Kul grej!

Hittade en rolig sak hos Katten!




Här har ni en sammanfattning av min blogg :) Älskar att orden "Vincent" och "Nikki" står så stort. Orden SKA, GÖRA och SAKER är tydligen det viktigaste i bloggen. Säger en del va ;)?

Skulle mobilblogga, men i flytten till en ny mobil har alla såna inställningar försvunnit. Rätt störande. Men jag ska fixa!

Har redovisning idag. Jättekul. Not. Ser inte fram emot det. Känns som att jag kommer se ut som en pajas.

I eftermiddag ska jag och Vincent mata fåglar med Nikki och Tindra, för att sen styra vår resa mot Jakobsberg. Vincent ska bo hos sin morfar i några dagar, och är inte ett dugg ledsen för det. Själv ska jag slita som ett djur på fredag, och packningen inför det är fortfarande inte så himla rolig.

Men men! Det blir bra i slutändan

Hm

Känns rätt ofattbart att jag ska flytta om tre dagar. Om ni skulle se i min lägenhet så skulle ni förstå varför. Det känns som att jag fortfarande har hela stället fullt med saker. När försvinner den känslan? Egentligen är hela köket tomt, t.ex. Inte ens mat i skafferiet (förutom frukost till imorgon). Jag kan inte göra så mycket mer, men ändå kan jag inte ta mig i kragen och göra det sista som ska göras.

Så jag tvättar. Försöker städa, men det kan jag inte heller göra mer. Nu är det i princip bara dammsuga och torka golv kvar.

Balsam för själen

Idag gick lasset till tippen och en second hand-butik. Jag blev av med så sjuuuukt mycket saker. Herregud vilken befrielse! Hoppas på att bli av med ännu mer när jag och Viktor packar upp, tillsammans. Vi måste vara stenhårda på att inte behålla något onödigt, för ingen av oss vill ha det. Vi vill inte ha saker framme.

Det i kombination med att jag har sålt saker, både möbler och kläder, gör att jag har rätt lite att flytta. I mina mått mätt alltså. För det är en del packade kartonger, och lär bli några till. Hehe. Men jag är stolt över att jag gjort mig av med så mycket som jag gjort!

Vårruset!

Jag hatar att springa. Så är det. Kommer aldrig använda mig av det som träningsform. Det är så otroligt tråkigt.

Men, i sommar ska jag springa Vårruset med min fina Nikki! Hon övertalade mig, såklart. Och jag är glad över att vi ska göra det, tillsammans. Vilken utmaning! För oss båda!

Så nu har vi godisförbud. Och träningstvång. Eller tvång och tvång, det är ju för vår egen skull (och den andres). Herregud, vad har jag gett mig in på?

Det kommer bli bra, och kul :) Men ni får inte komma och heja, och se mig skämma ut mig själv. Haha!

...fast jag ska i vilket fall som se Muse i sommar. Med min syster. Underbara Muse. Vad skulle jag göra utan dem, Maroon 5 och Coldplay? Avlida gissar jag på.

Om och om igen

Den här känslan kommer om och om igen. Den är skrämmande, den gör mig rädd. Som ett svart hål i bröstet. Det äter upp mig. Magen är fylld av elaka fjärilar. Det pirrar inte, det värker.
Mycket tankar. Ett enda virrvarr. Osäkerhet. Otrygghet. Olycka.

Åh du underbara soffa! Snart blir du min! På fredag flyttar du och jag in i en ny lägenhet och börjar en ny era i våra liv. Du vackra, ståtliga, perfekta soffa! Dig ska jag älska för resten av livet!

Hm

Om man, på riktigt, kan arbeta ihjäl sig så är det vad jag håller på med just nu! Som tur är måste jag vara ledig i ca en vecka med start idag pga flytten, men det i sig är ju också rätt krävande.

Med i snitt fem timmar sömn per natt de senaste dagarna är jag mer död än levande, men sånt får man ta ibland. Inatt ska jag sova likt Törnrosa!

Wie!

Att flytta är kul! Jag har sålt saker för flera tusen, och för dessa pengar kommer jag kunna köpa nya saker!
T.ex så ska vi köpa en ny soffa. Hur kul är inte det!? Vi har hittat en som vi verkligen, verkligen vill ha. Ny tv-bänk ska det bli också. Och ny bokhylla till Vincent.

Det går bra nu. Jag är i fas i packandet, jag är i fas i skolan. Jag är i fas med livet, liksom.

Vincent 3 år!

Grattis, min älskade lilla sötis, på treårsdagen! I tre år har du berikat min vardag och varit mitt liv. Min mening att leva. Du gör helt enkelt världen till en bättre plats, och sprider en sån enorm glädje omkring dig! Min levnadsglade, bestämde, underbara gullunge!

Min nyfödda älskling, tre dagar gammal


Vincent ett år gammal


Vincent två år


Och tre år!

Bilder

Först bakades det hallonmuffins och himmelskt goda chokladmuffins (som inte fastnade på bild)

Dagens outfitar:
Klänning, Sonia Rykiel pour H&M
Tröja, Polarn o. Pyret
Byxor, Nova Star

Det kom Vargavintrar (Hadi syns ju tyvärr inte, men han var med!)

Sen kom det Sagor och Tindror också. Här ska de på fest.

Finaste Anna kom också, såklart. Gimme five med Tindra.

BFF's. Spöket och chokladbollen? (och sen när har jag rött hår?)

Sötot var lite trött när alla skulle gå hem. Då hade vi haft gäster från 09.45-17.00. Non stop

Back to business

Med kalaset avklarat är det dags att gå tillbaka till vardagen. Den vardag som innebär flytt om två veckor. Med allt det innebär. När Vincent nu ska spendera en vecka hos sin pappa så måste jag passa på att göra sånt som är svårt med honom hemma. Packa ner hans rum, t.ex. Men det är mycket att fylla ut tiden med. Torsdag och fredag jobbar jag. Skola måndag och onsdag. Inlämningsuppgifter. Fördjupningsarbete. Och så flytten.

Ska lägga upp lite saker på blocket idag. Sålt tre saker den här veckan, nu hoppas jag på att sälja fem saker till. Det skulle behövas, lite mindre att ta med sig.

I den här flytten har jag verkligen gjort mig av med mycket. Och jag hoppas och tror att jag och Viktor lyckas rensa ut ännu mer när kartongerna packas upp igen. Men än så länge så har saker sålts, kastats, getts bort eller skänkts till någon second hand-butik.

Kalas!

Vi har haft kalas här hemma, hela dagen. Vincents treårsdag (imorgon) firades storslaget, med tre vågor av gäster! Många fina presenter fick han, tack allihopa!

Bilder kommer senare, batteriet i kameran dog :)

Mmm

Ser kanske inte mycket ut för världen, men det här är den lättaste och samtidigt godaste fiskrätten i världen! Vi äter potatismos eller pressad potatis till, beroende på humör. Själva fisken är torskfiléer, med egen panering på. Den består av smält smör, dill, citronsaft och ströbröd. In i ugnen. Receptet har jag fått av Anna :)

Vincent målade med fingerfärg, topless.

- Hehe, titta Vincent, du fick färg på tutten (menar egentligen bröstvårtan).
- Får jag titta på dina stora tuttar mamma?
- Eh, okej...
- Och andra också!
- Okej...
- Vad många tuttar du har!

Förstå Nikkis förvåning

Igår hade vi föräldragruppen, och vi går ju där med Nikki och Tindra. Just igår hade jag en obligatorisk sak i skolan, kl 16. Därför tog Nikki med sig Vincent dit, och jag kom senare.

På vägen dit visade Vincent att han hade en Werther's Orginal i fickan. Nikki frågade var han hade fått den ifrån.

- Jag fick den av en gubbe med skägg på andra bussen!

När jag kom fram bad Nikki mig om en förklaring till denna suspekta händelse. Och det var ingen gubbe med skägg som gav honom den där karamellen (som nu "råkar" ha "försvunnit", till Vincents stora förtret). Det var en kille, som var busschaufför. Men taget ur sitt sammanhang förstår jag om man börjar fundera :)

Sakta men säkert...

Vårt hem blir sakta men säkert mer och mer tomt. Saker packas ner. Saker säljs. Saker ska slängas. Otroligt skönt!

Men jag har svårt att motivera mig. Till att packa, till att städa inför det stundande kalaset, till att plugga. Skjuter på allt och tänker att jag hinner nästa vecka. Men det gör jag inte.

Måste sätta fart...

Dödsångest

Okej. Jag är så otroligt jävla flygrädd. Jag tror att jag ska dö varenda gång. Trots att jag egentligen tycker att det är rätt härligt att flyga. Men jag är så fruktansvärt rädd, och tror verkligen varenda sekund att vi ska störta.

Jag får samma känsla nu ikväll när Viktor ska ut och flyga. Dödsångest. Jag föreställer mig hur han dör, om och om och om igen. Som att hela världen rämnar under mina fötter...

Det är svårt!

Det är så himla svårt att packa! Jag packar alltid för tungt, alltid. Varför? Jag kan liksom inte fördela sakerna på ett annat sätt, isåfall skulle jag ha tusen halvtomma kartonger.

Är hittills uppe i elva kartonger. Med saker som ska med alltså. Har snart fyllt fem kartonger som ska skänkas till Röda Korset. Den 30 mars åker jag till tippen och second hand-butikerna här i stan. Det kommer bli en del vändor. Tur att jag har en snäll granne!

Anyway. Packa är svårt. Och tråkigt. Och svårt. Så jag ska nog packa lite till nu...

Alldeles för mycket att göra...

Jag har så mycket att göra. Jag flyttar om två veckor, vi ska ha kalas här på söndag, och jag håller samtidigt på med en himla massa Tradera. Har auktioner uppe just nu, ni hittar dem som vanligt här (länk).

Jag vet verkligen inte vad jag ska packa härnäst. För visst, vi flyttar snart, men vi ska ju samtidigt kunna bo här i två veckor till.

Jaja. Det var egentligen inte det jag skulle säga. Jag skulle säga att jag har så mycket att göra, men självklart är jag sjuk och just idag är jag supersjuk, så jag orkar inte mycket alls. Typiskt!

Men ni, kära läsare, ni kan ju handla lite på Tradera!

Ingen som du

Det finns ingen som du, älskade fina Nikki ♥!

(Och Anna och Melissa, såklart. Mina fina tjejer!)

Lösningar

Anonym undrade vad som händer med Vincent i och med flytten. Han går kvar på sitt nuvarande dagis i fram till juni. Tanken är sen att skola in honom på en ny förskola i början av augusti, när de kommer tillbaka från semestern.

Vincent kommer under en period få bo hos någon av oss i veckorna, och den andra på helgerna. Jag behöver inte säga vem jag hoppas på att han kommer bo hos va?

Jag vill liksom inte säga för mycket, jag vill inte trampa Sebastian på tårna eller gå ut med hans eventuella planer i detalj. Tanken är i alla fall att han också inom en snar framtid ska flytta närmare stan, det har varit planen ett bra tag. Jag tror att Vincent tills dess kommer bo hemma hos mig, för att förhindra att han måste byta dagis en gång till.

Drömmar

Jag tror inte att man, utan att vara mig riktigt nära, förstår vad den stundande flytten innebär och betyder för mig. Jag har velat flytta härifrån så himla länge, jag har aldrig känt mig hemma i Södertälje. Född och uppvuxen i Stockholm, med förorter. Det är där jag hittar, där jag har mina minnen, där jag hör hemma. Så för den sakens skull betyder det här oerhört.

Men tanken, känslan av att äntligen få bo under samma tak som min drömman och själsfrände, den är oslagbar. Det här är inget vi lite hastigt och lustigt kommit på och sen utfört, det här är något vi har laborerat med i månader. Frågor som "Är det möjligt?", "Är det rätt?", och liknande har analyserats med lupp och förstoringsglas.
Ingenting jag och Viktor gör tillsammans är på ren impuls. När vi gör något, hur litet det än är, så är det ett gemensamt beslut som vi verkligen är säkra på. Vi blev inte tillsammans med en gång, bara för att det var kul, utan vi ville vara säkra på att vi faktiskt skulle vara tillsammans en riktigt lång tid innan vi tog steget.
Så den här flytten är något vi är otroligt säkra på är rätt.

Äntligen, äntligen ska jag få dela precis allt med Viktor!

Vi firar dagens händelse med lunch på en fin restaurang. För en liten stund sen skrev jag Viktor på kontrakt för en gemensam lägenhet! Om två veckor flyttar jag äntligen ifrån Södertälje och tillbaka till Stockholm, där jag egentligen hör hemma! Bäst av allt, jag får äntligen vakna bredvid Viktor varenda morgon!

Ih!

Jag vill så gärna skriva vad jag har hållit på med hela helgen. Vad som händer om så otroligt kort tid. Men om jag känner Viktor rätt så tror jag inte att han vill att jag berättar riktigt än.

Men det är spännande. Omvälvande. Stressigt. Stort. Fint. Som en dröm som blir sann. Och framför allt, underbart!

Harkel

Med en rinnande och söndersnuten näsa, lungor som ger ifrån sig ett rispande läte när jag andas, näsborrar som är igentäppta och en hosta som inte blir bättre sitter jag hemma i Södertälje och tycker lite synd om mig själv.

Jag har tråkigt. Astråkigt. När jag har tråkigt shoppar jag. Men inte idag. Jag behöver ingenting. Varken kläder, skor eller saker. Och bra är väl det.

Jag saknar Vincent. Jag saknar Viktor. Jag saknar mina fina, fina vänner Nikki, Melissa och Anna. Älskade människor!

Pirr i magen

Jag hoppas på att kunna börja en ny era i mitt liv snart. Har jag tur så blir det tidigare än jag hade vågat hoppas på.

Börjar förbereda mig lite smått. Gör så mycket jag kan, så att säga. Utan att hoppas för mycket. Även om jag stunder känner mig säker.

Det blir väldigt kryptiskt det här. Ber om ursäkt. Det här var precis vad jag behövde tror jag, och jag hoppas på att kunna berätta för er snart! Väldigt snart...

Konstaterande

Vincent har nu fått två diagnoser. En har vi vetat om, men nu är den konstaterad. Den andra misstänkte jag, och även den är nu konstaterad. Förkylningsastma + falsk krupp. Japp.

Det han fick i lördags var alltså ett kruppanfall. Eftersom att jag var så snabb med att medicinera, och har medicinerat helt rätt, så är det nu helt över. Det har ju såklart att göra med att alla anfall inte blir så svåra också. Men ändå.

En riktig boost för självförtroendet som sjukvårdsarbetare. Jag har, bara genom ren kunskap och magkänsla, medicinerat mitt barn rätt. Ingen hade sagt vad jag skulle göra, men jag kunde med mina kunskaper göra rätt. Känslan går inte riktigt att beskriva.

Vincent mår okej idag. Feber, trött, ingen matlust. Kruppen är över, förkylningsastman har bara börjat behandlas bort.

Övervakning

Vincent sov i min säng inatt, ville ju gärna ha koll på att han andades. Mysigt var det, men jag fick lite panik varje gång han inte lät som att hans lungor skulle sprängas.

Kl 08.30 vaknade han. söto. Då åt han en liten skål med yoghurt, det är mer än han ätit på typ två dygn. Han drack en kopp med ljummen mjölk och ett halvt glas vatten, seger!

I eftermiddag ska vi till barnläkarmottagningen. Hoppas att de har något bra att säga.

Trots att det är synd om honom som är sjuk, så är det rätt mysigt att få en extra dag med honom. Beroende på vad det är han har dragit på sig så ska han kanske stanna här ännu längre. Jag och Sebastian resonerade som att det isåfall är onödigt att utsätta fler än nödvändigt för smittan.

- Jag älskar dig Vincent.
- Nej tack.
- Vadå 'nej tack'?
- Att du är gammal mamma

Något ska man ju ha...

Jobbar som sagt på lung. Ringde dem tidigare ikväll för att fråga om att blanda olika mediciner, jag menar, de om några vet ju. Fick en del tips och trix angående hans hosta/andning.

Det är lite gränsfall, att jag eventuellt borde åka in med honom. Som tur är har jag luftrörsvidgande hemma, och mycket av det. Och andra mediciner. Så jag kör på hemma. Lär bli en lång natt, med mycket övervakande.

Kände på mig redan igår att det här var något utöver det vanliga. Man måste ibland påminna sig själv om att man kan vara sjuk, även barn. Att precis som vuxna så är barn sjuka utan att vara döende, liksom. Men det här är något annat, något som faktiskt måste tas på allvar. Luftvägar är alltid läskigt.

Man ska lita på sin magkänsla. Den har ofta rätt. Igår ville jag knappt somna, med tanke på hur han lät, och idag har jag mer kött på benen. Det är skönt att kunna sjukvård!

Sjukstuga...

Vincent är sjuk. Han blev det igårkväll, bara sådär PANG. Och så var han sjuk. Han har den läskigaste hostan jag någonsin hört (då jobbar jag ändå på en lungmedicinsk avdelning...). Hur det låter när han andas kan jag knappt förklara, det låter helt onaturligt. Inte rossligt, inte pipigt. Det låter... Onaturligt.
Vid ett inatt kräktes han. Trodde att det var för att han hostade, men senare på dagen insåg jag att han nog har något i magen också. Antingen att hans kropp reagerar på att han är sjuk, eller så har han åkt på något där också.
Tror nästan på det senare, för nu mår inte jag heller bra. Och det som är värst, är illamåendet...

Så vi har sjukstuga här hemma. Måste ringa läkaren imorgon, för hans hosta. Den låter som något som kan och bör behandlas.

For now går vi varandra på nerverna. Han är asgrinig, vägrar äta, dricka och vila. Jag mår dåligt och orkar inte med bråket. Grannen får nog åka och köpa hämtmat åt oss ikväll...

Vincent bejakar sin kvinnliga sida, och vägrar ta av sig mina nya gladiatorsandaler :)

En vacker saga

Året var 2004. Det var sommar. Solen sken in genom mitt fönster som var öppet på glänt.

Det kunde varit som alla andra morgnar, men det var det inte. Du var där. Kvällen innan hade vi skrivit historia, och livet blev vackert. Morgonen efter var det fortfarande vackert. Vi hade inte sovit, men ändå var jag inte trött. Jag bara njöt av situationen, njöt av din närvaro. Lyssnade till din röst och ditt hjärta som slog.

Livet var vackert. Du målade allting med ett rosa skimmer när du kom och tog mig med storm. Den här morgonen minns jag med sådan värme. Vi var så unga, så naiva. Allt som fanns var vi, ingenting annat. Du, och jag, och sommaren, och vår klippa vid vattnet. Din luft var allt jag kunde andas.

Du förtrollar mig fortfarande. Det är en ära att få dela min tillvaro med dig.

En bra fredag

Dagen började bra, och har fortsatt likadant.

Först fick jag sovmorgon. En timme extra. Tack Vincent! Sen blev jag skjutsad till mitt utlämningsställe för att hämta ut mina Jimmy Choo-skor. Tack grannen! Därefter åkte vi och åt lunch, jag och grannen alltså, och han bjöd. Tack igen! In på H&M, och där var min tröja slut. Lyckades lägga undan en inne i stan, som Viktor hämtade ut. Tack fino! Plockade upp Vincent på dagis, som alltid blir lika överlycklig över att se mig och slänger sig runt min hals. Tack älskling! Till centrum, där vi fick älskvärt sällskap. Tack Nikki, Tindra och Delta! Gick och köpte en assnygg windstopper och ett par skalbyxor till Vincent. Tack PO.P! Sist men inte minst, hämtade ut mina Sonia Rykiel-kläder. Tack H&M!

Bilder borde jag ju visa, men jag hatar att fota i mörker. Så imorgon, hoppas jag!

Första arbetsskadan

Så har den inträffat. Min första arbetsskada. Och det blev något så vanligt som en stickskada som skulle ta oskulden.

Hade måttat in artären på navelsträngen precis. Det skulle bli en perfekt provtagning. Och då, barnmorskan stimulerar barnet, och skakar därmed navelsträngen. Kanylen gick rätt igenom, och in i mitt pekfinger. Blödde måttligt, och hade svårt att avgöra om allt var mitt blod eller om blod från navelsträngen kom in genom det lilla hålet i handsken. I vilket fall som var ju kanylen "smutsig".

Upp till infektion. Tog ett blodprov som fryses ner. Mamman ska egentligen testas för HIV, HepB och C, men eftersom att man gör allt sånt på mvc resonerade vi som att det var ett lågriskfall. Skulle jag nu ha fått något, så tinar man upp provet och tittar om jag hade det redan innan. Samma sak om det nu skulle uppdagas att mamman har någon av sjukdomarna, då tinar man mitt prov för att smittspåra.

Anyway. Det gick bra. Fick sista HepB-sprutan när jag ändå var där.

Auktioner

Kläderna som ska säljas verkar aldrig ta slut. Har fått en hel del av Anna som jag ska hjälpa henne att sälja, plus att Vincent bytt storlek. Så. Här har ni lite fler auktioner att bjuda på! TILL MINA AUKTIONER.

(ni lär se en hel del såna här inlägg i framtiden...)

"Tack!"

- Du Vincent...
- Ja?
- Jag älskar dig.
- Åh, tack!


Lite senare...

- MAMMA!
- Ja älskling?
- Jag älskar dig också!