Viktor åkte bort idag. När jag kom hem efter jobbet började jag storgråta. Det är tomt utan honom. Och han ska vara borta så jävla länge. Magen värker och tårarna sprutar när jag tänker på det.
Fy vad jag saknar honom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag vet precis vad du menar, jag är likadan! Min kära karl är borta varannan vecka med jobbet. (nu hemma för sommaren, äntligen) Jag vänjer mig aldrig vid den tomma sängen eller att äta ensam. Alla de vanliga sakerna, pussen på morgonen när han går till jobbet, nosandet i nacken när vi ska sova. Ja du vet, alla små saker man inte tänker speciellt mycket på när han är hemma. Första kvällen är alltid värst! Då när jag vet att det är en hel vecka tills han kommer in genom dörren igen. usch ja, jag lider med dig. Men håll modet uppe. Det är väldigt trevligt när han väl kommer hem igen! Se fram emot första kramen, där där kramen som man aldrig vill ska sluta.
SvaraRaderaKram på dig!
Nä gumman, inte vek alls!
SvaraRaderaDu är bara en människa med känslor. Kanske inte så unikt i sig men du är en av de få som vågar visa och känna dem.
Puss o kram