Såhär morgonen efter...

Känns ganska ofattbart, overkligt. Gårdagen innebar kanske inte jordens lycka, som man ser hos de som står och hoppar och skriker av glädje på studentflaken, men en känsla av frihet. Nu är det klart. Nu är det över (for now). Jag tog mig igenom det, och för tre månader sen hade jag inte trott att jag skulle få så bra betyg som jag fick. För tre månader sen var G det högsta jag satsade på.

Känslan av stolthet infann sig när Vincent ville prova mammas mössa. Att se honom förtjust över den vita, fina hatten fyllde mig med en speciell känsla. Han tyckte att det var något att vara glad över. Min älskade fina. Han poserade mer än gärna på kort med mössan på sig. När han var stolt över att få bära den, då blev också jag det.

Kvällen igår var relativt lugn. Jag ville egentligen inte fira med någon brakarfest, jag ville mest bara fira med Viktor (Vincent firade jag med på dagen, såklart). Vi gick och åt middag, som han bjöd på i studentpresent. Vi pratade om allt möjligt, och hamnade tillslut på Treat med en vän. Där träffade jag på en tjej jag inte träffat sen vi slutade högstadiet. Vi var bästa ovänner under högstadiet, och vi gick igenom så liknande saker inom oss.

En väldigt trevlig, men regnig dag. Nu är det över, och på tisdag börjar allvaret på mitt nya jobb!