Såfort du går utanför dörren blir det tyst. Ensamt. Tomt. Vincent vilar och jag är själv. Utan dig. I hallen finns inte dina skor, inte din jacka. I sängen är det tomt, sånär på en BLÖT HANDDUK.
Såhär är det nästan varje gång. Även om det inte alltid är hjärtskärande, så är det aldrig lika kul när du är borta, även om det bara är för några timmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar