Wont go home without you.

Jag tror att jag har kommit på en av de sakerna som gör min och Viktors kärlek så extra speciell. Till något i särklass. Vad som gör den så sjukt underbar.

Kärleken mellan oss är så villkorslös. Den är så jämställd. Den är så ren och enkel.

Jag och Viktor gör inte saker för varandra för att det är ett måste. Vi har en ganska jämn uppdelning i vårt förhållande, han lagar oftast maten och jag tvättar oftast till exempel. Vi gör ganska exakt lika mycket. Vi betalar ungefär lika många gånger, ibland har jag betalat mest, ibland han. Vi är aldrig skyldiga varandra pengar, för ingen av oss bryr sig om vem som har betalat vad.

Saken är att vi aldrig heller gör något för att det finns en förväntning. Om han inte orkar laga mat en dag behöver han inte känna sig dum, för jag förväntar mig aldrig att han ska laga mat. Han gör det istället för att han vill laga mat åt mig. Och jag tvättar inte hans kläder som "betalning" för att han gjorde maten, jag tvättar för att jag vill tvätta åt honom. Därmed behöver vi aldrig bråka om saker som inte blev gjorda.

Vi gör inte heller varandra en tjänst. "Om jag diskar nu, så får han dammsuga". Sånt tänk finns inte. Vi gör de där sakerna för att vi vill göra det för varandra, punkt. Och allt blir gjort. Vi tänker heller aldrig att vi ska göra något för den andres skull, för allt faller sig så naturligt och självklart ändå.

Enligt vad jag har varit med om, och också sett, har man alltid behövt göra en uppdelning. Man har sina uppgifter i ett förhållande. En tar ut soporna, den andra diskar. Allt ska delas på, allt ska vara rättvist. Och helst jämställt, för att sudda bort alla manliga och kvinnliga linjer.
Man kan tycka att uppdelningar och att göra varandra en tjänst eller göra något för den andres skull inte är något dåligt. Men om man tänker på det, så skapar det en massa förväntningar och negativa tankar. "Jag gjorde det här för din skull" är ett bevis på en uppoffring. Att göra någon en tjänst också. Och uppoffringar är ändå ganska negativt laddade, även om handlingen i sig inte var det.


Men vi har det inte så. Vi har inga "avtal", inga uppoffringar. Det behövs inte. Vi bara gör, och I love it. Man kan helt enkelt säga att vi älskar att ta hand om varandra, på olika sätt.

Vi är absolut bäst, absolut finast. Älskade Viktor.

Tillägg: visst är det så att man delar upp för att vissa uppgifter kanske int blir utförda annars. Men det är det jag menar, det är så skönt att vi inte har det så. Vi utför allt ändå, vilket innebär att vi aldrig behöver känna att den ena gör något för att den andra inte vill det. Det faller så naturligt :)