Hittade ett inlägg som aldrig publicerats, av någon anledning. Jag skrev det i somras, när Viktor var i Portugal och jag bokstavligen talat höll på att avlida av saknad.
"Viktor. Jag saknar dig. Jag tänker på dig varenda vaken sekund. Tänker på ditt fina leende och din hårdmjuka näsa. Dina fina händer som passar så bra i mina. Din famn som jag bara vill krypa in i. Vill ligga på soffan sådär som vi brukar, med mitt huvud på ditt trygga bröst.
Jag vill killa dig i armhålan och på fötterna, för att retas. Och du ska hämnas genom att slicka mig på kinden, medan jag tjuter att du inte får slicka i ögat eller på näsan.
Vill att du ska laga middag medan jag tar hand om disken, för att sen sitta med knäna uppdragna under hakan och titta på dig. Be dig komma till mig och krama dig runt din fina mage.
Jag vill att vi ska duscha tillsammans, sittduschning. Och när du tvättar håret ska jag ha mitt "paraply". Sen kan vi gå och mysa i mitt indiantält.
Mest av allt saknar jag nog att somna med dig tätt intill. Jag längtar efter att du drar i min arm för att jag ska hålla om dig. Och när det blir för varmt, och jag vänder mig om, tar du min hand i din. Och jag saknar att vakna med dig bredvid mig. Att förskräckt inse att vi har slutat kramas i sömnen, och dessutom sover med varsitt täcke. Och då ska jag lägga mig tätt intill dig och stryka dig över bröstet, i hopp om att du ska vakna och ge mig en godmorgon-puss.
Och nu ska jag gå och lägga mig, och vakna med vetskapen att ännu en dag har gått, och att jag har kommit en dag närmare att få se dig igen."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar