Nytt

nu finner ni mig här istället : http://imdrivingfastnow.blogg.se

Livet på BB

Tittar på Livet på BB på femman. Det är kul att se hur olika det är jämfört med Sverige. För det är faktiskt rätt stor skillnad på hur det går till här och hur det går till i England.

Tänker på nästa gång jag ska få barn. Jag hoppas så innerligt på att kunna föda naturligt då. På mitt jobb, såklart. Har gått igenom i huvudet vilken personal jag önskar. De allra flesta skulle gå bra, såklart.

Jag undrar hur mycket jag får "gratis" genom mitt jobb. Jag menar, i kunskap. Kommer jag veta när det är dags att åka in? Eller kommer jag åka in för tidigt? Lär man sig sånt lite bättre när man arbetar på förlossningen? Jag menar, det är ju så individuellt. Vissa kommer in och har väldigt glesa värkar, men är ändå nästan helt öppna.
Kommer jag veta? Hur länge klarar man av att stanna hemma? Och om jag inte får plats på SÖS kommer jag gråta blod. Jag vill inte åka någon annan stans!

Den dagen den sorgen, visserligen, men spekulera kan man ju alltid.

creme brulé med jordgubbsorbet. sjukt gott, och värt! typ 30 kr

Published with Blogger-droid v1.3.8

blä!

koriander, det äckligaste som finns!

Published with Blogger-droid v1.3.8

mmm...

oxfilé, strax över 80 kr

Published with Blogger-droid v1.3.8

men nu...

...är vi på väg hem, efter fyra dagar. har en del bilder i kameran att visa. om någon vill se.

Published with Blogger-droid v1.3.8

polen

jag är i Krakow med min mamma och syster. mat och dryck är löjligt billigt här! vi åt mat och efterrätt alla tre, och drack typ två öl var. det gick på strax över 200 kr, ihop!

Published with Blogger-droid v1.3.8

Alla tre

Igår var jag, Vincent och Sebastian på bio. Alla tre. Vi såg Draktränaren. Vincent fick en "Shrekmeny" med läsk och popcorn. Är det fest så är det!

Filmen var bra och Vincent uppskattade den. Mitt i vände han sig till mig och frågade:
- Mamma, är du rädd för den där stora draken? För han är inte läskig.

Vincent uppskattade verkligen att vara med mamma och pappa samtidigt. Jag är otroligt glad över att vi kan ge honom den upplevelsen. Visserligen kan jag ju egentligen inte tala för Sebastian, men jag tror verkligen att vi hade det lika kul och trevligt alla tre.

Nu är min älskling hos Sebastian, och själv åker jag snart iväg till Polen!

Ung, och stolt!

När jag var nyss fyllda arton år hade jag precis flyttat hemifrån och blivit sambo. Jag var på pappret timanställd, men jobbade motsvarande heltid.

I början av juli det året fick jag ett besked som skulle komma att ändra mitt liv. Jag var gravid. Först visste vi varken ut eller in, vi var ju så unga! Visserligen hade vi en fast inkomst, men hur skulle vi göra? Tillslut bara visste vi, det var klart att vi ville ha det här barnet!

Året jag skulle fylla nitton år kom han. Det mest underbara och perfekta barn denna värld har skådat. Han tog en självklar plats i allas liv. Mor- och farföräldrar var stolta och förälskade i denna lilla nyfödda varelse. Ingen ifrågasatte någonting, han var så älskad och önskad.

När jag blir äldre och får frågan hur gamla mina barn är, kommer jag vara stolt över att svara att Vincent är si och så gammal. Folk kommer konstatera att jag inte ens var nitton år när han föddes, och jag kommer vara stolt över detta faktum. Jag är en ung mamma! Jag fick barn tidigt, och har med bravur klarat av det. Visserligen separerade jag och hans pappa tidigt, men det var varken av ekonomiska skäl eller att vi var unga och dumma. Det var ett beslut helt fattat i fred, för allas bästa. Och idag mår vi alla tre strålande bra och trivs med vår tillvaro.

Jag fick barn i ung ålder och har klarat av alla de utmaningar jag har ställts inför. Jag har separerat, jag har pluggat, jag har jobbat, jag har pluggat och jobbat samtidigt, jag har flyttat och blivit sambo på nytt. Jag har klarat av min livssituation, på alla plan. Med mina egna krafter, mina egna pengar. Det har inte alltid varit lätt, men jag är stolt över mig själv för att jag har klarat det!

besök vid sjön

vi bestämde oss för att äta middag vid sjön. Vincent ville bada, och tyckte först att vattnet var 'jättelagom'. när han väl gick ut i vattnet såg det ut och lät såhär.

- nej, det är för mycket vatten!

- oj mamma, det kom kiss i mina badbyxor.

han var med andra ord en aning besvärad. när han sen kom upp vågade han erkänna att vattnet nog var ganska kallt...

Published with Blogger-droid v1.3.6

Nu så!

Nu går jag och får lite välbehövlig sömn. Har en massa saker att göra imorgon, förhoppningsvis en lunch med en vän, sen möte, sen jobba, och efter det hoppas jag på att fira min kära syster som fyller år.

Godnatt!

Manboy

Förresten. Min älskade Vincent, min ögonsten, har fått en favoritlåt. Manboy. Han vill lyssna på den dygnet runt. Och ungen, som är tre år, går i sin mors fotspår. Varenda låttext fastnar, och trots att just den här låten är på engelska så kan han återge den på ett korrekt språk. Hans amerikanska gener lyser igenom :)

Och trots att det inte är hans morfars musiksmak så tror jag att han kommer bli stolt som en tupp när han hör sitt barnbarn säga:

- Såhär går den morfar. Manboy, manboy, you can call me manboy. Oh oh oh oh, MANBOY!

Glad midsommar, i efterskott?

Åh, vilken vecka! Vilken otrolig vecka. Mest i negativ bemärkelse, tyvärr.

Jag jobbade i torsdags. Förmiddag. Det var jordens kaos! Alla skulle föda barn i torsdags, i hela länet! Fullt hos oss, fullt på BB, fullt överallt. Vi fick hänvisa till andra län.
Ca en timme innan jag skulle sluta fick jag förfrågan om jag kunde stanna kvar och jobba heldag. Det är 14 timmar det. Jag sa ja, eftersom att jag visste hur kaosartat det var, och utan mig hade de varit en man kort på eftermiddagen.
Eftermiddagen var fantastisk. Jag fick byta sida (avdelningen är uppdelad i två), och gick från en överfull sida till en tom. Skönt. Allt flöt på bra, tills det fick en absurd vändning. Jag kan, av förklarliga skäl, inte gå in på detaljer. Men det absolut värsta som kan hända i en förlossning, hände mig. Det är rätt ovanligt, och typ 4 av 10 barn dör. Jag har aldrig varit med om det förut, och knappt ens hört talas om det. När det var över (just det här barnet var ett av 6 som överlevde), fick jag hämta en annan undersköterska som fick hjälpa till. Själv gick jag ut i personalrummet och bröt ihop.

Det var det vidrigaste jag sett i mitt liv. Att det kan vända så snabbt. All personal som var med inne i förlossningsrummet försökte trösta mig och sa att jag hade gjort allt som man skulle, jag hade gjort helt rätt. Men jag var helt förstörd.

Skulle jobbat i fredags också, men eftersom att jag gick heldag så fick jag inte det. Fackets nya bestämmelser. Istället fick jag frukost på sängen av min kära Viktor, och sen förberedde vi oss för att åka ut till hans mammas landställe.

Midsommarafton spenderades således långt ut mitt i ingenstans (:)), där vi hade otroligt trevligt sällskap och fantastiskt god mat. Vi sov i tält och eventuella behov fick uträttas i ett utedass vid namn Korvfabriken.

Igår åkte vi tillbaka till civilisationen, Viktor skulle jobba. Jag var ledig. Försökte uträtta lite saker här hemma, men det gick sådär. Somnade istället.

Och nu inatt har jag inte sovit en blund. Kan inte somna. Klockan är snart 6 och jag har hittills tvättat två maskiner, ätit tidig frukost, vikt tvätt, sorterat kläder som Vincent ska växa i, druckit två koppar te, lagat matlådor till mig och Viktor, uträttat bankärenden, läst alla bloggar jag finner intressanta, laddat ner typ 30 applikationer till min telefon och lekt med dessa. Kvar att göra, som inte låter för mycket och därmed stör grannar, är att läsa en bok och titta på film. Är inte så sugen på något av det om jag ska vara ärlig. Och vid 09.30 ska jag förbereda en fin frukost till min kära.

Alla andra gillar min frisyr

Har fått otroligt mycket komplimanger för min frippa. Min hemska frippa. Men jag är såklart glad att folk gillar den.

Går på schema på jobbet nu. Kul! Har på ett arbetspass lyckats skrapa ihop 31 min flex, känns bra inför framtiden! Imorgon är det dags igen, kl 07 kliver jag på. Vincent är hemma och roar Viktor under tiden.

I övrigt flyter det på i lagom takt tror jag.

Pappi...

hon gjorde det för att hon var dum i huvudet! Både jag och Nikki sa att det var perfekt, sen klippte hon. Jävla idiot.

Ps. Det är självklart inte Marre vi pratar om.

Korthårig

Jag behövde en förändring. Frisören fick klippa ny frisyr. Det blev assnyggt. Sen klippte hon bort hela frisyren, och när jag var klar hos henne såg jag ut som en tant.

Där är jag idag. Jag ser ut som en tant. Eller en kille. Shemale. Jag hatar min nya, alldeles för korta frisyr, och hoppas på att håret tänker växa som ogräs. Det behöver jag...

Eftersom att jag inte bara kan låsa in mig och inte visa mig på några veckor, så försöker jag hålla huvudet högt. Gör den bästa frisyren jag kan, av de fula hårtofsar som är kvar. Jag får helt enkelt låtsas att det var meningen att jag skulle se ut som en tant!

För jag har tagit studenten!

Tog "studenten" igår. Igen. Med min syster. Hade champagnefrukost, fick springa ut genom huvudentrén, åka flak, vara på mottagning och gå på jordens roligaste slutskiva! Jag ville att natten aldrig skulle ta slut.

Det som följde är dock ingen rolig historia. Den gör ont. Fan.

Vårruset!

Sprang Vårruset med Nikki förra veckan. Fyfan vad jag är bra! Sprang hela vägen, 5 km, på 31 minuter. Då var det, såklart, en otroligt seg start. Alla gick ut från startfållan...

Men! Det var superkul! Görs om nästa år. Vinnande tradition! Vi vill få ihop ett litet gäng nästa år, så att man kan få en picnickorg. Vi tänker oss en mysig picnic efteråt med vin, god plockmat osv. Så säg till om ni vill vara med!

Mors Dag

Idag är det alla mammors dag. Grattis till alla fantastiska mammor där ute!

Själv åkte jag hem till min älskade mamma för att visa att jag tycker om henne. Hon fick små symboliska presenter, några goda praliner med hennes favoritsmaker och två stycken myntaplantor som hon nu har planterat på sin balkong. Vi tog en powerwalk på kanske en och en halv timme, och pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag tycker om såna här dagar. Visst ska man visa uppskattning alla dagar om året, men jag gillar att få skämma bort min mamma och min pappa på fler dagar än bara deras födelsedagar. Det är de värda!

Ett nytt jag

Det är mycket på gång just nu. Lite för mycket kanske.

På fredag är det sista dagen för Vincent på sin nuvarande förskola. Han ska vara hemma med Sebastian hela sommaren, för att sen börja på en förskola här i närheten i höst.

Jag har snart läst klart vårens kurser. Påbörjar sommarens kurser den 31 maj. Och så har jag sökt höstens kurser. Slutet är nära! Sen blir det högskola. Vad jag ska läsa? Jag vet inte. Förslag?

Jobbet går bra. Mitt sommarvik börjar den 18 juni.

Och jag har påbörjat en storsatsning i att gå ner i vikt! Låter kanske konstigt för er, som känner mig eller sett mig på bild. Men om ni såg mig nu, utan kläder, skulle ni få en chock. Folk i min närhet tror allvarligt att jag är gravid. 8 kilo ska bort, och alla de här kilona sitter BARA på magen. Jag har tröstätit mig till den form jag har idag. Mer än en person, i min närhet, har frågat om jag väntar barn. Svaret är nej.

Om två veckor fyller jag och Viktor år. Vi ville fira med en weekend utomlands, men han har tenta. Typiskt.

Sist av allt sa jag säga att jag har startat en ny blogg. En öppen, men anonym. För att kunna skriva allt det där som finns inuti. Det är en hel del, måste jag säga. Kanske ses vi där, kanske inte. Jag lämnar lite uppdateringar här ändå, om ni vill?

Vet ni...

att jag vill köpa en hund
att jag har typ 16 olika löstesorter
att min senaste kyss var fantastisk
att jag lyssnar mycket på Muse!
att jag funderar på vad jag ska få i födelsedagspresent av Viktor
att jag pratar som om jag vore en tvättäkta snobb
att jag inte gillar att laga mat
att min första riktiga kyss var mysig och pirrig
att jag avskyr att slänga saker som egentligen kan källsorteras (när man inte är hemma osv...)
att kärlek är det finaste som finns
att jag gillar shoppa
att jag alltid måste vika tvätt helt perfekt
att jag är förälskad i min själsfrände
att sist jag grät var i veckan
att min mobiltelefon är vit och fin och bra!
att när jag vaknar på morgonen vänder jag mig alltid mot Viktor och kramas och pussas
att innan jag går och lägger mig måste jag kissa sjuttioelva gånger
att jag just nu tänker på hur min höst kommer se ut, och hur jag kommer klara av den
att i morgon ska jag äntligen få pussas med Vincent!
att jag hoppas att jag får min efterlängtade väska för alldeles för mycket pengar snart
att jag verkligen vill gifta mig Viktor och spendera resten av mitt liv med att vara lycklig med honom, Vincent och några barn till!

Duger jag?

Jag känner mig så ofta otillräcklig. Inte tillräckligt bra mamma, för Vincent förtjänar bara det absolut bästa. Inte tillräckligt bra som sambo eller flickvän. Inte en tillräckligt bra dotter, som måste be om hjälp alldeles för ofta. Inte en tillräckligt bra vän, som har det så fullspäckat hela tiden. Inte en tillräckligt bra värdinna när Viktors kompisar är här. Inte tillräckligt bra på att tvätta. På att vika tvätt. På att diska, tömma källsorteringen. Och mitt senaste tillskott är att jag inte känner mig tillräcklig på jobbet. Jag har vissa underbara kollegor som berömmer mig och påminner mig om vilken resurs jag är, men det är väldigt ofta som jag känner motsatsen. Dessutom är jag inte tillräckligt bra i skolan.

Jag inser mina orealistiska krav på mig själv. Krav som någon annan i grund och botten har upprättat för mig. Jag kräver inte ens hälften av någon annan. Men jag känner inte att jag är tillräcklig någonstans. Vad är min roll i livet? Vem är jag? Vad ska jag göra för att förbättras? För man kan väl alltid bli bättre, eller?

Stora tankar i en mycket liten kropp. Var ska de få plats...?

Hjälp, jag åldras!

Sen jag påbörjade det här samboskapet har jag blivit så... Gammal. Så stor. Jag bäddar sängen med överkast och prydnadskuddar, jag går ständigt och rättar till filtar och kuddar i soffan, disken är alltid ren, tvättkorgen är aldrig full. Alla täcken och kuddar har blivit tvättade, det finns alltid ljus tända när mörkret faller. Och jag startar traditioner. På lördagar äter vi pannkakor till brunch. På söndagar försöker vi gå söndagspromenader. Och nu vill jag införa en soppdag!

Vad händer med mig? Hjälp, jag håller på att bli gammal :)

Jag vill så gärna krama dig. Jag står inte ut med att vara arg och ledsen på dig. Men varje gång jag försöker så känns det som att mitt liv går sönder igen. Jag vill så gärna krama dig...

Grr

Viktor jobbar, så jag och Vincent är ensamma hemma. Vi går varandra på nerverna. Jag är trött på tråkig attityd, oförsiktighet, tjat, "MAMMA, MAMMA, MAMMA!". Han klättrar på väggarna, som sagt. Och jag har ingen ork eller energi eller lust att bråka mer.

Snart är dagen slut. Då ska jag dricka litervis med te och lägga upp Tradera-auktioner.

Sjukstuga

Här hemma har vi sjukstuga. Jag är sjuk och Vincent klättrar på väggarna av tristess. Det blir riktigt bra för honom att få komma till dagis imorgon.

Kl 06.45 går tunnelbanan som påbörjar färden till Södertälje. Alldeles för tidigt. Men det är ju under en väldigt begränsad tid, jag får försöka trösta mig med det. Snart är terminen i Södertälje slut. Vincents dagisplats är uppsagd, och i början av juni ska han gå på långledigt. Själv ska jag, precis som förra sommaren, jobba häcken av mig på förlossningen.

Sagt av Vincent

- Snälla mamma, kan du tvätta min jacka när vi kommer hem?
- Är den smutsig? Du har ju bara suttit i vagnen.
- Ja, men jag prosade på den...


Prosade = nös. Hihi. Väldigt trevlig son jag och Sebastian har!

Skor gånger två

Idag ska det shoppas. Vincent behöver vårskor och sandaler. Detta ska inhandlas på Barnskospecialisten.

Vi tittade på Lejonkungen igår. När Rafiki i början visar upp Simba för alla djuren, så utbrast Vincent:
- Mamma, ska han KASTA NER honom!?

Ändrade planer

Vi skulle till badhuset idag, alla tre. Men efter frukosten ändrade Vincent sig, han ville visst vara hemma istället. Så fick det bli!

Jag och Viktor har fixat i ordning här hemma, Vincent har tittat på tv och lekt polis iförd Viktors studentmössa. Om vartannat har vi busat. Nu vilar han, och Viktor är iväg och spelar squash.

Om ett litet tag ska jag väcka unge herrn, och vi ska iväg till centrum. Biblioteket ska utforskas, en fika har utlovats och lite saker måste handlas. Ikväll är det film med fredagsmys. Lejonkungen, bästa barnfilmen ever!

Infinitiv och pluskvamperfekt

Jag har prov idag, i svenska. Grammatik. Är riktigt less på predikat, ackusativobjekt, dativobjekt och dylikt. Men snart är det över. På inlämningsuppgifterna har jag fått bra betyg, och borde väl klara av det på provet också. Men det är jobbigt. Och sent. Kl 16-18 skriver jag provet, i Södertälje.

Men, jag får koncentrera mig på målbilden. Direkt efter provet ska jag kramas med min älskling! Lilla fina Vincent.

Treårskontroll

I måndags var jag och Vincent hos vår bvc-sköterska för sista gången. Monica. Hon har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. När jag fick förlossningsdepressionen var hon min räddning, hon brydde sig så mycket om mig och fanns där på helt rätt sätt. Hon har alltid välkomnat mig och Vincent med öppna armar, så det var ett hjärtslitande avsked.

Anyway. På vägen dit skulle jag ringa för att berätta att vi var lite sena för att tågen hade strulat. Jag talade in på hennes telefonsvarare, och samtalet gick väl till ungefär såhär:

- Hej Monica. Det är Nathalie, Vincents mamma. (jag)
- NEJ, ALADDIN! (Vincent)
- Okej, förlåt. Det är Aladdins mamma. Vi är lite sena, men vi har inte missat tiden. Ses snart!

Vincents lilla invändning hade kommit med på meddelandet, så hon fick sig ett gott skratt.

Väl framme utförde vi treårskontrollen, som Vincent klarade galant. Vi pratade lite om vad som ska göras på fyraårskontrollen, men eftersom att han är så otroligt före så gjorde vi de sakerna redan nu... Ni som inte känner Vincent i verkligheten tycker kanske att det låter lite konstigt eller skrytsamt, men för oss som känner honom är det en sån självklarhet att han är ljusår före i sin utveckling.

Efter bvc lämnade jag honom på dagis igen, för jag och Sebastian byter veckor nu. Ikväll kommer han hit för att stanna i en och en halv vecka. Mys!

Så kan det gå

Jag är otroligt passiv här i bloggen. Jag vet. Som nyinflyttad är det alltid något som ska organiseras, packas upp, slängas, bäras upp till vinden... Ja, utöver de vanliga sysslorna som att diska, tvätta, laga mat, äta, sova. För att inte nämna jobba. Omställningen när man arbetar både natt och dag är otroligt krävande.

Inte så värst många kartonger kvar nu. Det är dock otroligt rörigt. Bör tas itu med snarast. Och så hoppas jag att Klas, min brother in law, kommer och borrar lite åt oss snart.

Förra inlägget var dessvärre inte tillägnat BoyFriend Forever. Det var tillägnat mitt lejon. För jag är väl lammet?

Love actually

Jag har värsta love storyn på gång. Jag är som nykär. En del av mig saknas när min själsfrände inte är i samma rum. Att det kan bli så rätt! Att det kan kännas såhär! Det är första gången i mitt liv.

Älskar dig för alltid min BFF!

Jag älskar mitt nya område. Lägenheten är okej, området mer än okej. Jag bor mitt i centrum! Det har hittills inte gått en dag utan att jag varit där och spanat, uträttat ärenden, köpt diverse prylar till lägenheten.

Vincents rum är som bekant klart. Sovrummet är nästan klart, men det står en massa saker där som ska upp till vinden. Vardagsrummet är okej. Köket är kaos. Matsalen likaså.

Men det går framåt. Sakta men säkert. Såfort vi kommit upp till vårt förråd som ligger 15 våningar ovanför vår lägenhet, så kan vi komma i ordning lite bättre.

...

Sitter på jobbet. Jobbar natt idag. Förmiddag igår. Roliga omställningar.

Den här natten funderar jag starkt på att byta jobb. Jag trivs jättebra med mina arbetsuppgifter, men på sista tiden känns det som att klimatet på avdelningen gått ner. det är fortfarande en mysig avdelning, men för mig som har varit här ett tag så känns det att det kanske inte är lika bra som i sensomras.

Jag har fått sommarvik iaf. Dagtid på 100%. Bad om nattvik, men jag är glad över att ha sommaren säkrad.

Längtar mest hem till sängen nu.

Hemma?

Vi är inflyttade! Hur mycket som helst gick fel. Vi kan gå in på det närmare en annan gång. Men nu är vi där, och vi har så underbara kompisar som stannade kvar halva natten för att hjälpa oss att montera ihop soffa, tv-bänk, säng och två bokhyllor. Alla handtag på skåpen i köket, hallen och sovrummet byttes. Alla kökskartonger packades upp. Allt detta samma dag som vi flyttade in!

Igår gjorde jag klart i Vincents rum. Det är jättefint! Lite trångt på ett ställe, men så mysigt och fint! Idag kommer han och inspekterar, jag hoppas att han godkänner det. Han ska sova där (hemma!) inatt, och sen ska han tillbaka till Sebastian.

Nu, jobba.

Girlpower

Jag är i vissa avseenden en riktig pojkflicka. Jag behöver ingen man till att göra massa saker åt mig. Alldeles nyss kopplade jag ut både tvätt- och diskmaskinen helt själv. Det var också jag som kopplade in dem ;)

Nä, men det är rätt skönt att inte vara beroende av andra för såna saker.

Imorgon bär det av. Har inte så jättemycket mer att fixa med. Skönt!

Kul grej!

Hittade en rolig sak hos Katten!




Här har ni en sammanfattning av min blogg :) Älskar att orden "Vincent" och "Nikki" står så stort. Orden SKA, GÖRA och SAKER är tydligen det viktigaste i bloggen. Säger en del va ;)?

Skulle mobilblogga, men i flytten till en ny mobil har alla såna inställningar försvunnit. Rätt störande. Men jag ska fixa!

Har redovisning idag. Jättekul. Not. Ser inte fram emot det. Känns som att jag kommer se ut som en pajas.

I eftermiddag ska jag och Vincent mata fåglar med Nikki och Tindra, för att sen styra vår resa mot Jakobsberg. Vincent ska bo hos sin morfar i några dagar, och är inte ett dugg ledsen för det. Själv ska jag slita som ett djur på fredag, och packningen inför det är fortfarande inte så himla rolig.

Men men! Det blir bra i slutändan

Hm

Känns rätt ofattbart att jag ska flytta om tre dagar. Om ni skulle se i min lägenhet så skulle ni förstå varför. Det känns som att jag fortfarande har hela stället fullt med saker. När försvinner den känslan? Egentligen är hela köket tomt, t.ex. Inte ens mat i skafferiet (förutom frukost till imorgon). Jag kan inte göra så mycket mer, men ändå kan jag inte ta mig i kragen och göra det sista som ska göras.

Så jag tvättar. Försöker städa, men det kan jag inte heller göra mer. Nu är det i princip bara dammsuga och torka golv kvar.

Balsam för själen

Idag gick lasset till tippen och en second hand-butik. Jag blev av med så sjuuuukt mycket saker. Herregud vilken befrielse! Hoppas på att bli av med ännu mer när jag och Viktor packar upp, tillsammans. Vi måste vara stenhårda på att inte behålla något onödigt, för ingen av oss vill ha det. Vi vill inte ha saker framme.

Det i kombination med att jag har sålt saker, både möbler och kläder, gör att jag har rätt lite att flytta. I mina mått mätt alltså. För det är en del packade kartonger, och lär bli några till. Hehe. Men jag är stolt över att jag gjort mig av med så mycket som jag gjort!

Vårruset!

Jag hatar att springa. Så är det. Kommer aldrig använda mig av det som träningsform. Det är så otroligt tråkigt.

Men, i sommar ska jag springa Vårruset med min fina Nikki! Hon övertalade mig, såklart. Och jag är glad över att vi ska göra det, tillsammans. Vilken utmaning! För oss båda!

Så nu har vi godisförbud. Och träningstvång. Eller tvång och tvång, det är ju för vår egen skull (och den andres). Herregud, vad har jag gett mig in på?

Det kommer bli bra, och kul :) Men ni får inte komma och heja, och se mig skämma ut mig själv. Haha!

...fast jag ska i vilket fall som se Muse i sommar. Med min syster. Underbara Muse. Vad skulle jag göra utan dem, Maroon 5 och Coldplay? Avlida gissar jag på.

Om och om igen

Den här känslan kommer om och om igen. Den är skrämmande, den gör mig rädd. Som ett svart hål i bröstet. Det äter upp mig. Magen är fylld av elaka fjärilar. Det pirrar inte, det värker.
Mycket tankar. Ett enda virrvarr. Osäkerhet. Otrygghet. Olycka.

Åh du underbara soffa! Snart blir du min! På fredag flyttar du och jag in i en ny lägenhet och börjar en ny era i våra liv. Du vackra, ståtliga, perfekta soffa! Dig ska jag älska för resten av livet!

Hm

Om man, på riktigt, kan arbeta ihjäl sig så är det vad jag håller på med just nu! Som tur är måste jag vara ledig i ca en vecka med start idag pga flytten, men det i sig är ju också rätt krävande.

Med i snitt fem timmar sömn per natt de senaste dagarna är jag mer död än levande, men sånt får man ta ibland. Inatt ska jag sova likt Törnrosa!

Wie!

Att flytta är kul! Jag har sålt saker för flera tusen, och för dessa pengar kommer jag kunna köpa nya saker!
T.ex så ska vi köpa en ny soffa. Hur kul är inte det!? Vi har hittat en som vi verkligen, verkligen vill ha. Ny tv-bänk ska det bli också. Och ny bokhylla till Vincent.

Det går bra nu. Jag är i fas i packandet, jag är i fas i skolan. Jag är i fas med livet, liksom.

Vincent 3 år!

Grattis, min älskade lilla sötis, på treårsdagen! I tre år har du berikat min vardag och varit mitt liv. Min mening att leva. Du gör helt enkelt världen till en bättre plats, och sprider en sån enorm glädje omkring dig! Min levnadsglade, bestämde, underbara gullunge!

Min nyfödda älskling, tre dagar gammal


Vincent ett år gammal


Vincent två år


Och tre år!

Bilder

Först bakades det hallonmuffins och himmelskt goda chokladmuffins (som inte fastnade på bild)

Dagens outfitar:
Klänning, Sonia Rykiel pour H&M
Tröja, Polarn o. Pyret
Byxor, Nova Star

Det kom Vargavintrar (Hadi syns ju tyvärr inte, men han var med!)

Sen kom det Sagor och Tindror också. Här ska de på fest.

Finaste Anna kom också, såklart. Gimme five med Tindra.

BFF's. Spöket och chokladbollen? (och sen när har jag rött hår?)

Sötot var lite trött när alla skulle gå hem. Då hade vi haft gäster från 09.45-17.00. Non stop

Back to business

Med kalaset avklarat är det dags att gå tillbaka till vardagen. Den vardag som innebär flytt om två veckor. Med allt det innebär. När Vincent nu ska spendera en vecka hos sin pappa så måste jag passa på att göra sånt som är svårt med honom hemma. Packa ner hans rum, t.ex. Men det är mycket att fylla ut tiden med. Torsdag och fredag jobbar jag. Skola måndag och onsdag. Inlämningsuppgifter. Fördjupningsarbete. Och så flytten.

Ska lägga upp lite saker på blocket idag. Sålt tre saker den här veckan, nu hoppas jag på att sälja fem saker till. Det skulle behövas, lite mindre att ta med sig.

I den här flytten har jag verkligen gjort mig av med mycket. Och jag hoppas och tror att jag och Viktor lyckas rensa ut ännu mer när kartongerna packas upp igen. Men än så länge så har saker sålts, kastats, getts bort eller skänkts till någon second hand-butik.

Kalas!

Vi har haft kalas här hemma, hela dagen. Vincents treårsdag (imorgon) firades storslaget, med tre vågor av gäster! Många fina presenter fick han, tack allihopa!

Bilder kommer senare, batteriet i kameran dog :)

Mmm

Ser kanske inte mycket ut för världen, men det här är den lättaste och samtidigt godaste fiskrätten i världen! Vi äter potatismos eller pressad potatis till, beroende på humör. Själva fisken är torskfiléer, med egen panering på. Den består av smält smör, dill, citronsaft och ströbröd. In i ugnen. Receptet har jag fått av Anna :)

Vincent målade med fingerfärg, topless.

- Hehe, titta Vincent, du fick färg på tutten (menar egentligen bröstvårtan).
- Får jag titta på dina stora tuttar mamma?
- Eh, okej...
- Och andra också!
- Okej...
- Vad många tuttar du har!

Förstå Nikkis förvåning

Igår hade vi föräldragruppen, och vi går ju där med Nikki och Tindra. Just igår hade jag en obligatorisk sak i skolan, kl 16. Därför tog Nikki med sig Vincent dit, och jag kom senare.

På vägen dit visade Vincent att han hade en Werther's Orginal i fickan. Nikki frågade var han hade fått den ifrån.

- Jag fick den av en gubbe med skägg på andra bussen!

När jag kom fram bad Nikki mig om en förklaring till denna suspekta händelse. Och det var ingen gubbe med skägg som gav honom den där karamellen (som nu "råkar" ha "försvunnit", till Vincents stora förtret). Det var en kille, som var busschaufför. Men taget ur sitt sammanhang förstår jag om man börjar fundera :)

Sakta men säkert...

Vårt hem blir sakta men säkert mer och mer tomt. Saker packas ner. Saker säljs. Saker ska slängas. Otroligt skönt!

Men jag har svårt att motivera mig. Till att packa, till att städa inför det stundande kalaset, till att plugga. Skjuter på allt och tänker att jag hinner nästa vecka. Men det gör jag inte.

Måste sätta fart...

Dödsångest

Okej. Jag är så otroligt jävla flygrädd. Jag tror att jag ska dö varenda gång. Trots att jag egentligen tycker att det är rätt härligt att flyga. Men jag är så fruktansvärt rädd, och tror verkligen varenda sekund att vi ska störta.

Jag får samma känsla nu ikväll när Viktor ska ut och flyga. Dödsångest. Jag föreställer mig hur han dör, om och om och om igen. Som att hela världen rämnar under mina fötter...

Det är svårt!

Det är så himla svårt att packa! Jag packar alltid för tungt, alltid. Varför? Jag kan liksom inte fördela sakerna på ett annat sätt, isåfall skulle jag ha tusen halvtomma kartonger.

Är hittills uppe i elva kartonger. Med saker som ska med alltså. Har snart fyllt fem kartonger som ska skänkas till Röda Korset. Den 30 mars åker jag till tippen och second hand-butikerna här i stan. Det kommer bli en del vändor. Tur att jag har en snäll granne!

Anyway. Packa är svårt. Och tråkigt. Och svårt. Så jag ska nog packa lite till nu...

Alldeles för mycket att göra...

Jag har så mycket att göra. Jag flyttar om två veckor, vi ska ha kalas här på söndag, och jag håller samtidigt på med en himla massa Tradera. Har auktioner uppe just nu, ni hittar dem som vanligt här (länk).

Jag vet verkligen inte vad jag ska packa härnäst. För visst, vi flyttar snart, men vi ska ju samtidigt kunna bo här i två veckor till.

Jaja. Det var egentligen inte det jag skulle säga. Jag skulle säga att jag har så mycket att göra, men självklart är jag sjuk och just idag är jag supersjuk, så jag orkar inte mycket alls. Typiskt!

Men ni, kära läsare, ni kan ju handla lite på Tradera!

Ingen som du

Det finns ingen som du, älskade fina Nikki ♥!

(Och Anna och Melissa, såklart. Mina fina tjejer!)

Lösningar

Anonym undrade vad som händer med Vincent i och med flytten. Han går kvar på sitt nuvarande dagis i fram till juni. Tanken är sen att skola in honom på en ny förskola i början av augusti, när de kommer tillbaka från semestern.

Vincent kommer under en period få bo hos någon av oss i veckorna, och den andra på helgerna. Jag behöver inte säga vem jag hoppas på att han kommer bo hos va?

Jag vill liksom inte säga för mycket, jag vill inte trampa Sebastian på tårna eller gå ut med hans eventuella planer i detalj. Tanken är i alla fall att han också inom en snar framtid ska flytta närmare stan, det har varit planen ett bra tag. Jag tror att Vincent tills dess kommer bo hemma hos mig, för att förhindra att han måste byta dagis en gång till.

Drömmar

Jag tror inte att man, utan att vara mig riktigt nära, förstår vad den stundande flytten innebär och betyder för mig. Jag har velat flytta härifrån så himla länge, jag har aldrig känt mig hemma i Södertälje. Född och uppvuxen i Stockholm, med förorter. Det är där jag hittar, där jag har mina minnen, där jag hör hemma. Så för den sakens skull betyder det här oerhört.

Men tanken, känslan av att äntligen få bo under samma tak som min drömman och själsfrände, den är oslagbar. Det här är inget vi lite hastigt och lustigt kommit på och sen utfört, det här är något vi har laborerat med i månader. Frågor som "Är det möjligt?", "Är det rätt?", och liknande har analyserats med lupp och förstoringsglas.
Ingenting jag och Viktor gör tillsammans är på ren impuls. När vi gör något, hur litet det än är, så är det ett gemensamt beslut som vi verkligen är säkra på. Vi blev inte tillsammans med en gång, bara för att det var kul, utan vi ville vara säkra på att vi faktiskt skulle vara tillsammans en riktigt lång tid innan vi tog steget.
Så den här flytten är något vi är otroligt säkra på är rätt.

Äntligen, äntligen ska jag få dela precis allt med Viktor!

Vi firar dagens händelse med lunch på en fin restaurang. För en liten stund sen skrev jag Viktor på kontrakt för en gemensam lägenhet! Om två veckor flyttar jag äntligen ifrån Södertälje och tillbaka till Stockholm, där jag egentligen hör hemma! Bäst av allt, jag får äntligen vakna bredvid Viktor varenda morgon!

Ih!

Jag vill så gärna skriva vad jag har hållit på med hela helgen. Vad som händer om så otroligt kort tid. Men om jag känner Viktor rätt så tror jag inte att han vill att jag berättar riktigt än.

Men det är spännande. Omvälvande. Stressigt. Stort. Fint. Som en dröm som blir sann. Och framför allt, underbart!

Harkel

Med en rinnande och söndersnuten näsa, lungor som ger ifrån sig ett rispande läte när jag andas, näsborrar som är igentäppta och en hosta som inte blir bättre sitter jag hemma i Södertälje och tycker lite synd om mig själv.

Jag har tråkigt. Astråkigt. När jag har tråkigt shoppar jag. Men inte idag. Jag behöver ingenting. Varken kläder, skor eller saker. Och bra är väl det.

Jag saknar Vincent. Jag saknar Viktor. Jag saknar mina fina, fina vänner Nikki, Melissa och Anna. Älskade människor!

Pirr i magen

Jag hoppas på att kunna börja en ny era i mitt liv snart. Har jag tur så blir det tidigare än jag hade vågat hoppas på.

Börjar förbereda mig lite smått. Gör så mycket jag kan, så att säga. Utan att hoppas för mycket. Även om jag stunder känner mig säker.

Det blir väldigt kryptiskt det här. Ber om ursäkt. Det här var precis vad jag behövde tror jag, och jag hoppas på att kunna berätta för er snart! Väldigt snart...

Konstaterande

Vincent har nu fått två diagnoser. En har vi vetat om, men nu är den konstaterad. Den andra misstänkte jag, och även den är nu konstaterad. Förkylningsastma + falsk krupp. Japp.

Det han fick i lördags var alltså ett kruppanfall. Eftersom att jag var så snabb med att medicinera, och har medicinerat helt rätt, så är det nu helt över. Det har ju såklart att göra med att alla anfall inte blir så svåra också. Men ändå.

En riktig boost för självförtroendet som sjukvårdsarbetare. Jag har, bara genom ren kunskap och magkänsla, medicinerat mitt barn rätt. Ingen hade sagt vad jag skulle göra, men jag kunde med mina kunskaper göra rätt. Känslan går inte riktigt att beskriva.

Vincent mår okej idag. Feber, trött, ingen matlust. Kruppen är över, förkylningsastman har bara börjat behandlas bort.

Övervakning

Vincent sov i min säng inatt, ville ju gärna ha koll på att han andades. Mysigt var det, men jag fick lite panik varje gång han inte lät som att hans lungor skulle sprängas.

Kl 08.30 vaknade han. söto. Då åt han en liten skål med yoghurt, det är mer än han ätit på typ två dygn. Han drack en kopp med ljummen mjölk och ett halvt glas vatten, seger!

I eftermiddag ska vi till barnläkarmottagningen. Hoppas att de har något bra att säga.

Trots att det är synd om honom som är sjuk, så är det rätt mysigt att få en extra dag med honom. Beroende på vad det är han har dragit på sig så ska han kanske stanna här ännu längre. Jag och Sebastian resonerade som att det isåfall är onödigt att utsätta fler än nödvändigt för smittan.

- Jag älskar dig Vincent.
- Nej tack.
- Vadå 'nej tack'?
- Att du är gammal mamma

Något ska man ju ha...

Jobbar som sagt på lung. Ringde dem tidigare ikväll för att fråga om att blanda olika mediciner, jag menar, de om några vet ju. Fick en del tips och trix angående hans hosta/andning.

Det är lite gränsfall, att jag eventuellt borde åka in med honom. Som tur är har jag luftrörsvidgande hemma, och mycket av det. Och andra mediciner. Så jag kör på hemma. Lär bli en lång natt, med mycket övervakande.

Kände på mig redan igår att det här var något utöver det vanliga. Man måste ibland påminna sig själv om att man kan vara sjuk, även barn. Att precis som vuxna så är barn sjuka utan att vara döende, liksom. Men det här är något annat, något som faktiskt måste tas på allvar. Luftvägar är alltid läskigt.

Man ska lita på sin magkänsla. Den har ofta rätt. Igår ville jag knappt somna, med tanke på hur han lät, och idag har jag mer kött på benen. Det är skönt att kunna sjukvård!

Sjukstuga...

Vincent är sjuk. Han blev det igårkväll, bara sådär PANG. Och så var han sjuk. Han har den läskigaste hostan jag någonsin hört (då jobbar jag ändå på en lungmedicinsk avdelning...). Hur det låter när han andas kan jag knappt förklara, det låter helt onaturligt. Inte rossligt, inte pipigt. Det låter... Onaturligt.
Vid ett inatt kräktes han. Trodde att det var för att han hostade, men senare på dagen insåg jag att han nog har något i magen också. Antingen att hans kropp reagerar på att han är sjuk, eller så har han åkt på något där också.
Tror nästan på det senare, för nu mår inte jag heller bra. Och det som är värst, är illamåendet...

Så vi har sjukstuga här hemma. Måste ringa läkaren imorgon, för hans hosta. Den låter som något som kan och bör behandlas.

For now går vi varandra på nerverna. Han är asgrinig, vägrar äta, dricka och vila. Jag mår dåligt och orkar inte med bråket. Grannen får nog åka och köpa hämtmat åt oss ikväll...

Vincent bejakar sin kvinnliga sida, och vägrar ta av sig mina nya gladiatorsandaler :)

En vacker saga

Året var 2004. Det var sommar. Solen sken in genom mitt fönster som var öppet på glänt.

Det kunde varit som alla andra morgnar, men det var det inte. Du var där. Kvällen innan hade vi skrivit historia, och livet blev vackert. Morgonen efter var det fortfarande vackert. Vi hade inte sovit, men ändå var jag inte trött. Jag bara njöt av situationen, njöt av din närvaro. Lyssnade till din röst och ditt hjärta som slog.

Livet var vackert. Du målade allting med ett rosa skimmer när du kom och tog mig med storm. Den här morgonen minns jag med sådan värme. Vi var så unga, så naiva. Allt som fanns var vi, ingenting annat. Du, och jag, och sommaren, och vår klippa vid vattnet. Din luft var allt jag kunde andas.

Du förtrollar mig fortfarande. Det är en ära att få dela min tillvaro med dig.

En bra fredag

Dagen började bra, och har fortsatt likadant.

Först fick jag sovmorgon. En timme extra. Tack Vincent! Sen blev jag skjutsad till mitt utlämningsställe för att hämta ut mina Jimmy Choo-skor. Tack grannen! Därefter åkte vi och åt lunch, jag och grannen alltså, och han bjöd. Tack igen! In på H&M, och där var min tröja slut. Lyckades lägga undan en inne i stan, som Viktor hämtade ut. Tack fino! Plockade upp Vincent på dagis, som alltid blir lika överlycklig över att se mig och slänger sig runt min hals. Tack älskling! Till centrum, där vi fick älskvärt sällskap. Tack Nikki, Tindra och Delta! Gick och köpte en assnygg windstopper och ett par skalbyxor till Vincent. Tack PO.P! Sist men inte minst, hämtade ut mina Sonia Rykiel-kläder. Tack H&M!

Bilder borde jag ju visa, men jag hatar att fota i mörker. Så imorgon, hoppas jag!

Första arbetsskadan

Så har den inträffat. Min första arbetsskada. Och det blev något så vanligt som en stickskada som skulle ta oskulden.

Hade måttat in artären på navelsträngen precis. Det skulle bli en perfekt provtagning. Och då, barnmorskan stimulerar barnet, och skakar därmed navelsträngen. Kanylen gick rätt igenom, och in i mitt pekfinger. Blödde måttligt, och hade svårt att avgöra om allt var mitt blod eller om blod från navelsträngen kom in genom det lilla hålet i handsken. I vilket fall som var ju kanylen "smutsig".

Upp till infektion. Tog ett blodprov som fryses ner. Mamman ska egentligen testas för HIV, HepB och C, men eftersom att man gör allt sånt på mvc resonerade vi som att det var ett lågriskfall. Skulle jag nu ha fått något, så tinar man upp provet och tittar om jag hade det redan innan. Samma sak om det nu skulle uppdagas att mamman har någon av sjukdomarna, då tinar man mitt prov för att smittspåra.

Anyway. Det gick bra. Fick sista HepB-sprutan när jag ändå var där.

Auktioner

Kläderna som ska säljas verkar aldrig ta slut. Har fått en hel del av Anna som jag ska hjälpa henne att sälja, plus att Vincent bytt storlek. Så. Här har ni lite fler auktioner att bjuda på! TILL MINA AUKTIONER.

(ni lär se en hel del såna här inlägg i framtiden...)

"Tack!"

- Du Vincent...
- Ja?
- Jag älskar dig.
- Åh, tack!


Lite senare...

- MAMMA!
- Ja älskling?
- Jag älskar dig också!

Pust och suck

Direkt efter att jag hade tryckt på "Publicera inlägg" blev jag supertrött. Tvätten går och jag har alldeles för mycket att göra för att gå och lägga mig nu.

Blir väl en kopp te och Grey's Anatomy snart :)

Visst älskar jag mitt jobb, men...

Att arbeta på en akutavdelning (japp, förlossningen räknas som en sådan) kan verkligen ta på krafterna. Har arbetat hela helgen, eftermiddag och dag. Igår jobbade jag två timmar längre än jag var inbokad, och idag hade jag otroligt krävande patienter. För första gången sen i somras skrev jag "ingen rast" som kommentar när jag stämplade ut.

Jag älskar mitt jobb, och trots att jag skulle kunna jobba en eller två dagar till så ska det bli skönt med lite ledigt.

I veckan tänker jag mysa järnet med Vincent. Roliga saker är inplanerade, och jag längtar!

Att skiljas som ovänner

Jag vill aldrig skiljas eller somna som ovänner. Man vet aldrig vad det elaka Ödet har för planer. Tänk om man skils åt som ovänner, och så sker en olycka? Jag vet att man inte ska tänka såhär, egentligen, men jag skulle faktiskt aldrig kunna släppa en sån sak.

Den här principen har jag såklart med Vincent. Jag vill att han ska somna med en bra känsla i kroppen. Och jag tar gärna fem minuter av min tid för att sluta fred om han ska iväg till dagis. Om han är ledsen, för något helt annat, så är det en annan sak. Men jag vill inte lämna honom när vi är osams.

Igår hann han aldrig vila på dagis, eftersom att vi skulle till läkaren. Och på bussen tillbaka till dagis (Sebastian skulle hämta honom där efter jobbet), så blev han jättearg på mig. Det fanns inga sittplatser, och ingen var villig att resa sig för en liten treåring. Så han fick stå. Och jag höll i honom, för att han inte skulle ramla. Det passade inte honom, så han blev rasande.
När vi sen skulle gå av bussen gallskrek han fortfarande och skulle inte gå. Resultatet blev att jag lyfte av honom från bussen. Då blev han mer arg, och slängde sig på marken. Ja, sådär fortsatte det.

Väl på dagis var han i upplösningstillstånd. Han storgrät, delvis av trötthet såklart, men också för att jag var arg på honom. Så vi kramades. Han gick över till att snyfta, men fick fortfarande små utbrott av stortjut.
Tillslut ville han själv gå in och leka, men han grät fortfarande. Han snyftade fram ett "Jag älskar dig mamma".

Och den där känslan som jag fick, den hjärtslitande känslan av att mitt barn är ledset pga vårt bråk när jag lämnar honom och vi inte ska ses på en vecka, den sitter fortfarande kvar. Jag har dåligt samvete. Han har säkert glömt det, och har definitivt inte tagit någon skada. Alla bråkar ju, det råkade bara vara vid just detta tillfälle.

Vincent, jag tänker på dig oavbrutet! Jag hatar när du inte är hemma hos mig! Fast jag är glad för din skull, för jag vet hur otroligt bra du har det hos din pappa.

Det här gott folk, betyder att vi kan börja köpa hem ägg, och att Vincent får äta tårta!

This is so not what I should do atm. Men herregud vad kul det är. Och farligt. Man hittar för mycket dyrt. Men såhär, såhär skulle jag vilja se ut just nu om jag hade obegränsat med pengar!

Klänning, $78, ardenb.com
Glasögon, £160, Gucci
Armband, $9,8, forever21.com
Skor, $610, Miu Miu/net-a-porter.com
Väska, $330, Marc Jacobs/piperlime.gap.com

Okej, nu går jag och sover. Och drömmer om mina blivande väskor från Marc Jacobs. Punkt slut.

Sonia Rykiel pour H&M

Så. Sonia. Rykiel. Beställde lite när jag jobbade. Ska inte behålla allt, men jag vill se hur det sitter på, hur det ser ut ihop, ja ni förstår. Följande ser jag fram emot att få till mitt närmaste utlämningsställe:


Och ja, jag har alldeles nyss upptäckt en sida där man kan göra egna kollage. Nu hoppas jag på att jag kommer bli bättre på att visa bilder på saker och ting. Men man vet aldrig...

Tröstshopping

Skulle egentligen visa er vad jag har beställt från Sonia Rykiel pour H&M, men det blev inte så. Inte riktigt än. Tänker istället visa mitt andra fynd. Jag bara längtar tills jag får hämta ut dem... Lite efter, jag vet, men jag är så nöjd!

För pengarna jag tjänade ihop på Tradera har jag köpt lite skor. Hihi.

Nu vill jag bara ha sommar! Klänningar, shorts, och mina nya skor! Från H&Ms samarbete med Jimmy Choo.

Övertrött?

Är det övertröttheten som sätter in kanske? Jobbade ju föregående natt, sov några ynka timmar innan det var dags att hämta Vincent. Gick sen och la mig för tre timmar sen, men kan verkligen inte somna. Någon sorts ångest smyger sig på, magen värker, innehållet i den vänder sig, ja ni förstår. Är så trött att ögonen går i kors, men kan inte somna.

Helt sjukt.

Jobb!

Det är exakt en vecka sen jag jobbade. Har tackat nej till ett erbjudande i veckan. Men nu, nu ringde de och behöver någon till inatt. Så vår "bara-stanna-hemma-och-städa-dag" omvandlades till att åka till morfar. Vincent är överlycklig. Annars är han verkligen inte särskilt pigg på att ändra planer, har man sagt något så är det det som gäller. Med all rätt. Man måste förbereda honom, annars blir det bråk. Men nu ser han bara fram emot att få åka till sin favorit!

Och jag, jag är trött och utmattad trots en 12-timmarsnatt. Men jag ser fram emot att jobba, det gör jag verkligen. Dessutom har jag tackat ja till väldigt mycket på sista tiden, sådär i sista sekund, och det måste ju vara uppskattat.

Idag kör vi fredagsmys. Glass med varma hallon och Monsters Inc.

vad jag bryr mig om är att du kallar på mig...

Tillrättavisad

- Jag hatar dig.
- Vincent, man FÅR inte säga så!
- Men mamma, Nemo säger så till sin pappa.
- Det kanske han gör, men han får inte heller säga så. Han säger förlåt till sin pappa sen.
- Nej det gör han inte!
- Då borde han det, man blir ledsen när någon säger så.


...några dagar senare tittar vi på Nemo....

- MAMMA, HÖRDE du nu att han sa så till sin pappa!?
- Ja, det hörde jag, men man får faktiskt inte säga det.
- Och han SA inte förlåt till sin pappa!
- Gjorde han inte? Nähä, men det måste man.
- JAG sa i alla fall förlåt till dig mamma, i badrummet, när jag sa hata!

Inläggsattack

Blev några fler inlägg idag än jag hade tänkt mig :)

Försökte mig på att väcka Vincent för att ta med honom till toaletten. Efter typ fem minuter gav jag upp. Han är helt enkelt för trött för att väckas nu, idag i vilket fall som.

Jag ger inte upp det här än, men börjar kanske fundera lite på alternativ (också efter att ha hört M's historia om denna "metod"). Mitt alternativ först var att sluta med blöjan, kissar han på sig så kissar han på sig. Det är inte själva olyckan och tvättandet jag är rädd för. Men jag undrar om det är "schysst"? Eller ska man ta det the hard way?

Hur har ni gjort med era barn? Katten? Malin? Pappa? Någon?

Ord

Här hemma hörs fraserna "Du är ful", "Du är gammal" och "Jag hatar dig" emellanåt. Det första kommer från en bok, det sista kommer från Hitta Nemo.

Experiment!

Ikväll påbörjas ett experiment här hemma. Vincent är ju blöjfri, sånär som på stödblöja under natten. Han kissar nämligen i den i sömnen emellanåt. Ibland mycket, ibland lite. Något annat sker aldrig i den, och när han är vaken går han alltid och kissar på toaletten trots den där blöjan.

Från och med ikväll ska jag prova att väcka honom vid 22-23, få honom att kissa på toaletten, och sen gå och lägga sig igen. Metoden blev jag tipsad om av Melissa, vars systrar provat den på alla sina barn.

Vi får se hur det går. Jag ska ge det ett försök i några veckor. Vincent själv är förberedd på att jag kommer komma in mitt i natten för att väcka honom, och att han ska sova igen när han har kissat :)

Memories

Tittar på bilder på Vincent, både gamla och nya. En tanke slår mig. Hur ska all denna kärlek få plats i hjärtat? Och hur ska man kunna fördubbla den när man får ett till barn?

HUR kan någonting någonsin vara så fantastiskt som Vincent?

Vincents nya vårmössa

Köpte en mössa på Tradera igår. Sjukt snygg. Det är en tjej som sytt den själv, och har flera andra uppe. Så om ni är intresserade kan ni hitta säljarens andra annonser här.

Bilden är lånad från säljaren.

Vid ritbordet igår

- Mamma, kan du rita en stor båt här?
- Nej älskling, jag kan inte rita båtar. Du kanske kan försöka?
- Då får du ta och försöka lära dig det nu mamma!

Jag skrattade rätt gott, och satte mig ner och ritade den där jävla båten (jag är värdelös på att rita). Ful blev den, men Vincent blev nöjd. Den hade ju t.o.m en flagga!

Nya auktioner!

Har lagt upp lite auktioner på Tradera som går ut på söndag.

SÅ IN OCH BJUD VETJA.

Det här är en helikopter med skridskor

?

Kan det vara så att kärlek som är äkta, sann, rätt, också är svår? Att det faktiskt gör ont att älska på riktigt? Att man kanske aldrig känner sig 100% tillräcklig?
Betyder det isåfall att det går att säga det motsatta? Att om det är lätt hela tiden, att det alltid bara känns bra, så är det inte rätt?
Eller ska det alltid vara lätt att vara kär? Att hänge sig till någon, eller något?

Vad är rätt eller fel? Hur vet man?

Är BB mitt nya place?

Både i onsdags och igår hamnade jag på BB istället för förlossningen, trots att det var där jag var inbokad. Visst är det trevligt med lite omväxling, men BB? Nja. Inte mitt ställe. Det är alldeles för lugnt, händer typ ingenting. Emellanåt får de också springa runt lite, visst, men det går ju inte att jämföra med min vanliga avdelning.

Så nu får jag arbeta för att inte placeras i BB-facket. Lite extraknäck, visst, men det är förlossningen jag hör hemma ;)

Pilgrimsmusslor

I fredags åt vi middag hemma hos Viktors mamma Katten. Resten av familjen var också med. Vi bjöds på pilgrimsmusslor till förrätt, första gången jag åt det. De smakade inte så värst mycket, men med tillbehören blev det riktigt gott :)

Gangstars vårkollektion

I höstas fick jag upp ögonen för ett märke som säljer barnkläder. Har en vän som heter Nikita, som alltid lovordar dessa kläder. Så, när hon skulle ha klädparty, passade jag på. Och jag blev inte besviken! Det är med sorg i hjärtat som jag inser att Vincent nu är på väg att växa ur de underbara kläderna. Vårkollektionen har nu kommit, och jag har mailat en beställning till Nikita som snart ska ha klädparty igen.

Färgerna och printen var snyggare i höstas, men denna kollektion var verkligen inte fy skam. Detta kommer Vincent gå klädd i det här året!

Jobbar på BB inatt. Har fått en liten kompis att passa. Vi har hängt med varandra i ca fyra timmar :)

Har ett ämne jag vill skriva om, men jag är alldeles för trött just nu. Har jobbat inatt. Ska jobba natten som kommer. Och på lördag. Det blir totalt fyra pass den här veckan, sparkontot (buffert för maj + juni) tackar. Skolan, som hamnar i skymundan, tackar inte lika mycket...

Åh, du anonyme ssk. Du anar inte hur glad jag blev över att läsa dina ord! Är faktiskt i detta nu på väg till jobbet, och ikväll kommer jag dansa på moln. Dina ord fick mig att känna det du säger, att jag är en tillgång för yrket. Tack, tack, tack! Du gjorde min dag och mycket mer! Ps. Är du allmän eller specialiserad?

Det här är första tidiga morgonen på LÄNGE som jag och Vincent inte har stressat till dagis, utan istället är tidiga. Känns ju otroligt bra, men om jag känner oss rätt så blir det nog ingen vana any time soon :)

Äsch

Skulle gått och lagt mig för en timme sen. Fastnade med annat.

"Jag vill avsluta med meningen jag påbörjade mailet igår med, mest för att jag vill förmedla den känslan. "Hade jag träffat dig nu, i den här sekunden, hade jag antagligen slängt mig om dig. Och jag hade gråtit, gråtit ut precis varenda liten känsla som jag har tryckt undan inom mig i så många år".
Samt säga att det finns saker jag saknar med dig som ingen kan ersätta. Hur det känns att krama dig (dina kinder), eller den speciella punkt i ditt ansikte som jag älskade att pussa på."

Jag hoppas att alla som läser den texten verkligen känner hur orden dryper av kärlek.
Nu tänker jag sova, på riktigt. Vi hörs imorgon.

En plötslig rädsla

På sista tiden har jag, av någon anledning, blivit rädd för att jag inte ska kunna bli gravid i framtiden. Jag vet inte ens varför jag har börjat tänka på det på det sättet. Jag har hittills varit vad min mamma kallar för en "frögurka". Vincent blev till trots p-piller. Kanske är det senaste tidens missöden som orsakar denna obefogade rädsla. Det har skett för många "olyckor" "där nere".

Tids nog får jag väl veta. Och jag har ju alltid min älskade Vincent. Men jag tänker inte förneka att jag mer än gärna får fler barn när jag är klar med allt pluggande...

Film

Filmen nedan är från när jag var fyra-fem år. Hoppas den går att titta på!

Jag har gjort i ordning en present till Henne. Den står inslagen, paketerad och frankerad på byrån i hallen. Skulle skicka den så att den når Henne på tisdag. Som ett bevis på min kärlek. Men Hennes ord slog sönder mig som en wreckingball. Vad jag än gör, kommer det aldrig vara bra nog i Hennes ögon... Så presenten kommer nog stå orörd, och jag kommer bete mig som om ingenting hänt trots att en del av mig lider i tysthet.

Natt

Vincent sover sen länge tillbaka. Med 39 graders feber, stackarn. Tyckte väl att det var rätt märkligt att han bad om att få gå och sova redan vid halv sex. Men han mår okej, han var lite hängig och varm, men inget mer.

Jag tänkte också gå och sova nu. Min fina, lila matta är rensad. Och rensningen av bokhyllan har börjat. Hittills har jag fått ihop en hel flyttkartong med saker som ska skänkas. Känns bra! Har en heeel del att sälja på Tradera också, kläder då givetvis, och borde sätta igång med det snart. Rensa var det ja...

Tycker det är himla jobbigt när man har säsongsbundna saker. Som vinterytterkläder. Det ska jag ju vänta med till i höst att sälja! Alltså måste det ligga och "skräpa" i någon vrå tills dess. Eller min gamla snowboard som jag borde lagt upp på blocket innan jul. Undra om man får den såld nu? Inför sportlovet menar jag.

Svammel, svammel, svammel. Ska sova nu. Det är ju en dag imorgon också har jag hört!

Jag älskar att ge bort presenter!

Från i somras

Hittade ett inlägg som aldrig publicerats, av någon anledning. Jag skrev det i somras, när Viktor var i Portugal och jag bokstavligen talat höll på att avlida av saknad.

"Viktor. Jag saknar dig. Jag tänker på dig varenda vaken sekund. Tänker på ditt fina leende och din hårdmjuka näsa. Dina fina händer som passar så bra i mina. Din famn som jag bara vill krypa in i. Vill ligga på soffan sådär som vi brukar, med mitt huvud på ditt trygga bröst.
Jag vill killa dig i armhålan och på fötterna, för att retas. Och du ska hämnas genom att slicka mig på kinden, medan jag tjuter att du inte får slicka i ögat eller på näsan.
Vill att du ska laga middag medan jag tar hand om disken, för att sen sitta med knäna uppdragna under hakan och titta på dig. Be dig komma till mig och krama dig runt din fina mage.
Jag vill att vi ska duscha tillsammans, sittduschning. Och när du tvättar håret ska jag ha mitt "paraply". Sen kan vi gå och mysa i mitt indiantält.
Mest av allt saknar jag nog att somna med dig tätt intill. Jag längtar efter att du drar i min arm för att jag ska hålla om dig. Och när det blir för varmt, och jag vänder mig om, tar du min hand i din. Och jag saknar att vakna med dig bredvid mig. Att förskräckt inse att vi har slutat kramas i sömnen, och dessutom sover med varsitt täcke. Och då ska jag lägga mig tätt intill dig och stryka dig över bröstet, i hopp om att du ska vakna och ge mig en godmorgon-puss.

Och nu ska jag gå och lägga mig, och vakna med vetskapen att ännu en dag har gått, och att jag har kommit en dag närmare att få se dig igen."

Äsch

Fick nyss lära mig the hard way varför man inte bör äta vid datorn. Jag har numera kaviar mellan två tangenter :)

Har suttit och surfat runt på en sida där folk har skapat album med bilder hemifrån. Renoveringar osv. Man blir ju lagom sugen på att köpa ett hus och renovera. Eller en lägenhet för den delen. Beundrar alla er som gör eller har gjort det!

Undra hur det skulle se ut hemma hos mig, om jag fick möjligheten att bo precis som jag ville. Jag har nog inte riktigt definierat min inredningsstil. Tycker att så himla många saker är fina. Skulle säkert bli en herrans blandning, men det skulle ju i vilket fall som bli personligt :) Fast det skulle nog gå mycket i svart, vitt, grått och någon färg. Lila, turkost, eller kanske rött.

Suck...

...varför tröttnar man alltid på ett projekt när man är mitt i det? En kartong är uppackad och sorterad. Nu ligger de olika högarna på mattan här i vardagsrummet. Och jag har svårt att motivera mig till att ta hand om skiten.

Kanske borde man bara slänga allting :)

Rensa, rensa, rensa

Är verkligen i fixartagen. Har börjat rensa bland alla mina saker. Hatar att ha mycket grejer, men är otroligt dålig på att göra mig av med. Men nu, nu har jag inspirationen, och det ska tas till vara på! Kartong efter kartong har kommit upp från källaren, och raskt tömts på sitt innehåll. En kartong att spara, en att skänka, och lite saker att slänga.

Nu ska jag precis ta upp de två sista osorterade kartongerna. Känns bra, men jobbigt. I en av dem väntar nämligen en MÄNGD med osorterade, potentiellt viktiga papper.

Det här blir bra, när det är klart. Just nu ser det rätt kaosartat ut ;)

...vid en närmare titt på bilden ser jag att jag borde inväntat bättre ljus. Men då skulle jag bara glömma bort, som allt annat nu för tiden... Godnatt.

Innan jag somnar vill jag bara visa Vincents nya jacka! Mörkblå med typ turkosa detaljer. Den ska användas i vår och sommar, förhoppningsvis hösten också. Från Polarn o Pyret såklart. Nu ska bara en windstopper inhandlas, och kanske ett par skalbyxor...

Mysmorgon

Vi hade en mysig morgon idag, alla tre. Bus i sängen, läsning i Vincents soffa, och såklart en trevlig frukost. Vincent kan verkligen konsten att vara underbar.

Viktor lämnade på dagis idag, något Vincent var glad över. Han sa glatt hejdå till mig, och gick.

Och jag? Jag bokstavligen talat däckade i sängen. Vaknade ofta, för mardrömmarna avlöste varandra. Men jag hann inte mer än vakna innan jag däckade igen. När jag väl vaknade till, vid 13.30, har både armar och ben som spaghetti.

Vid 15 hämtade jag Vincent igen, och väl hemma tog vi på oss utekläder och gick till en närliggande pulkabacke. Där åkte vi både stjärtlapp och pulka.

Det här inlägget kan ju vara ett av de sämsta jag skrivit, men men.

Vincent har fått en ny väggklocka. Jag föreslog en med Blixten McQueen eller kanske en med spindlar, men han ville bara ha den här. Och eftersom att det är han som ska ha den, så fick han självklart välja själv!

Fyra saker

1. Sov i ca fem timmar efter helgens jobb. Är inte så pigg. Men...

2. ...jag ska snart, äntligen, hämta Vincent! Igår ringde han mig och sa godnatt (det gör han visserligen rätt ofta), och han berättade att han hade åkt skidor. Han var riktigt stolt!

3. Viktor kommer också ikväll :)

4. Idag kan ni läsa en intervju med mig på alltombarn.se. Vet dock inte om de eventuellt ska uppdatera med mer bilder, verkar inte som att de jag skickade kom fram. Om de inte gör det, får jag helt enkelt visa här i bloggen istället :)

Såhär ser det ut när man går in på alltombarn.se idag!
Klicka på bilden för att komma till intervjun

"Har ni stängt eller?"

Det kom nyss en läkare hit till avdelningen.

- Hej. Jag var bara tvungen att komma hit och se om ni har stängt eller något. Det har ju inte pipit om min sökare på hela passet!

Det säger nog rätt mycket om hur vi har det just nu :) Läkaren konstaterade att vi har TRE patienter sammanlagt, och gick istället och lade sig i jourrummet. Bra tänkt!

Jobb, jobb och jobb :)

Helgen har jag spenderat på sjukhuset. Med att jobba alltså. Fre, lör sön. Eftermiddag, natt, natt. Inatt föds det inte många barn, det ska jag säga er. Vi är sex team, och har sammanlagt typ fyra patienter. Minst en är förlöst.

Lugna pass är absolut bra emellanåt, men när det är på natten går tiden såååå saaaktaaa... Har redan gjort allt man kan göra här omkring på en söndag, så när det blir städ någonstans är vi sex undersköterskor som nästan slåss om att få göra det ;)

Idioti

Fick en utskällning på pendeln igår. Jag hade mina tre väskor på sätet bredvid mig, det var inte överdrivet mycket folk och därmed fanns det andra platser att sitta på. Sjunker ner i musikens och bloggarnas värld, via telefonen, när en man sätter sig på mina saker.

- Eh, jag har ju mina väskor där?
- Ja? Och?
- Ja, alltså, du hade ju kanske kunnat be mig flytta på dem istället för att bara tränga dig in sådär?
- Har du betalat för två säten eller?
- Nej, och jag ifrågasätter inte att du ska få sitta, jag bara säger att du hade kunnat säga till innan du bara satte dig på mina saker.
- JAG har betalat för att åka det här tåget, om du har för mycket saker får du väl stå!

I korta drag gick vår konversation till på det där sättet. Jag fick höra att dagens ungdomar inte är kloka, att jag saknar allmänt vett och både det ena och det andra. Jag flyttade såklart mina väskor, och skulle utan tvekan gjort det om jag hade hunnit uppfatta att han promt skulle sitta där. När han drar till med att jag skulle stå istället hade jag god lust att dra en liten rövare om hur jag faktiskt var gravid/nyopererad, whatever, men höll tyst.
Ville också säga något i stil med att han skulle flytta tillbaka till Malmö och ta ut sin 40-årskris över någon annan, men eftersom att det inte skulle vara särskilt konstruktivt för diskussionen satte jag in min hörlur i örat och återgick till att läsa bloggar...

Mycket gott kommer ur denna julklappsgryta från Le Creuset! Ikväll har det blivit mormors fläskfilégryta och korvatroganoff, båda i stora lass som jag sedan frös in. Dyra är de här grytorna, men värda vartenda öre! Speciellt när man fått den, hihi

Jag älskar er två så mycket att jag blir skör. Knäna viker sig och luften tar nästan slut. Hjärtat svämmar över. Totalt. Jag älskar er så mycket, att ibland tar rädslan för att förlora er över lyckan att ha er. Mitt liv vore ingenting utan er. Ni är det mest värdefulla man kan ha!

Nytt försök

Hm

Vad knäppt att videon inte funkade (eller fungerade efter en kommentar :)). Jag provar att skicka den igen, och funkar det inte då får jag föra över den till datorn och ta det den vägen. En övertrött Vincent som går som en dinosaurie är något ni inte vill missa ;)

Såhär går Sids mamma (Ice Age 3), och alla andra dinosaurier

Uppgiven

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Tankarna och kroppen får ingen ro. Jag känner mig så konstig, känner knappt igen mig själv ibland. Vad är de här känslorna för något? Varför tänker och känner jag såhär helt plötsligt? Och vad gör jag för att stoppa det, bli lite mer som mig själv igen?

Jag måste rensa i mitt liv. Men var börjar man?

En produktiv kväll

Jag och Vincent har hunnit med mycket ikväll. Vi har gjort egna köttbullar, både till middag och att frysa in, vi har tvättat, diskat, och hunnit med ett bad/dusch tillsammans.

Nu ligger han i sängen, jag sitter med en kopp te och ska läsa ikapp bloggar. Sen ska jag väl vika lite tvätt, och gå och lägga mig tidigt!

...och precis när jag skrev det pratade han i sömnen. Han sa 'Mamma...'. Min fina, fina!

Jag har en väldigt fin son. Visst, hans trots är inte av denna värld, det är bland det värsta hans förskolefröknar bevittnat, men han gör mig otroligt stolt. Han har en sådan otrolig förståelse, också bland det bästa hans förskolepersonal sett. Han är så duktig, på att vara en social individ. Blott tre år gammal, men så väl införstådd i hur man är som människa. Ja, han är faktiskt så fantastisk att jag ofta glömmer att han bara är ett barn. Han är så mogen att det kommer som en chock när han är ledsen av trötthet, och inget duger. När han liksom blir liten och ynklig. Älskade barn, jag ska lära mig att tänka på hur gammal du är lite oftare. Tillsammans är vi i vilket fall som en oslagbar kombination!

Hemmafix

Julgranen är nerpackad, likaså allt annat julpynt. Förutom julgardinerna i köket. Fick helt plötsligt en impuls, jag måste ha nya köksgardiner! Vill inte sätta upp de gamla! Så jag tänkte ta en liten tur till Hemtex och Åhlens innan jag går till dagis.

Idag kommer Vincent! Åh vad jag längtar efter honom! Viktor kommer också, alla kommer vara samlade. Till middag blir det chili con carne, tillagad i min nya emaljerade gjutjärnsgryta.

Borde bära ner saker till källaren nu. Ikväll vill jag inte arbeta, bara njuta!

Dagarna går framåt

Mycket hände den här veckan. Skolan började, jag blev 2000 kr fattigare pga kurslitteratur, jag somnade (!) på en lektion för första gången i mitt liv, jag hade min första läxa, såg två filmer på bio, hälsade på både Nikki och Melissa, shoppade på NK, firade min pappa som fyllde 40, jobbade, var hos mamma... Det sammanfattar nog allt.

Nu ser jag fram emot en vecka i Södertälje, med mer skola, mer läxor, mer besök hos både mamma och pappa, frisörbesök, firande av en vän som klarat av polishögskolan.

Men den här veckan avslutar jag med att städa och tvätta och vara förkyld!

Ikväll har jag varit med om det värsta (bortsett från det otänkbara, som dödsfall) en separerad förälder kan vara med om...

Estee Lauder

Har sen två år tillbaka ett mineralpuder från Make Up Store. Samma burk har räckt såhär länge, och än har den lite till att ge.

Hittade ett mineralpuder-test här om veckan, där vinnaren var ett från Estee Lauder. Så idag, när jag och Viktor hade en liten shoppingrunda på NK passade jag på att kolla på det. Och det blev ett köp. När jag kom hem var jag såklart tvungen att testa och... Alltså, det är underbart! Det är perfekt! Jag visste inte ens att det var såhär jag ville att ett mineralpuder skulle se ut, men nu vet jag.

Så alla som vill testa något nytt, köp det. Det kostade 405 kr för en burk, och de räcker verkligen länge. Appliceringstekniken är lite annorlunda än det jag är van med, här stryker man på pudret istället för att arbeta in det med cirklar.

U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Min dag började med orden 'Du gör mig lycklig'. Kan inte tänka mig en finare start på dagen

Grattis till min fina pappa, 40 år idag! 40 år, invandrare (;)), trebarnspappa, och redan morfar! Och snart även tatuerad. Vilken karl!

Woha, Vincent är blöjfri ja. Sen sensommaren ungefär

Kommer inte ihåg vilka kurser jag sa att jag läser, men det är iaf SvA, EnA, ShA, NkA och MaB. Och idag är första dagen i skolan. På uppropet till engelskan tittade läraren på mig och frågade vad jag ens gör på hennes lektion. En del vet ju att mitt efternamn är amerikanskt. Sa som det är, att jag bara är ute efter att få betyg på det jag redan kan. Därefter följde ett engelskaprov. Jag var klar först av alla, och hittade och påpekade dessutom FEM fel i provet. Ändå rätt kul med en kurs jag bevisligen har lätt för. Undra vad jag får för betyg......

Det doftar mat!

Är hemma hos Viktor. Det är den veckan, ni vet. Saknar Vincent, som alltid, men det är rätt skönt med en paus nu. Han har inte varit på dagis en enda dag den här veckan, och bråken har bara avlöst varandra. Trotsålder, eller period, är inte särskilt kul.

Anyway. Min man lagar mat just nu. Älskar när han gör det. Ingen kan det som han! Hans enda konkurrent är hans pappa ;)

Svar till Jeanette: Eh, jag ska läsa... MaB, SvA, EnA, NkA och... ShA. Typ de :) Sen har jag bara två ämnen kvar (minns inte vilka nu), men kommer lägga till MaC och D, samt EnB och C. Kommer inte riktigt ihåg som sagt

Åter till vardagen

På måndag börjar jag skolan igen. Det ska faktiskt bli otroligt skönt! Lite rutin på vardagen igen, och så kommer jag såklart ännu närmare mitt mål. Att bli klar någon gång. Vad det sen leder till vet jag inte, men då har jag ju gjort allt jag kan. Men vad ska jag läsa sen, när jag är klar?

Fem kurser läser jag under vårterminen. Heltid. Jag tror att det kommer bli tufft, Viktor tror att jag kommer ha det väldigt lätt. Jag hoppas att han har rätt!

Spännande utflykt

Så har Vincent åkt taxi för första gången sen vi åkte hem med honom från BB. Vi har nämligen besökt hans morfar i helgen, och skulle åka hem nu ikväll. Vi bytte tåg vid Södra station, där Viktor befann sig vid tidpunkten, för att spendera 20 minuter med honom.

Väl nere på perrongen igen insåg vi att vårt tåg, vårt tåg only, var hela 40 minuter försenat. Vi skulle, utan förseningar, vara hemma strax efter 21. Det var ju verkligen i senaste laget, så att vänta ännu mer kändes inte aktuellt. Viktor, min underbara, löste dock problemet. Två telefonsamtal senare stod en taxi med bilstol och väntade på oss.

En taxiresa till Södertälje kostar 698 kr. SLs resegaranti täcker taxikostnader för upp till 800 kr. Så ca 32 km senare stod vi utanför vår port, och hade sluppit alla byten.

Vincent var överlycklig över att han och Sjuan har fått åka taxibil!

Insikt

Har läst igenom bloggen jag skrev när jag var gravid. Vilka tider! Vad annorlunda allt var då. Jag var så liten, hade ingen utbildning, vi bodde i en lägenhet som vi egentligen tyckte rätt mycket om, Eddie var hos mig (åh, älskade Eddie), Nikki och Melissa var inte mina bästa vänner än. Viktor befann sig någon annanstans och jag undrade ofta var. Och Vincent, han gottade sig inne i magen.

Nu ser inget ut som det gjorde då. Vincent är så stor, älskade barn. Jag är utbildad. Eddie har hunnit få en kompis och dessutom flytta härifrån. Jag bor i en lägenhet som jag inte vet vad jag ska tycka om. Nikki och Melissa är mina energikällor. Viktor är numera min, och jag vet alltid vart jag har honom.

Det får mig att fundera på nästa gång jag är gravid (för en nästa gång hoppas jag att det blir, om ett par år). Vincent kommer vara ännu större, han kommer vara ett skolbarn! Jag kommer förhoppningsvis bo i en lägenhet som jag älskar, med mannen jag älskar. Viktor och jag kommer ha våra heltidsjobb, och Nikki och Melissa måste fortfarande vara mina närmsta vänner.

Även om jag aldrig tyckte att jag hade det värre eller svårare än någon annan pga ålder, skolsituation eller ekonomi så inser jag nu hur mycket lättare det kommer kunna bli nästa gång. Jag har alltid gjort det bästa av min situation och har aldrig sett ålder eller pengar som ett problem, och jag och Vincent har det faktiskt rätt bra. Däremot förstår jag nu vilken fördel jag kommer ha nästa gång.

Tänk vilken tur jag har, som verkligen uppskattade min tillvaro sist, uppskattar min tillvaro nu, och kommer uppskatta den ännu mer nästa gång. Idag borde jag vinna pris för positivt tänkande!

Myset fortsätter

Åh. Eftermiddagen har spenderats i Nikkis kök. Vi har ätit mellis, och medan de stora barnen lekte satt vi vuxna och Delta kvar. Drack te, pratade. Bara var. Precis det jag vill ha och behöver just nu. Underbart!

Vincent och jag tog pulkan dit. Samma färdsätt hem (inga bussar idag inte). På vägen hem busade vi i snön, trots att vi egentligen hade lite bråttom hem för att laga mat. Vincent och Sjuan rullade runt i snöhögar.

På det stora hela en mysig dag. Treårstrotset hade jag verkligen kunnat vara utan, men om man bortser från det så var det okej. Och min energinivå ligger ändå på plus idag, och inte minus. Det om något är något att glädjas över!

För själen

Nikki, Melissa och Anna, hos er kan jag alltid tanka energi. Hos er kan jag alltid slappna av, och bara vara. Hos er känner jag mig trygga.

Min ringa skara har utökats av en tjej som heter Linda. Kanske den enda vän jag har pga mig, inte för att jag har barn. Vi läste Sjukvård ihop. På måndag ska vi träffas och gå på bio. Snälla, rara Linda.

Ibland vill bara hjärtat svalla över av alla känslor. Vilka underbara människor jag har förmånen att ha i mitt liv! Ingen nämnd, och ingen glömd. De är i vilket fall som fantastiska allihop!