Ung, och stolt!

När jag var nyss fyllda arton år hade jag precis flyttat hemifrån och blivit sambo. Jag var på pappret timanställd, men jobbade motsvarande heltid.

I början av juli det året fick jag ett besked som skulle komma att ändra mitt liv. Jag var gravid. Först visste vi varken ut eller in, vi var ju så unga! Visserligen hade vi en fast inkomst, men hur skulle vi göra? Tillslut bara visste vi, det var klart att vi ville ha det här barnet!

Året jag skulle fylla nitton år kom han. Det mest underbara och perfekta barn denna värld har skådat. Han tog en självklar plats i allas liv. Mor- och farföräldrar var stolta och förälskade i denna lilla nyfödda varelse. Ingen ifrågasatte någonting, han var så älskad och önskad.

När jag blir äldre och får frågan hur gamla mina barn är, kommer jag vara stolt över att svara att Vincent är si och så gammal. Folk kommer konstatera att jag inte ens var nitton år när han föddes, och jag kommer vara stolt över detta faktum. Jag är en ung mamma! Jag fick barn tidigt, och har med bravur klarat av det. Visserligen separerade jag och hans pappa tidigt, men det var varken av ekonomiska skäl eller att vi var unga och dumma. Det var ett beslut helt fattat i fred, för allas bästa. Och idag mår vi alla tre strålande bra och trivs med vår tillvaro.

Jag fick barn i ung ålder och har klarat av alla de utmaningar jag har ställts inför. Jag har separerat, jag har pluggat, jag har jobbat, jag har pluggat och jobbat samtidigt, jag har flyttat och blivit sambo på nytt. Jag har klarat av min livssituation, på alla plan. Med mina egna krafter, mina egna pengar. Det har inte alltid varit lätt, men jag är stolt över mig själv för att jag har klarat det!