Duger jag?

Jag känner mig så ofta otillräcklig. Inte tillräckligt bra mamma, för Vincent förtjänar bara det absolut bästa. Inte tillräckligt bra som sambo eller flickvän. Inte en tillräckligt bra dotter, som måste be om hjälp alldeles för ofta. Inte en tillräckligt bra vän, som har det så fullspäckat hela tiden. Inte en tillräckligt bra värdinna när Viktors kompisar är här. Inte tillräckligt bra på att tvätta. På att vika tvätt. På att diska, tömma källsorteringen. Och mitt senaste tillskott är att jag inte känner mig tillräcklig på jobbet. Jag har vissa underbara kollegor som berömmer mig och påminner mig om vilken resurs jag är, men det är väldigt ofta som jag känner motsatsen. Dessutom är jag inte tillräckligt bra i skolan.

Jag inser mina orealistiska krav på mig själv. Krav som någon annan i grund och botten har upprättat för mig. Jag kräver inte ens hälften av någon annan. Men jag känner inte att jag är tillräcklig någonstans. Vad är min roll i livet? Vem är jag? Vad ska jag göra för att förbättras? För man kan väl alltid bli bättre, eller?

Stora tankar i en mycket liten kropp. Var ska de få plats...?

Hjälp, jag åldras!

Sen jag påbörjade det här samboskapet har jag blivit så... Gammal. Så stor. Jag bäddar sängen med överkast och prydnadskuddar, jag går ständigt och rättar till filtar och kuddar i soffan, disken är alltid ren, tvättkorgen är aldrig full. Alla täcken och kuddar har blivit tvättade, det finns alltid ljus tända när mörkret faller. Och jag startar traditioner. På lördagar äter vi pannkakor till brunch. På söndagar försöker vi gå söndagspromenader. Och nu vill jag införa en soppdag!

Vad händer med mig? Hjälp, jag håller på att bli gammal :)

Jag vill så gärna krama dig. Jag står inte ut med att vara arg och ledsen på dig. Men varje gång jag försöker så känns det som att mitt liv går sönder igen. Jag vill så gärna krama dig...

Grr

Viktor jobbar, så jag och Vincent är ensamma hemma. Vi går varandra på nerverna. Jag är trött på tråkig attityd, oförsiktighet, tjat, "MAMMA, MAMMA, MAMMA!". Han klättrar på väggarna, som sagt. Och jag har ingen ork eller energi eller lust att bråka mer.

Snart är dagen slut. Då ska jag dricka litervis med te och lägga upp Tradera-auktioner.

Sjukstuga

Här hemma har vi sjukstuga. Jag är sjuk och Vincent klättrar på väggarna av tristess. Det blir riktigt bra för honom att få komma till dagis imorgon.

Kl 06.45 går tunnelbanan som påbörjar färden till Södertälje. Alldeles för tidigt. Men det är ju under en väldigt begränsad tid, jag får försöka trösta mig med det. Snart är terminen i Södertälje slut. Vincents dagisplats är uppsagd, och i början av juni ska han gå på långledigt. Själv ska jag, precis som förra sommaren, jobba häcken av mig på förlossningen.

Sagt av Vincent

- Snälla mamma, kan du tvätta min jacka när vi kommer hem?
- Är den smutsig? Du har ju bara suttit i vagnen.
- Ja, men jag prosade på den...


Prosade = nös. Hihi. Väldigt trevlig son jag och Sebastian har!

Skor gånger två

Idag ska det shoppas. Vincent behöver vårskor och sandaler. Detta ska inhandlas på Barnskospecialisten.

Vi tittade på Lejonkungen igår. När Rafiki i början visar upp Simba för alla djuren, så utbrast Vincent:
- Mamma, ska han KASTA NER honom!?