Nu ger jag upp för dagen

Sen vi kom hem från mamma har vi mest lagat mat, städat, målat, lekt, tvättat lite. Ja, ni förstår. Så jag är allt rätt trött...

Vincent la sig och vilade strax innan 14 idag. Kl 15.30 gick jag in för att väcka honom. Han hade lite svårt för att komma igång trots lockelser om gott mellanmål, så jag la mig ner i sängen bredvid honom och gosade. Vi somnade, båda två. Kl 17 vaknade jag och sa till honom att vi verkligen var tvungna att gå upp. Han sa bestämt nej. Fick locka med att vi skulle laga mat, fiskpinnar.
"INTE ISPINNAR!"
"Vad vill du äta då?"
"KAKA!!!"
"Okej, vi går och lagar pannkaka nu då."
Då blev det fart på honom vill jag lova :)

Nattningen blev därför lite senare idag, om än inte så väldigt sent. Strax efter 20 sov han nog. Själv har jag fortsatt med städandet och tvättandet. Den sysslan tar aldrig slut. Speciellt inte nu när precis allt här hemma ska rengöras.

Packade ihop saker som ska följa med till mitt andra hem imorgon också. Längtar otroligt mycket dit, samtidigt som jag verkligen inte vill vara utan Vincent igen. Det har varit så underbart att ha honom här igen. Älskade unge. När jag inte är med honom distraheras jag ganska lätt av att jag och Viktor gör andra saker, och skolan såklart. Så även om det inte går en enda timme utan att jag tänker på Vincent, känns inte alltid saknaden så mycket som den egentligen "borde" göra. Men när han är här, då inser jag verkligen hur mycket jag har saknat och längtat efter honom. Samtidigt behöver vi båda två den tiden vi har ifrån varandra. Han har ju en pappa som vill vara med honom också, och som han gärna vill vara med.
Är därför lite kluven. Såhär dagen innan jag ska till Viktor igen längtar jag typ ihjäl mig, men sekunden jag lämnar Vincent på dagis kommer jag vilja springa tillbaka och hämta honom och bara vara vi.

Jag är lyckligt lottad som har två såna fina människor att älska och värdesätta så högt som jag gör. Inte alla har den förmånen. Andra har haft den, men på brutala sätt blivit ifråntagen den äran.

Och utöver mina fina V:ar har jag få, men ack så underbara vänner. Och två superfina familjer som ställer upp på alla sätt de kan. Herregud vilka fina människor jag har i mitt liv.

Jag älskar er allihopa. Jag hoppas att ni vet vilka ni är.