Jag har en väldigt fin son. Visst, hans trots är inte av denna värld, det är bland det värsta hans förskolefröknar bevittnat, men han gör mig otroligt stolt. Han har en sådan otrolig förståelse, också bland det bästa hans förskolepersonal sett. Han är så duktig, på att vara en social individ. Blott tre år gammal, men så väl införstådd i hur man är som människa. Ja, han är faktiskt så fantastisk att jag ofta glömmer att han bara är ett barn. Han är så mogen att det kommer som en chock när han är ledsen av trötthet, och inget duger. När han liksom blir liten och ynklig. Älskade barn, jag ska lära mig att tänka på hur gammal du är lite oftare. Tillsammans är vi i vilket fall som en oslagbar kombination!