beskedet jag fick för veckor sen. Det går fortfarande inte en enda dag utan att jag tänker på det och lider.

Som följderna som kom i och med samma ord.

Eller som att jag inte gillar mitt nya jobb särskilt mycket. Jag får beröm av arbetskollegorna, för att jag är kunnig och viktig. Men mindre uppskattad har jag knappt känt mig på en arbetsplats. Jag gillar det här stället på dagen, mer än på natten. Dock har högre makter fått mig att bara räkna ner passen tills jag går av mitt sista inbokade pass.

Två rätt livsviktiga saker, som kan ställa till så mycket. Men ändå har jag en ganska stark, men luddig, grund där någonstans. När man ser på det rätt krasst så inser jag att jag har de två viktigaste sakerna man kan ha i livet. Ett barn och tak över huvudet för oss båda två. Men jag behöver mer. Jag behöver trygghet. Jag behöver veta vad som händer.