Treårskontroll

I måndags var jag och Vincent hos vår bvc-sköterska för sista gången. Monica. Hon har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. När jag fick förlossningsdepressionen var hon min räddning, hon brydde sig så mycket om mig och fanns där på helt rätt sätt. Hon har alltid välkomnat mig och Vincent med öppna armar, så det var ett hjärtslitande avsked.

Anyway. På vägen dit skulle jag ringa för att berätta att vi var lite sena för att tågen hade strulat. Jag talade in på hennes telefonsvarare, och samtalet gick väl till ungefär såhär:

- Hej Monica. Det är Nathalie, Vincents mamma. (jag)
- NEJ, ALADDIN! (Vincent)
- Okej, förlåt. Det är Aladdins mamma. Vi är lite sena, men vi har inte missat tiden. Ses snart!

Vincents lilla invändning hade kommit med på meddelandet, så hon fick sig ett gott skratt.

Väl framme utförde vi treårskontrollen, som Vincent klarade galant. Vi pratade lite om vad som ska göras på fyraårskontrollen, men eftersom att han är så otroligt före så gjorde vi de sakerna redan nu... Ni som inte känner Vincent i verkligheten tycker kanske att det låter lite konstigt eller skrytsamt, men för oss som känner honom är det en sån självklarhet att han är ljusår före i sin utveckling.

Efter bvc lämnade jag honom på dagis igen, för jag och Sebastian byter veckor nu. Ikväll kommer han hit för att stanna i en och en halv vecka. Mys!