YES!

Jag tror att jag är klar. 9 sidor, 3869 ord.

Ni anar inte hur bra det här känns. Jag är klar. KLAR. Min utbildning är i princip KLAR. Kanske tillkommer någon äcklig liten inlämningsuppgift, men jag har inte ett enda prov kvar!

De som bara läser bloggen och inte känner mig så bra personligen vet inte hur mycket jag har kämpat för det här. Hur många ÅR det har tagit mig. Det här är första gången i mitt liv som jag kan säga att jag har slutfört en utbildning. Vägen hit har varit jobbig, hård, snårig, i princip bara uppförsbacke. Och snart är det över. Hur det än går i höst har jag en klar yrkesutbildning, just den yrkesutbildning jag ville ha.

Om mina nära och kära inte säger den 12 juni att de är stolta över mig ska jag säga upp bekantskapen med dem ;)

Hemskrivning nr2

Jag vet inte hur tydligt ni ser, men det här är mitt absolut sista prov på den här utbildningen. Har hittills skrivit 6 sidor, 2606 ord. Och ska snart börja på fråga 7 av 9.

Jag tycker själv att jag låter som värsta läkaren när jag skriver mina prov, speciellt de här två sista hemskrivningarna. Jag har alltid varit väldigt bra på språk, även om ni som läser bloggen kanske inte tycker att jag skriver särskilt märkvärdigt. Erkänner att jag faktiskt inte lägger ner den "tiden" på bloggen, för skulle ni tycka att det var mer intressant bara för att jag uttrycker mig på ett sätt som får mig att framstå som t.ex. en läkare? Tror inte det.

Anyway. Det är här mitt sista prov. Jag hoppas på ett bra betyg. Har de senaste tre-fyra veckorna skrivit sju eller åtta prov. Fyra av dem hade jag verkligen ingen aning om huruvida jag skulle bli godkänd på eller inte, men när jag väl satt där och skrev insåg jag att jag kan mer än jag trodde. Den förra hemskrivningen hade jag väldigt stort självförtroende inför, den var i mitt favoritämne som jag redan ligger runt MVG-nivå i.
Den här hemskrivningen var jag också lite nervös inför, men nu när jag väl har börjat bara flyter det på. Jag började tidigare idag, och är i princip klar faktiskt. Trodde att det skulle ta längre tid, men jag kan som sagt mer än jag kanske ger mig själv credit för ibland :)


Edit: Det är två som valt att kommentera det jag skrev om att jag personligen tycker att jag låter som en läkare. Det var ju mest bara ett uttryck. Jag tvivlar inte alls på att språket på högskola, och läkarutbildning, är svårare än det jag läser på en undersköterskeutbildning. Men samtidigt vet ju inte ni vilken nivå jag har i min text. Inte för att det på något sätt alls spelar någon roll, jag blir inte stött eller arg över sådana kommentarer. Jag ville mest bara påpeka, för andra som kanske tänker samma sak, att det mest var ett uttryck.

Tänka sig...

Nu ser man ut genom fönstret i vardagsrummet igen! De som bodde här innan mig visste verkligen inte hur man städade. Har aldrig, aldrig sett smutsigare fönster...

Nu återstår bara väntan...

Var ju på intervju idag. Och jag känner själv att den gick väldigt bra. Har dessutom varit och besökt avdelningen jag hade praktik på, och återigen visat stort intresse för att jobba där i framtiden. Det får vi väl se vad som händer med, men nu har jag ett säkert jobb (som jag visserligen inte tackat ja till än, vi skulle höras igen när mitt utdrag från brottsregistret kommer), och ett som jag känner att jag har goda chanser till. Det är dessutom ett jobb som verkligen växer i mina ögon. Från att vara "bara" ett jobb, till att vara något jag verkligen vill ha...

Ni skulle hört mig för en och en halv månad sen. Jag nästan grät och var övertygad om att jag inte skulle klara skolan, och jag skulle absolut inte få något jobb. Nu vet jag att jag kommer få minst G i alla ämnen, och jag kommer hur det än blir ha jobbat i sommar. YES.

Nu funderar jag på att göra sånt man inte gör så ofta, putsa fönstret i vardagsrummet, samt glaset i balkongdörren. Vill få upp mina gardiner där igen, och vägrar sätta upp dem i ett smutsigt fönster.

:)

Efter dagis gick vi till centrum och uträttade diverse ärenden. Köpte en present till Viktors födelsedag, lite rengöringsmedel, lånade böcker på biblioteket, och allra viktigast. Vi testade solglasögon. Vincent testade i princip alla som fanns inne på Åhléns, men inga passade. På Guldfynd hittade vi ett par för 20 kr, som passade perfekt! Så nu kan han glida runt i sommar i silverglajjor!

Vincent kan räkna

"En, tå, fyja, sem, åtta, tio, sem!"

Det är en ordföljd man ofta hör från Vincent. Han räknar i princip vad som helst. Nu senast räknade han våra dricksglas när vi åt middag. Det var två (enligt mig). Men de var sem, enligt han som bestämmer här hemma :)

Puss på min syster

Igår när jag var i skolan fick jag ett sms som gjorde mig väldigt glad. Min kära syster frågade om hon fick komma och sova hos mig och Vincent, och det fick hon såklart!

Mötte henne vid 17, och då åkte vi hem till mig där Vincent redan väntade (i sällskap med sin pappa). Sebastian åkte, och Caroline och Vincent började baka äggfria muffins. Vi ska ha med dem till dagis på tisdag, för de har öppet hus och personalen bad föräldrarna att baka inför det. Enda chansen till att det ska finnas något äggfritt var helt enkelt att baka själv, något varken jag eller Vincent tyckte var särskilt jobbigt. Vi har sammanlagt gjort fyra satser muffins och han blir överlycklig såfort man ens nämner ordet baka :)

Anyway. Hade ju bestämt mig för att försöka gå ut och gå med Vincent innan nattningen. Så vi gick ut på en liten promenad, alla tre. Vincent plockade blommor och skulle blåsa på maskrosor. Som jag misstänkte tyckte han inte att det var allt för spännande att gå hem, vad jag än mutade med (fina pyjamaser, roliga böcker osv).

När Vincent hade somnat satte vi oss och tittade lite på tv, och sen somnade vi i min säng (vilket påminner mig om att det kanske är dags att visa bilder på mitt hem snart?).

Morgonen flöt på bra, och Caroline följde med och lämnade Vincent på dagis. När jag sen kom och hämtade honom frågade han efter henne och tyckte att hon faktiskt borde varit med och hämtat honom... Hihi.