Duger jag?

Jag känner mig så ofta otillräcklig. Inte tillräckligt bra mamma, för Vincent förtjänar bara det absolut bästa. Inte tillräckligt bra som sambo eller flickvän. Inte en tillräckligt bra dotter, som måste be om hjälp alldeles för ofta. Inte en tillräckligt bra vän, som har det så fullspäckat hela tiden. Inte en tillräckligt bra värdinna när Viktors kompisar är här. Inte tillräckligt bra på att tvätta. På att vika tvätt. På att diska, tömma källsorteringen. Och mitt senaste tillskott är att jag inte känner mig tillräcklig på jobbet. Jag har vissa underbara kollegor som berömmer mig och påminner mig om vilken resurs jag är, men det är väldigt ofta som jag känner motsatsen. Dessutom är jag inte tillräckligt bra i skolan.

Jag inser mina orealistiska krav på mig själv. Krav som någon annan i grund och botten har upprättat för mig. Jag kräver inte ens hälften av någon annan. Men jag känner inte att jag är tillräcklig någonstans. Vad är min roll i livet? Vem är jag? Vad ska jag göra för att förbättras? För man kan väl alltid bli bättre, eller?

Stora tankar i en mycket liten kropp. Var ska de få plats...?

Hjälp, jag åldras!

Sen jag påbörjade det här samboskapet har jag blivit så... Gammal. Så stor. Jag bäddar sängen med överkast och prydnadskuddar, jag går ständigt och rättar till filtar och kuddar i soffan, disken är alltid ren, tvättkorgen är aldrig full. Alla täcken och kuddar har blivit tvättade, det finns alltid ljus tända när mörkret faller. Och jag startar traditioner. På lördagar äter vi pannkakor till brunch. På söndagar försöker vi gå söndagspromenader. Och nu vill jag införa en soppdag!

Vad händer med mig? Hjälp, jag håller på att bli gammal :)

Jag vill så gärna krama dig. Jag står inte ut med att vara arg och ledsen på dig. Men varje gång jag försöker så känns det som att mitt liv går sönder igen. Jag vill så gärna krama dig...

Grr

Viktor jobbar, så jag och Vincent är ensamma hemma. Vi går varandra på nerverna. Jag är trött på tråkig attityd, oförsiktighet, tjat, "MAMMA, MAMMA, MAMMA!". Han klättrar på väggarna, som sagt. Och jag har ingen ork eller energi eller lust att bråka mer.

Snart är dagen slut. Då ska jag dricka litervis med te och lägga upp Tradera-auktioner.

Sjukstuga

Här hemma har vi sjukstuga. Jag är sjuk och Vincent klättrar på väggarna av tristess. Det blir riktigt bra för honom att få komma till dagis imorgon.

Kl 06.45 går tunnelbanan som påbörjar färden till Södertälje. Alldeles för tidigt. Men det är ju under en väldigt begränsad tid, jag får försöka trösta mig med det. Snart är terminen i Södertälje slut. Vincents dagisplats är uppsagd, och i början av juni ska han gå på långledigt. Själv ska jag, precis som förra sommaren, jobba häcken av mig på förlossningen.

Sagt av Vincent

- Snälla mamma, kan du tvätta min jacka när vi kommer hem?
- Är den smutsig? Du har ju bara suttit i vagnen.
- Ja, men jag prosade på den...


Prosade = nös. Hihi. Väldigt trevlig son jag och Sebastian har!

Skor gånger två

Idag ska det shoppas. Vincent behöver vårskor och sandaler. Detta ska inhandlas på Barnskospecialisten.

Vi tittade på Lejonkungen igår. När Rafiki i början visar upp Simba för alla djuren, så utbrast Vincent:
- Mamma, ska han KASTA NER honom!?

Ändrade planer

Vi skulle till badhuset idag, alla tre. Men efter frukosten ändrade Vincent sig, han ville visst vara hemma istället. Så fick det bli!

Jag och Viktor har fixat i ordning här hemma, Vincent har tittat på tv och lekt polis iförd Viktors studentmössa. Om vartannat har vi busat. Nu vilar han, och Viktor är iväg och spelar squash.

Om ett litet tag ska jag väcka unge herrn, och vi ska iväg till centrum. Biblioteket ska utforskas, en fika har utlovats och lite saker måste handlas. Ikväll är det film med fredagsmys. Lejonkungen, bästa barnfilmen ever!

Infinitiv och pluskvamperfekt

Jag har prov idag, i svenska. Grammatik. Är riktigt less på predikat, ackusativobjekt, dativobjekt och dylikt. Men snart är det över. På inlämningsuppgifterna har jag fått bra betyg, och borde väl klara av det på provet också. Men det är jobbigt. Och sent. Kl 16-18 skriver jag provet, i Södertälje.

Men, jag får koncentrera mig på målbilden. Direkt efter provet ska jag kramas med min älskling! Lilla fina Vincent.

Treårskontroll

I måndags var jag och Vincent hos vår bvc-sköterska för sista gången. Monica. Hon har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. När jag fick förlossningsdepressionen var hon min räddning, hon brydde sig så mycket om mig och fanns där på helt rätt sätt. Hon har alltid välkomnat mig och Vincent med öppna armar, så det var ett hjärtslitande avsked.

Anyway. På vägen dit skulle jag ringa för att berätta att vi var lite sena för att tågen hade strulat. Jag talade in på hennes telefonsvarare, och samtalet gick väl till ungefär såhär:

- Hej Monica. Det är Nathalie, Vincents mamma. (jag)
- NEJ, ALADDIN! (Vincent)
- Okej, förlåt. Det är Aladdins mamma. Vi är lite sena, men vi har inte missat tiden. Ses snart!

Vincents lilla invändning hade kommit med på meddelandet, så hon fick sig ett gott skratt.

Väl framme utförde vi treårskontrollen, som Vincent klarade galant. Vi pratade lite om vad som ska göras på fyraårskontrollen, men eftersom att han är så otroligt före så gjorde vi de sakerna redan nu... Ni som inte känner Vincent i verkligheten tycker kanske att det låter lite konstigt eller skrytsamt, men för oss som känner honom är det en sån självklarhet att han är ljusår före i sin utveckling.

Efter bvc lämnade jag honom på dagis igen, för jag och Sebastian byter veckor nu. Ikväll kommer han hit för att stanna i en och en halv vecka. Mys!

Så kan det gå

Jag är otroligt passiv här i bloggen. Jag vet. Som nyinflyttad är det alltid något som ska organiseras, packas upp, slängas, bäras upp till vinden... Ja, utöver de vanliga sysslorna som att diska, tvätta, laga mat, äta, sova. För att inte nämna jobba. Omställningen när man arbetar både natt och dag är otroligt krävande.

Inte så värst många kartonger kvar nu. Det är dock otroligt rörigt. Bör tas itu med snarast. Och så hoppas jag att Klas, min brother in law, kommer och borrar lite åt oss snart.

Förra inlägget var dessvärre inte tillägnat BoyFriend Forever. Det var tillägnat mitt lejon. För jag är väl lammet?

Love actually

Jag har värsta love storyn på gång. Jag är som nykär. En del av mig saknas när min själsfrände inte är i samma rum. Att det kan bli så rätt! Att det kan kännas såhär! Det är första gången i mitt liv.

Älskar dig för alltid min BFF!

Jag älskar mitt nya område. Lägenheten är okej, området mer än okej. Jag bor mitt i centrum! Det har hittills inte gått en dag utan att jag varit där och spanat, uträttat ärenden, köpt diverse prylar till lägenheten.

Vincents rum är som bekant klart. Sovrummet är nästan klart, men det står en massa saker där som ska upp till vinden. Vardagsrummet är okej. Köket är kaos. Matsalen likaså.

Men det går framåt. Sakta men säkert. Såfort vi kommit upp till vårt förråd som ligger 15 våningar ovanför vår lägenhet, så kan vi komma i ordning lite bättre.

...

Sitter på jobbet. Jobbar natt idag. Förmiddag igår. Roliga omställningar.

Den här natten funderar jag starkt på att byta jobb. Jag trivs jättebra med mina arbetsuppgifter, men på sista tiden känns det som att klimatet på avdelningen gått ner. det är fortfarande en mysig avdelning, men för mig som har varit här ett tag så känns det att det kanske inte är lika bra som i sensomras.

Jag har fått sommarvik iaf. Dagtid på 100%. Bad om nattvik, men jag är glad över att ha sommaren säkrad.

Längtar mest hem till sängen nu.

Hemma?

Vi är inflyttade! Hur mycket som helst gick fel. Vi kan gå in på det närmare en annan gång. Men nu är vi där, och vi har så underbara kompisar som stannade kvar halva natten för att hjälpa oss att montera ihop soffa, tv-bänk, säng och två bokhyllor. Alla handtag på skåpen i köket, hallen och sovrummet byttes. Alla kökskartonger packades upp. Allt detta samma dag som vi flyttade in!

Igår gjorde jag klart i Vincents rum. Det är jättefint! Lite trångt på ett ställe, men så mysigt och fint! Idag kommer han och inspekterar, jag hoppas att han godkänner det. Han ska sova där (hemma!) inatt, och sen ska han tillbaka till Sebastian.

Nu, jobba.

Girlpower

Jag är i vissa avseenden en riktig pojkflicka. Jag behöver ingen man till att göra massa saker åt mig. Alldeles nyss kopplade jag ut både tvätt- och diskmaskinen helt själv. Det var också jag som kopplade in dem ;)

Nä, men det är rätt skönt att inte vara beroende av andra för såna saker.

Imorgon bär det av. Har inte så jättemycket mer att fixa med. Skönt!