Jag känner mig så ofta otillräcklig. Inte tillräckligt bra mamma, för Vincent förtjänar bara det absolut bästa. Inte tillräckligt bra som sambo eller flickvän. Inte en tillräckligt bra dotter, som måste be om hjälp alldeles för ofta. Inte en tillräckligt bra vän, som har det så fullspäckat hela tiden. Inte en tillräckligt bra värdinna när Viktors kompisar är här. Inte tillräckligt bra på att tvätta. På att vika tvätt. På att diska, tömma källsorteringen. Och mitt senaste tillskott är att jag inte känner mig tillräcklig på jobbet. Jag har vissa underbara kollegor som berömmer mig och påminner mig om vilken resurs jag är, men det är väldigt ofta som jag känner motsatsen. Dessutom är jag inte tillräckligt bra i skolan.
Jag inser mina orealistiska krav på mig själv. Krav som någon annan i grund och botten har upprättat för mig. Jag kräver inte ens hälften av någon annan. Men jag känner inte att jag är tillräcklig någonstans. Vad är min roll i livet? Vem är jag? Vad ska jag göra för att förbättras? För man kan väl alltid bli bättre, eller?
Stora tankar i en mycket liten kropp. Var ska de få plats...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det är helt oviktigt att vara duktig. Du gör dig bara en otjänst genom att uppfylla krav som egentligen inte finns.
SvaraRaderaNathalie, du duger som du är och du är verkligen en toppentjej!! Inte 17 ställer du lika höga krav på andra som på dig själv? - Du accepterar väl andra som de är, med deras "fel o brister" så acceptera också dig själv - ingen är perfekt och ingen behöver heller vara det.
Hoppas vi ses snart! Vi kommer gärna förbi och kollar nya lyan :)
Stor kram!