I måndags överraskade Viktor mig med att bjuda mig på middag på Vapiano i Gamla stan. Jag åt den ljuvligaste pasta ni kan tänka er!

Måndagskvällen avslutades med biljard och öl. Vi vann lika många gånger!

Hade julafton nr 3 igår, innan jobbet. Eventet drog igång ca en kvart innan jag var tvungen att gå. Så jag hann i princip bara öppna mina julklappar, och tacka för dem, innan jag skulle gå. Fick en finfin skål och en kjol, typisk Nathalie-stil. Dock är jag fortfarande rätt svullen efter höstens operationer, så det återstår att se om jag kan ha den...

Att föda barn

Ni som hängt med ett tag vet kanske att jag snittades med Vincent. Jag var l-i-v-r-ä-d-d för att föda naturligt, men jag tänkte ta mig igenom det. När beskedet kom, att jag var tvungen att snittas, blev jag tusen ggr mer rädd. Snittas? Jag? Jag ville inte. Men jag hade inget val.

Ett och ett halvt dygn senare befann jag mig på avdelningen. Alla förberedelser gjordes, och trots att det kom ett akutsnitt emellan så fick jag komma upp på operation rätt tidigt. Den 22 mars 2007, kl 09.48, är utan tvekan den lyckligaste i mitt liv. Inget kan slå de känslorna jag kände just då. Tiden som följde, rehabiliteringen, var dock inte lika rolig. Jag satt och sov i 3-4 veckor, pga att jag inte kunde ta mig upp om jag la mig ner. Under samma period var barnvagnen ofta den enda anledningen till att jag stod upp istället för att falla ner.

Strunt samma, det är inte vad jag vill skriva om.

Jag har nu jobbat på förlossningen i lite drygt ett halvår. Jag har aldrig varit så säker på att jag ska föda naturligt nästa gång, som jag är nu. Jag ska göra allt i min makt för att se till att det blir så. Allt ifrån tillväxtultraljud (Vincent var för stor), till igångsättning så tidigt som möjligt om den uppskattade vikten på något sätt är avvikande.
Det jag ser på mitt jobb varenda dag är det mest fantastiska som finns. Hur livet bara förändras, på en sekund, för de nyblivna föräldrarna. Det må verka läskigt, och till och med äckligt för vissa. Jag ser kvinnor ha så sjukt ont, jag ser allt som kan gå "snett". Ändå har jag aldrig varit mer säker.

Att se en kvinna (vad våra kroppar är fantastiska!) och en man ta sig igenom en förlossning tillsammans, se dem gå igenom smärta, narkosläkare som aldrig kommer och lägger epidural, lustgas som går på full styrka men ändå inte hjälper längre, barnets hjärtljud som går upp och ner och att sen få se dem få upp sitt efterlängtade barn som de väntat på i nio månader, är något utöver det vanliga. Det är något jag ser fram emot att få gå igenom själv, när utbildningar är slutförda och papper för fasta anställningar är påskrivna. Att ha sett allt som kan hända på min avdelning, har inte avskräckt mig det minsta :)

Borta bra, men hemma bäst?

Nu är vi hemma efter lite mer än fyra dagar borta. Vi har träffat både pappa och mamma, och idag har vi bara tagit det lugnt!

I onsdags hade vi för tidig julafton hos pappa, med mycket julklappar och trevligt sällskap. Vincent fick allt han har önskat sig, en städvagn med en exakt likadan dammsugare som jag har, lite böcker, lite bilar, och en pyjamas. Själv fick jag ett urfint halsband!

På julafton åkte vi till mamma och hade julklappsutdelning där också. Av mamma fick jag en emaljerad gjutjärnsgryta. Underbar! Så himla snygg! Vincent fick plastdjur, både från bondgården och från djungeln. Av min syster fick jag coola plåster, och Vincent fick ett stickat Mumintroll :)

Viktor och jag förresten, gav ju varandra varsitt par skor för ett tag sedan. Jag fick mina UGGs, han fick ett par vita sneakers. Nu till julafton hade vi ändå köpt lite saker till varandra. Jag fick en fotkräm som jag hade önskat mig, från L'Occitane. Han fick en skjorta, en fotobok och sin favoritchoklad.

En mycket mysig jul har vi haft! Nu är det åter till vardagen (även om jag ju som sagt jobbade typ hela tiden under juldagarna...)

Det här är kärlek.

Phew. De senaste dagarna har varit stressiga! Såg fram emot en lugn 22 december, men de planerna kunde jag glömma när jag kl 14 blev inringd att arbeta. Var bara att åka hem, expresspacka saker för fem dagar hemifrån, och ta med Vincent till sin morfar. När han var avlämnad åkte jag och arbetade natt. Den 23 åkte jag runt i vad som kändes som halva Sthlm, firade minijul med pappa och co, och sen jobba natt igen. På julaftons morgon sov jag i knappt tre timmar innan vi skulle vidare hem till mamma. Och på den vägen är det. Idag har jag jobbat eftermiddag, och tackade nej till ett eftermiddagspass imorgon. Någon dag vill jag faktiskt ägna mig helhjärtat åt min älskade Vincent. Honom tänker jag nu somna bredvid. Efter knappt tio timmars sömn på lite drygt två dygn är jag rätt utmattad.

God Jul! Såhär såg det ut i tisdags när jag och Vincent tog buss och tåg hem till pappa/morfar. Credit till Brio som lyckats göra en vagn som håller för all vår packning!

Trött hjälte på väg hem till morfar

Att hitta hem.

Såfort du går utanför dörren blir det tyst. Ensamt. Tomt. Vincent vilar och jag är själv. Utan dig. I hallen finns inte dina skor, inte din jacka. I sängen är det tomt, sånär på en BLÖT HANDDUK.

Såhär är det nästan varje gång. Även om det inte alltid är hjärtskärande, så är det aldrig lika kul när du är borta, även om det bara är för några timmar.

Glöggfika

Igår hade jag en liten glöggtillställning för min familj. Ja, alla förutom Viktor, som var tvungen att jobba. Jag som aldrig hostar saker var rätt nöjd med min insats igår, även om jag var trött och sådär. Tre sorters julgodis, pepparkakor, lussebullar, julmust och tre sorters glögg resulterade i en trevlig eftermiddag :)

Till mina kärlekar. Mumintrollet till min lilla, Hammarby till min stora! Jag älskar er!

Sista dagen på pappsens jobb. Har för närvarande inte supermycket att göra. Inte Mr Spock heller, så vi gör det tillsammans. Ingenting alltså!

Dagen efter min operation är jag åter på pappas jobb. Känns verkligen skönt, med tanke på hur otroligt dåligt jag mådde efter operationen för tre månader sen. Nu hoppas, hoppas jag att det går bättre med den här spiralen. Jag kan säga att det igår verkligen kändes att den satt på plats, till skillnad från sist. Då sa man att smärtan var normal och övergående, den här gången har jag inte ont av den.

Idag opererades jag! Ut med den vandrande spiralen som nu hade flyttat på sig ännu mer. Och in med en ny. Mår faktiskt bra!

Har jobbat på pappas jobb i veckan. Har gjort något så glamouröst som att stoppa foldrar i kuvert, 4107 st!

Ändrade planer

Vi kom aldrig iväg till mina syskons mamma. Vincent är lite hostig och snorig, och det är ju inte bästa sällskapet för en liten bebis. Men när vi åker till Lisa ska vi träffas på gården en snabbis istället!

Vincent, som redan hade hunnit halvvägs till bussen, blev besviken över att inte åka iväg. Han hade utrustat sig med ryggsäck och allt, och för att få honom att vända fick jag muta med ett Muminavsnitt :)

Äsch :)

Bestämde mig för att stryka och sätta upp julgardiner i köket. Jag har fyra röda längder. Jag råkade såklart få två som inte är lika långa (trodde självklart att alla fyra var lika långa).
Orkar inte göra något åt det nu, men nästa år får jag kanske tänka på det :p

A little of your time

Jag har lite för mycket att fundera på. Och nu ikväll har jag för mycket tid över till att tänka på allt mellan himmel och jord. Och med inget i varken tvätt- eller diskväg att göra är det lite svårt att värja sig emellanåt.

Imorgon ska jag och Vincent ut på äventyr till Bromma. Julfika med Lisa bestämdes, och eftersom att hon bor på samma gård som mina syskons mamma kom jag på den smarta idén att äta lunch där innan. Vi har inte träffats sen Vincents födelsedag, och hon har rätt nyligen fått barn igen så det ska bli trevligt.

För övrigt inser jag själv hur tråkiga alla såna här inlägg är för alla förutom möjligtvis min pappa. Men det jag vill skriva känns liksom lite för "läskigt". Jag skulle driva en modeblogg istället. Lite mer ytligt sådär! Om jag nu hade garderoben som krävs. Jag äger varken märkesväska eller dyra skor :)

Starligth

My life, you electrify my life.
I'll never let you go.
If you promise not to fade away.

Knäppisdag

Vincent har en ovana. Att vakna kl 5 varje morgon. Har har dock en bra vana också, att lyssna på att han ska somna om. Idag kom han upp till mig kl 06.50, och jag lyckades övertala honom att lägga sig i min säng och gosa. Två timmar senare vaknade vi!

Klockan var närmare lunch än frukost, så vi gjorde pannkakor till brunch. Vincent älskade det, det var ju liksom lite busigt. Någon lunch blev det sen inte, men stort mellanmål och mycket till middag :)

Kvällen spenderade vi i soffan med Mumintrollet och en godisbit var. Vincent var nöjd, jag var nöjd.

Nu sover han, och jag sitter med en kopp glögg. Ska titta på finalen av Idol, själv. Det är egentligen min och Viktors sak, att titta på Idol, men nu är det som det är...

Pepparkakspyssel

Vi var hemma hos min fina Melissa med sambo, Freja och tvillingarna Yla och Vilda. Det bjöds på mellis, pepparkaksbak och middag. En riktig helkväll alltså :)

Vincent gillade att baka pepparkakor, och var superduktig. Han försökte verkligen och lyckades göra kakorna i princip helt själv. På söndag ska vi baka peppisar här hemma. Klä julgranen och baka julgodis ska vi också.

Mitt i middagen iaf, kom Vincent på en sak. Han såg lite ledsen ut, och sa helt plötsligt:
- Jag saknar pappa... Jag älskar dig mamma, och jag älskar pappa också.

Stora ord från en liten kille. Inte lätt med alla tankar ibland. När det var dags att sova ringde han och sa godnatt till Sebastian. Det är så fint att se honom prata i telefon med honom. Han blir liksom lite busig, och det märks att han avgudar sin pappa och tycker att han är både rolig och tokig. Hjärtat blir fyllt till bredden med kärlek!

På bussen

Jag och Vincent sitter på bussen, och han börjar leka att han äter frukost, och gestikulerar rätt trovärdigt.

- Vad äter du för något till frukost?
- Macka med smör och leverpastej! Och nu äter jag yoghurt.
- Vad gott.
- Nu häller jag russin i yoghurten också.
- Russin tycker du ju om. Får du någon gröt till frukosten då?

Vincent ser på mig med allvarlig min.

- Nej mamma, det finns ju ingen gröt på bussen!


Att jag inte fattade det tidigare. Såklart det inte finns!

God Jul 2009

Vincents tomtedräkt är SÅ fab!
(ursäkta röran)

Misstag drabbar även den bäste...

Det finns en dag på året som jag ser lite extra fram emot. Som jag börjar fundera på månader i förväg, och helst vill planera in i minsta detalj i samma veva. Så att jag vet vad jag har att se fram emot. Denna dagen är nyårsafton. Jag bryr mig egentligen inte om att festa och bli full som en kastrull, jag har lite andra känslor inför denna dag. Det grundar sig nog i en nyårsafton för flera år sen, som var så omtumlande och bara innebar en massa brutna löften och brustna hjärtan.

Förra året fick jag min revansch. Allt var perfekt. Allt var så som jag hade planerat det. Klänningen var snygg, håret var snyggt, sminket var exakt där det skulle... Och jag fick kyssa min käresta vid tolvslaget, och fick någon form av bekräftelse för att det faktiskt var vi på riktigt.

Årets nyår skulle inte bli något annat än förra. Klänningen hänger inne i garderoben och bara skriker efter att få användas. Den kräver ett par nya skor som skulle köpas inom en snar framtid. Jag hade funderat på smycken och hår. I mitt huvud spelades en liten film upp, där klockan slår tolv och jag och Viktor kysser varandra och bara är lyckliga över att få spendera ännu ett år tillsammans. Ett år som förhoppningsvis kommer att innebära en del positiva förändringar.

Visst låter det härligt? Det var det också. Och drömmen strimlades sönder tidigare idag...


- Hej, det är Erika från bemanningen! Jag tänkte boka in dig på lite julpass, om det går bra?
- Ja, gud vad roligt att du ringer!

...lite senare...

- Så har vi tisdagen, den 29. Nattpass. Kan du det? Och de två följande nätterna också.
- Självklart, jag tar allt. Tack!

...ännu lite senare, när vi hade lagt på, insåg jag vad det tredje nattpassen innebar. Nyårsafton. Inga nya skor. Klänningen får vackert skrika sig hes ett tag till. Och värst av allt, ingen kyss vid tolvslaget.

Istället tänker jag tävla med mina medarbetare. JAG ska deliver det första barnet 2010. Siktar kanske inte så högt som på att få den första förlossningen i Sverige, eller ens Stockholm, men på vårt sjukhus :)
Dessutom både sparar jag pengar på att inte köpa de där skorna och allt annat som kostar på nyårsafton, och jag tjänar sjukt mycket mer än en vanlig dag pga storhelgsob!

Det blir väl vad man gör det till...?

:)

När jag och Vincent nu ikväll pratade om vad vi skulle göra imorgon, när han ska vara hemma från dagis, berättade Vincent att han vill gå ut och kasta sopor. Det var mycket viktigt. Det är i princip ALLT han vill göra imorgon.

Det är bra med lättroade barn :)

Det fixas och donas

Nästa år ska jag ju plugga igen. CSN är sökt, och beviljat. Nu ska jag bara få beskedet att jag är antagen till mina kurser, men jag ser att de inte ens är fulla än så antagen blir jag. Grejt. Fem kurser är det, och det ska jag väl klara av.

Jag längtar otroligt mycket till den dagen då jag är helt klar med mina gymnasiestudier. Ja, ni läste rätt. Jag är 21 år och är inte helt klar än. Egentligen kommer jag läsa fler kurser än jag behöver, för att det ska se bättre ut på pappret helt enkelt. Full pott meritpoäng för sjuksköterskeprogrammet, och mina två G:n ska inte hamna på slutbetyget. Blir bra. När det väl är klart.

Sen är ju verkligen frågan vad jag ska läsa när jag kan söka högskolan. Är det syrra jag vill bli? Barnmorska? Vill jag jobba på narkosen eller operation? Eller inget av dem? Ska jag kanske bli något helt annat?

Vad är min dröm? Jag vet faktiskt inte. Om jag liksom fick välja och vraka, vad skulle jag jobba med då? Jag har ingen aning.

Har ni? Har ni era drömmar klara för er, eller är ni kanske redan där? Berätta, snälla! Dela med er!

Det kan vara det sjukaste...

Min hormonspiral som jag satte in för en månad sen, finns inte kvar i min livmoder. Den har VANDRAT och satt sig vid levern/njuren. HUR SJUKT ÄR INTE DET!? HUR KAN DET HÄNDA!? Är inte livmodern stängd liksom? Helt stört. Rätt ovanligt, men jag är inte den första det händer. Så stört.

Detta upptäcktes idag av en slump på några röntgenbilder. Nu ska idiotläkaren bestämma om hon ska operera ut den eller inte. Bör tilläggas att anledningen till att jag gjorde den här röntgen är för att jag har ont, jävligt ont, precis där den sitter. Det innebär att den irriterar. Men ändå ska vi kanske bara låta den vara? Det är om möjligt precis lika stört som själva händelsen.

Sist undrar jag om det verkligen är särskilt bra att en sak som utsöndrar hormoner sitter på fel ställe, och lämnas kvar? Ett annat preventivmedel ska ju ändå sättas in, så då ska jag alltså få dubbelt? Jag är ingen preventivmedelsexpert (även om jag provat mycket av det som finns), men jag tycker inte att det låter klockrent.

Säger hon nej ringer jag såklart mina kontakter på mitt fina jobb. För ut ska den, jag ser fler fördelar med den titthålsoperationen än jag ser nackdelar.

Nu är det över

Lite oväntat sådär blev jag huxflux klar med mina pass på den nya avdelningen. Tack. Kommer absolut tacka ja till sjukluckor, men nu vet jag att det inte är ett ställe jag vill få fast på. Och det var väl en bra insikt?

Nu ska jag satsa allt på mitt älsklingsjobb under december. I januari väntar ju plugg igen...