Katten har rätt

Självaste Katten hade kommenterat bilden på oss tre från Gröna Lund. Och när jag ser den där bilden kan jag inte annat än hålla med. Vad fina vi är! Vilka fina söner hon har! Jag är ju såklart lite partisk, för varje gång jag ser hennes näst äldsta och näst yngsta son smälter jag.

Hon har lyckats uppfostra tre jättefina pojkar, killar, män, som alla är speciella och helt unika. De två äldsta må vara ganska lika till utseendet, men annars är alla tre helt olika människor. Tre killar som är sociala, lätta att umgås med, bra att diskutera med, trevliga, ödmjuka, roliga, starka, modiga, kloka. Listan kan göras lång.

I måndags hade jag förmånen att få umgås med två av dem på dagen, och två av dem på kvällen. Och med mina partiska ögon och åsikter måste jag säga att den ena sonen, han är helt enkelt underbar och helt och hållet bäst på alla sätt och vis. Trots att han har sina stunder då han driver mig till vansinne med sitt retande och bråkande. Hihi.

Jag brukar säga en sak till Viktor, som jag verkligen står för. Om Vincent blir i närheten av en lika bra man som han är (vilket han såklart kommer bli), så kommer jag känna mig stolt som en tupp över min bedrift, mitt arbete som mamma.