Kan det vara så att kärlek som är äkta, sann, rätt, också är svår? Att det faktiskt gör ont att älska på riktigt? Att man kanske aldrig känner sig 100% tillräcklig?
Betyder det isåfall att det går att säga det motsatta? Att om det är lätt hela tiden, att det alltid bara känns bra, så är det inte rätt?
Eller ska det alltid vara lätt att vara kär? Att hänge sig till någon, eller något?
Vad är rätt eller fel? Hur vet man?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar