Vad vill hon ens?

Att vissa människor inte älskar barn respekterar jag. Absolut. Ibland blir jag också irriterad över umgås på tåget som inte är mitt eget. Barn kan ju ärligt vara ganska jobbiga.

Men här på tåget sitter en kvinna som har tittat snett på oss sen hon gick på. Som sitter på raden bredvid oss och försöker mörda både mig och Vincent med blicken varje gång han öppnar munnen. Han uppför sig exemplariskt, talar i normal samtalston och tittar mest ut genom fönstret. Ibland sitter han i mitt knä och ber mig sjunga en sång som vi tillsammans sjunger ganska tyst.

Ändå tittar den där kvinnan väldigt argt på oss. Nu har hon t.o.m satt på sin mp3 för att slippa höra oss. Inte mig emot, men om hon nu stör sig så mycket på oss har jag två frågor.

1, varför satte hon sig bredvid en tvååring från första början? Eftersom att hon gick på tåget på andra stationen (vi kliver på på den absolut första), var tåget i princip tomt. Det fanns platser där det inte fanns barn.
2, vad tror hon att hon ska åstadkomma med sina blickar? Även om Vincent skrek för fulla muggar, vad ska hon göra med en blick?

Om han hade misskött sig och hon har ett problem med det får hon gärna säga något. Att sitta och blänga sådär är bara fegt och onödigt.