Mors Dag

Idag är det alla mammors dag. Grattis till alla fantastiska mammor där ute!

Själv åkte jag hem till min älskade mamma för att visa att jag tycker om henne. Hon fick små symboliska presenter, några goda praliner med hennes favoritsmaker och två stycken myntaplantor som hon nu har planterat på sin balkong. Vi tog en powerwalk på kanske en och en halv timme, och pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag tycker om såna här dagar. Visst ska man visa uppskattning alla dagar om året, men jag gillar att få skämma bort min mamma och min pappa på fler dagar än bara deras födelsedagar. Det är de värda!

Ett nytt jag

Det är mycket på gång just nu. Lite för mycket kanske.

På fredag är det sista dagen för Vincent på sin nuvarande förskola. Han ska vara hemma med Sebastian hela sommaren, för att sen börja på en förskola här i närheten i höst.

Jag har snart läst klart vårens kurser. Påbörjar sommarens kurser den 31 maj. Och så har jag sökt höstens kurser. Slutet är nära! Sen blir det högskola. Vad jag ska läsa? Jag vet inte. Förslag?

Jobbet går bra. Mitt sommarvik börjar den 18 juni.

Och jag har påbörjat en storsatsning i att gå ner i vikt! Låter kanske konstigt för er, som känner mig eller sett mig på bild. Men om ni såg mig nu, utan kläder, skulle ni få en chock. Folk i min närhet tror allvarligt att jag är gravid. 8 kilo ska bort, och alla de här kilona sitter BARA på magen. Jag har tröstätit mig till den form jag har idag. Mer än en person, i min närhet, har frågat om jag väntar barn. Svaret är nej.

Om två veckor fyller jag och Viktor år. Vi ville fira med en weekend utomlands, men han har tenta. Typiskt.

Sist av allt sa jag säga att jag har startat en ny blogg. En öppen, men anonym. För att kunna skriva allt det där som finns inuti. Det är en hel del, måste jag säga. Kanske ses vi där, kanske inte. Jag lämnar lite uppdateringar här ändå, om ni vill?

Vet ni...

att jag vill köpa en hund
att jag har typ 16 olika löstesorter
att min senaste kyss var fantastisk
att jag lyssnar mycket på Muse!
att jag funderar på vad jag ska få i födelsedagspresent av Viktor
att jag pratar som om jag vore en tvättäkta snobb
att jag inte gillar att laga mat
att min första riktiga kyss var mysig och pirrig
att jag avskyr att slänga saker som egentligen kan källsorteras (när man inte är hemma osv...)
att kärlek är det finaste som finns
att jag gillar shoppa
att jag alltid måste vika tvätt helt perfekt
att jag är förälskad i min själsfrände
att sist jag grät var i veckan
att min mobiltelefon är vit och fin och bra!
att när jag vaknar på morgonen vänder jag mig alltid mot Viktor och kramas och pussas
att innan jag går och lägger mig måste jag kissa sjuttioelva gånger
att jag just nu tänker på hur min höst kommer se ut, och hur jag kommer klara av den
att i morgon ska jag äntligen få pussas med Vincent!
att jag hoppas att jag får min efterlängtade väska för alldeles för mycket pengar snart
att jag verkligen vill gifta mig Viktor och spendera resten av mitt liv med att vara lycklig med honom, Vincent och några barn till!

Duger jag?

Jag känner mig så ofta otillräcklig. Inte tillräckligt bra mamma, för Vincent förtjänar bara det absolut bästa. Inte tillräckligt bra som sambo eller flickvän. Inte en tillräckligt bra dotter, som måste be om hjälp alldeles för ofta. Inte en tillräckligt bra vän, som har det så fullspäckat hela tiden. Inte en tillräckligt bra värdinna när Viktors kompisar är här. Inte tillräckligt bra på att tvätta. På att vika tvätt. På att diska, tömma källsorteringen. Och mitt senaste tillskott är att jag inte känner mig tillräcklig på jobbet. Jag har vissa underbara kollegor som berömmer mig och påminner mig om vilken resurs jag är, men det är väldigt ofta som jag känner motsatsen. Dessutom är jag inte tillräckligt bra i skolan.

Jag inser mina orealistiska krav på mig själv. Krav som någon annan i grund och botten har upprättat för mig. Jag kräver inte ens hälften av någon annan. Men jag känner inte att jag är tillräcklig någonstans. Vad är min roll i livet? Vem är jag? Vad ska jag göra för att förbättras? För man kan väl alltid bli bättre, eller?

Stora tankar i en mycket liten kropp. Var ska de få plats...?

Hjälp, jag åldras!

Sen jag påbörjade det här samboskapet har jag blivit så... Gammal. Så stor. Jag bäddar sängen med överkast och prydnadskuddar, jag går ständigt och rättar till filtar och kuddar i soffan, disken är alltid ren, tvättkorgen är aldrig full. Alla täcken och kuddar har blivit tvättade, det finns alltid ljus tända när mörkret faller. Och jag startar traditioner. På lördagar äter vi pannkakor till brunch. På söndagar försöker vi gå söndagspromenader. Och nu vill jag införa en soppdag!

Vad händer med mig? Hjälp, jag håller på att bli gammal :)

Jag vill så gärna krama dig. Jag står inte ut med att vara arg och ledsen på dig. Men varje gång jag försöker så känns det som att mitt liv går sönder igen. Jag vill så gärna krama dig...

Grr

Viktor jobbar, så jag och Vincent är ensamma hemma. Vi går varandra på nerverna. Jag är trött på tråkig attityd, oförsiktighet, tjat, "MAMMA, MAMMA, MAMMA!". Han klättrar på väggarna, som sagt. Och jag har ingen ork eller energi eller lust att bråka mer.

Snart är dagen slut. Då ska jag dricka litervis med te och lägga upp Tradera-auktioner.