Twilight

Jag håller på att plöja Twilight-böckerna. Ettan tog ett tag att börja med, men tvåan läste jag ut på bara några timmar. Trean har jag fixat idag, och ska påbörja så fort jag bara får tid. Tycker hittills att böckerna är sjukt mycket bättre än filmerna, men så är jag ju en bokmänniska också.

Anyway. En sak slog mig när jag läste tvåan. Anledningen till att jag hittills avgudar böckerna så himla mycket är nog för att jag känner igen mig så otroligt mycket. Om man tar bort alla de övernaturliga inslagen skulle den nästan kunna vara skriven utifrån en tidsperiod i mitt eget liv. Känslorna bara svallar över. Den smärta Bella känner, har jag också känt. På precis samma sätt. Av i princip samma ord. Obeskrivligt...