Ledsamheter

Lite på tal om förra inlägget vill jag berätta om en sak.

Året var 2004. Det var nyårsafton. En kväll som skulle förändra hela min tillvaro positivt, trodde jag. Istället kom ett av de värsta sveken jag upplevt som en kall betongvägg i ansiktet. Min värld rasade samman. Vad som hände är inte nödvändigt att gå in på. Händelsen är helt och hållet min och Viktors, ingen annan borde ha med det att göra.

Nu, flera år senare, har en person tagit sig rätten att berätta för random människor om den där kvällen. Bara det att han inte har någon som helst aning om vad det är han säger. För det första har han fel, för det andra har han faktiskt ingen som helst rätt att berätta för en enda själ om vad som hände. Han gör detta i ett försök att få folk att tycka illa om mig.
En människa tar alltså min personliga tragedi, och slänger den upp i ansiktet på mig, flera år senare. Sorgen, smärtan, går inte att beskriva. Om han nu ska berätta för folk kan han väl iaf säga sanningen?

Den här människan, jag har inte gjort honom något fel. Jag träffade honom för första gången för ungefär ett år sen. Jag har aldrig sagt eller gjort honom något ont. Han däremot verkar göra allt för att förstöra för mig. Vägarna han tar, för att "sänka" mig, är lägre än jag trodde var möjligt. Han spelar ett så fult spel, så ni anar inte.

Såna här människor borde inte få ta ens energi. Och jag har försökt att släppa det. Nu har han dock gått för långt. Att han berättar vad som hände på nyårsafton 2004 för människor får mig att återuppleva den stunden igen. Mardrömmarna avlöser varandra, och inuti mig pågår ett krig. Ett kaos.