Förresten. Min älskade Vincent, min ögonsten, har fått en favoritlåt. Manboy. Han vill lyssna på den dygnet runt. Och ungen, som är tre år, går i sin mors fotspår. Varenda låttext fastnar, och trots att just den här låten är på engelska så kan han återge den på ett korrekt språk. Hans amerikanska gener lyser igenom :)
Och trots att det inte är hans morfars musiksmak så tror jag att han kommer bli stolt som en tupp när han hör sitt barnbarn säga:
- Såhär går den morfar. Manboy, manboy, you can call me manboy. Oh oh oh oh, MANBOY!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar