En vacker saga

Året var 2004. Det var sommar. Solen sken in genom mitt fönster som var öppet på glänt.

Det kunde varit som alla andra morgnar, men det var det inte. Du var där. Kvällen innan hade vi skrivit historia, och livet blev vackert. Morgonen efter var det fortfarande vackert. Vi hade inte sovit, men ändå var jag inte trött. Jag bara njöt av situationen, njöt av din närvaro. Lyssnade till din röst och ditt hjärta som slog.

Livet var vackert. Du målade allting med ett rosa skimmer när du kom och tog mig med storm. Den här morgonen minns jag med sådan värme. Vi var så unga, så naiva. Allt som fanns var vi, ingenting annat. Du, och jag, och sommaren, och vår klippa vid vattnet. Din luft var allt jag kunde andas.

Du förtrollar mig fortfarande. Det är en ära att få dela min tillvaro med dig.